Söndagen före pingst 1 årg Joh 15:25-16:4 2003

Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Vi har en vecka kvar till pingst och liksom julen har sin förberedelsetid i advent och påsken sin i fastan så har pingsten det också i den här söndagen och i gudstjänsterna vi firade på Kristi Himmelsfärdsdag. Den här söndagen undervisar oss därför om den Helige Ande och vi sjunger förväntansfulla pingstpsalmer. Om den helige Ande säger Jesus i dag tre saker:

1. Han undervisar om hur vi ska klara oss när vi möter motstånd och oförståelse

När vi läser eller hör om martyrer i urkyrkan eller i vår egen tid, frågar vi oss hur det är möjligt att utså sådana lidanden för sin övertygelses skull utan att svika.

Svaret är, att den Helige Ande, gör det omöjliga möjligt. Evangelierna lär oss, att de första lärjungarna före Andens utgjutande varken kunde älska eller tro eller uthärda eller förstå. De var precis som vi med helt vanliga begränsningar. Men allt blev annorlunda för dem efter Pingst, när Anden utgöts över dem och blev deras Hjälpare. Den försagda lärjungaskaran fick kraft och mod. Frimodigt vågade de bekänna sin tro också i en fientlig och avogsam omgivning.

Det Jesus talat med dem om innan sitt lidande och sin död och uppståndelse fick nu mening. Den Hjälpare har lovat sända var en realitet. Genom Anden var han kvar hos dem. Det var han som gav ge dem kraften att vittna om honom till jordens ända och till tiden slut. Den Helige Ande gjorde det mänskligt sett omöjliga möjligt.

Jesus hade talat ofta talat om vad lärjungarna hade att vänta sig i denna värld. Motstånd och förföljelser skulle komma i evangeliets spår. Men det värsta var inte att världsliga härskare och myndigheter skulle förfölja och håna dem och gripa dem, ja till och med tortera och döda dem för hans anspråks skull. Nej, Jesus förklarade det fruktansvärda var att följa honom skulle kunna betyda att de skulle förkastas av sin egna, de skulle bli uteslutna ur synagogorna och deporteras. Ja, de skulle komma dödas och förföljas till och med i Guds namn för sin bekännelses skull.

Vi vet att alla apostlarna, utom Johannes, dödades för sin tros och sitt vittnesbörds skull. Gud hade en annan plan för Johannes, men alla de andra och många med dem fick uppleva innebörden i Jesus ord, att det må vara lärjungen nog att det går honom som hans Mästare. Blodsvittnen har kantat kyrkans historia. Vad få vet är 1900-talet var det decennium då flest Jesus-bekännare har fått sätta livet till och Jesu ord besannas än i dag på många platser i vår värld.

Det svåraste av allt är säkert det som Jesus speciellt inskärper i vår läsning i dag, att tider skulle komma då "dem som dödar er tror sig bära fram ett offer åt Gud." Jesu ord har besannats gång på gång. Detta fruktansvärda tillhör kyrkans historia och upprepas än i dag i stort och smått.

När kyrkan blir en makt i världen och anpassar sig har enskilda som vill lyda Gud mer än människors ordningar drivits ut och i extremfallen också avrättats i kyrkans namn. I Spanien kallades förföljelserna autodaféer, som ordagrant betyder "handling av tro". Vidriga grymheter ansågs som offerhandlingar åt Gud.

Det finns ingen ursäkt. Våld och övergrepp i Guds namn är om möjligt ännu vidrigare än annat. Men när kyrkan lierar sig med intressen i denna värld förlorar den sin identitet. När kyrkan inte går ut i världen med Andens svärd går världen in i kyrkan, har en klok tänkare sagt. Tidningarna älskar att skriva om s.k. kyrkliga strider också här hemma i vår "lilla värld." Har det med detta att göra? Inte alltid, många gånger handlar det lika mycket om mänskliga svagheter, självhävdelse och ambitioner eller att människor vill använda kyrkan för sina syften.

Men visst handlar det också om kampen för tron i varje tid, om kampen för Guds ord och bekännelsen till Jesus och vittnesbördet om honom som Frälsaren. Vems ärenden går kyrkan? När man får höra att de som vill hålla fast vid kyrkans klassiska tro och bekännelse inte har någon plats i vår kyrka får man lätt Jesu ord "om att de skall driva ut er ur sina synagogor" i tankarna. Vi lever med prästvigningsstopp och befordringstopp i våra svenska kyrka.

