Sönd före Domssöndagen 1 årg Matt 25:1-13 2009

Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Låt mig säga det med en gång. Det finns en stor risk att missförstå den här liknelsen och missa hela poängen. Det gäller speciellt alla, inklusive mig själv, som regelbundet går i kyrkan och som vill vara Jesu efterföljare.

Det är lätt att tänka så här: Jesus använder en bild från sin samtid som handlar om ett bröllop om fem oförståndiga brudtärnor som inte var beredda att möta brudgummen och fem förståndiga som hade sina facklor brinnande. Då måste ju vi vara de förståndiga - och alla andra d.v.s. de som aldrig visar något kristet intresse eller förnekar och föraktar den kristna tron vara de oförståndiga.

Men - så säger ju faktiskt inte Jesus. Han säger ordagrant: "Himmelriket är likt tio - inte fem - unga flickor." I detta sammanhang talar Jesus inte om dem som uppenbart väljer själv att ställa sig utanför - utan om risken att vara innanför och vara med och ändå förlora alltsammans. Då blir det hela mycket mer brännande och påträngande.

Men missförståndet är vanligt. Det finns avbildningar i konsten och skildringar i litteraturen som framställer de oförståndiga flickorna, ni har hört uttrycket de fåvitska jungfrurna, som yra och lättsinniga, som uppträder på ett även i det yttre ogudaktigt sätt. Men då har man missat poängen. Det är inte om sådana personer det handlar om i dag. Läser vi noga ser vi att inte på förstone gick att skilja förståndiga och oförståndiga. Jesus säger ingenting om att de satt på olika platser eller betedde sig olika. Det står inget om att de oförståndiga var på party och festade och de andra var försänkta i andäktig bön som när Bach i toner skildrar denna liknelse - i kantaten "Wachet auf", den berömda koralen av Philip Nicolai - då han spelar upp en dansmelodi för att åskådliggöra mötet med brudgummen.

Det är inte heller så att det står att oförståndiga somnande medan de kloka höll sig vakna. Nej, allesammans slumrade in i den långa väntan på den brudgummen som till synes aldrig kom. Bägge grupperna hade med sig facklor. Den enda skillnaden, som väl inte kunde märkas vid det tillfället vara att de oförståndiga inte hade med sig olja så det räckte.

Om man i ett sant konstverk skulle framställa de tio flickorna före brudgummens ankomst, skulle man rätteligen blanda dem om varandra vare sig man tecknande dem i vaket eller sovande tillstånd. De skulle inte fördelas i två från varandra skilda grupper, utan blandas om varandra, såsom ogräset och vetet på åkern. Jesus lärde oss att när Människosonen kommer tillbaka för att hämta de sina "ska två män vara tillsammans ute på marken, en skall bli upptagen och en lämnas kvar. Två kvinnor skall mala på samma kvarn, en skall bli upptagen och en skall lämnas kvar" (Matt 24:40f). "Den natten skall två ligga i samma säng, den ene skall bli upptagen, den andre skall lämnas kvar." De tio unga kvinnorna är du och jag, en bild av oss. Det är den synliga kyrkan som den framträder i världen som Jesu talar om. Gud ensam känner de sina här på jorden. Han ensam vet vilka som bildligt talat har olja med sig, vad som är äkta eller "skenheligt" i ordets egentliga mening.

Jesus berättande den här liknelsen för att verkligen få oss att tänka efter. Inte hur andra har det - utan hur det står till med oss själva. Det är inte meningen att vi ska sätta oss och gallra och falla Gud i ämbetet och fundera på om den eller den "har olja i sin lampa." Nej, det vi ska göra är att pröva oss själva och ställa oss den rannsakande frågan. Vem är jag lik - de förståndiga eller oförståndiga?

Isac Newton sa, som bekant, att om han kom till himmelen skulle han nog vara mest förvånad över att så många som han trodde skulle vara där saknades, att som många han minst anande fanns där och att han själv av nåd fick vara med i det sällskapet.

Vi ska inte frestas att tro att bara för att det rymmes i den yttre kyrkogemenskapen kan det liknas vid den fem kloka kvinnorna. Redan kyrkans skröplighet och ofullkomlighet i denna värld visar att så är inte fallet. I kyrkan kan allt rymmas både lögn, falskhet, hyckleri och skrymteri och egenintresse. Den synliga kyrkan är alltid klädd i denna världens kläder.

Nej, Jesus berättade liknelsen för sina efterföljare i alla tider för att mana dem att rannsaka sig och pröva sig.

Men vad symboliserar då oljan? Den viktiga oljan som de oförståndiga unga kvinnorna visade sig inte ha. Vad menade Jesus med oljan?

Oljan i Skriften är ofta en sinnebild för Guds egen Ande. Jesus kallas Kristus och Messias, som betyder den Smorde, för att han var uppfylld av Anden. Anden faller ner över oss när vi överlämnar oss och våra liv till vår Herre och Gud. Det är Anden som leder oss till Kristus. Det är Anden som tänder tron i oss. Det är Anden som bevarar oss i Kristus. Tron är själva det nya livet som tänds av den helige Ande.

Det är Anden som gör Bibeln levande. Det är Anden som är Tröstaren, Hjälparen. Den helige Ande är Guds gåva till var och en som överlämnar sig till Gud. Gud har lovat, att när vi omvänder oss får vi den helige Ande som en gåva. Det är Han som gör våra facklor brinnande, det är Han som upplyser oss med sina gåvor. Det är Han får oss att se vår synd och skuld, vår hopplösa situation när vi försöker leva på egen hand och av egen kraft.

Oljan finns här. Gud vill tända oss alla i den helige Andes kraft. De fem kloka flickorna visste att endast så kunde de möta brudgummen. Det gäller också dig och mig. Vi måste gå till vår Gud och få våra förråd fyllda och be om den Helige Ande. Liknelsen handlar om dig och mig. Påfyllning sker i dag vid nattvardsbordet.

AMEN

Till Predikobiblioteket Till Yngve Kalins hemsida