Det är inte med argument modernisterna omformar kyrkan, och skapar prästbrist och vanliga traditionella församlingar blir lidande. Nej, det är med administrativa åtgärder. Visst kan vi känna sorg över en kyrkoorganisation, som vill driva ut sina trognaste medlemmar med maktmedel och genom att förlöjliga dem. Anpassa er, eller det finns ingen plats för er är budskapet som ljuder.

Det finns ingen anledning att inbilla sig att världens mäktige och förståsigpåare ska förstå att lydnaden för Gud går före allt annat men det svåraste av allt är att det våra medsyskon i tron som försöker driva just sin uppfattning igenom inte med argument från Skriften utan med maktmedel. Det är det som vållar smärta och bestörtning.

Men egentligen skulle vi inte vara förvånade över att det är så här. Vi sitter inte i fängelse, vi dödas inte, vi kan ännu verka på de villkor de ställer upp - men vi måste finna varandra så att vi inte överrumplas om situationen förvärras och finna vägar att samlas kring Guds ord, som det är oss givet.

Läser vi profetiorna om den yttersta tiden ser vi att det skall komma en tid då en världsomfattande antikristisk stat skall hålla sig med en slag allomfattande statskyrka och överideologi som i verkligheten är en antikyrka. Höjdpunkten av de kristnas lidande skall nås när medlemmarna av denna antikyrka skall förfölja de sista restera av Kristi sanna församling. Endast genom den Helige Andes hjälp ska de kunna hålla ut och bli trogna intill döden. En viktig förövning för det yttersta provet är att vänja sig att vara på sin vakt, när myndigheter, åsiktsmonopoliserade massmedia erbjuder oss sin gunst på sina villkor. Men Jesus vill lära oss mera i dag.

2. Han undervisar oss om hur vi ska bevara hans Ord

Jesus säger att den helige Ande skall påminna lärjungarna om allt vad han har sagt dem. Hjälparen är en hjälpare inte minst på det sättet att han är Påminnaren. Och denna funktion av Anden behövs, utan den skulle vi inte kunna leva.

Många gånger under sitt jordeliv talade Jesus med sina lärjungar ord, om vilka han själv sa att de inte genast skulle förstå dem men att de skulle förstå dem senare. T.ex. när han talade om sin bortgång: "Detta säger jag er innan det sker, för att ni skall tro det när det har skett." Det finns flera ställen. Jesus vet att det han säger är svårt, eller näst intill omöjligt att ta till sig. Men det ska komma en tid då hans ord ska får sin förklaring - och då skall de hjälpa dem att tolka det som sker. Det är Andens uppgift att påminna oss om allt vad Jesus sagt.

Vi kan aldrig bli färdiga med Guds ord. Det rymmer så många djup och bottnar, men Jesus lovade oss Hjälparen för att vara med oss och visa oss på vad som står skrivet, och hur och när det skall förstås. Det är så vi förstår vad Jesus vill säga till oss, just i vår situation. Det är så hans ledning blir tydlig i det ord som är oss givet en gång för alla. Den helige Anden är Påminnaren om Jesu ord. Men säger vi också för det tredje och sista:

3. Han undervisar oss om hur vi ska lära känna honom som den han är

"När Hjälparen kommer som jag skall sända er från Fadern, sanningens ande, som utgår från Fadern, då skall han vittna om mig." Så säger Jesus i vårt evangelium idag.

Gud är tre i en. I Guds treenighet av Fader, Son och Ande råder på samma gång den innerligaste enhet. Anden är Gud. Anden är Kristi ande. Kristus är kvar hos oss genom sin Ande. När han inte längre kroppsligen och synligen vandrar omkring bland oss, är det genom sin Ande som han talar med oss, bor i oss, bär oss och styrker oss. Så vittnar han om Jesus. Det är Anden som gör det omöjliga möjligt när vi vandrar i Kristi fotspår. Därför kan Jesus säga om Anden: "Han vittnar om mig." Han är Gud mitt ibland oss.

Den gamle aposteln Petrus skriver i sitt första brev: "Om ni får lida för rättfärdighetens skull är ni saliga, Var inte rädda, låt dem inte skrämma er." (1 Petr 3:14) Då är Kristus oss allra närmast. Det är erfarenheten som talar. Den erfarenhet som också kan bli vår om vi in Andens kraft vandrar i Frälsarens fotspår och möter utmaningarna i hans namn, och låter vår ande vittna med Kristi Ande. Och därför kan vi i en av våra pingstpsalmer, en av psalmerna om Anden sjunga:

"Gör Sonens dyra namn bekänt, förklara Faderns välbehag och falska läror från oss tag. Det ord är fast, det ord är visst, som lär oss tro på Jesu Krist Halleluja. Halleluja.

AMEN

Till Predikobiblioteket Till Yngve Kalins hemsida