Tacksägelsedagen 1 årg 1 Thess 5:16-24 2006

Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Det är förunderligt med lovsång och tillbedjan. Hela vår gudstjänst i dag är ju en enda lovsång till vår Skapare och Gud, för alla hans stora gåvor till oss. Det händer något med oss när vi lovsjunger.

Vi hörde aposteln Paulus säga till sina medkristna: "Be ständigt och tacka hela tiden Gud Släck inte anden. Det är som om tacksägelse och lovsång förlöser och befriar oss. Vi sjunger ut våra frustrationer, vår stress och oro och vår ensamhet och i stället bli fyllda av ny kraft från vår Herre och Gud.

Lovsång är som en helig andning. Vi andas ut det svåra, det som tynger och bekymrar oss och så fyller vi våra lungor med ny frisk luft som ger oss liv. Vi fylls av Anden vi kommer in i en ny andning.

Paulus visste vad han talde om; "Be ständigt och tacka Gud hela tiden" och du skall få se hur allting förändras. Om du tar emot ditt liv som en gåva från Gud, tar du vara på det på ett nytt sätt. Din syn på tillvaron förändras. Din syn på allt som finns omkring dig förändras - det får ett nytt värde och innehåll.

När vi ber brukar vi sluta våra ögon och blunda, men när vi lovsjunger skall vi hålla våra ögon öppna, ja lyfta våra händer mot Gud. Ordet i bibeln för att tacka betyder också just detta. Att sträcka ut sina händer och lyfta sina blick. Så står det om Jesus "att han lyfte sina ögon mot himmelen." Det behöver vi också göra. Lyfta vår blick och tänka efter och se, vad himmelens Herre har skänkt oss. Nu i skördens tid är det påtagligt för många som arbetar med jorden. Vi ser skönheten i skapelsen, höstens löv i alla färger. Vi ser skapelsens mysterier - djuren och medmänniskorna. Ingen är den andre lik.

Varje människa är djur är unik. I Psaltaren framställs det som om skapelsen själv lovsjunger sitt Upphov: "Havet bruse, och allt vad däri är, jordens krets och de som bor därpå. Strömmarna klappar i händerna, bergen jublar med varandra."

Vad vi människor än hittar på, hur illa vi än gör och fördärvar vår jord så kan ingenting hindra dess lovsång till Skaparen med tusen, tusen stämmors ljud och sin längan efter sin förlossning.

Vi människor inbillar oss lätt, att allting är vårt men vi har bara fått det till låns att bruka och vårda. Skapelsen pekar mot honom som är alla goda gåvors givare. Hur illa vi än gjort med den ser vi Guds planer och avsikter.

Men vi glömmer det ofta. Kung David som skrev större delen av Psaltarens lovsånger till Herren Gud såg spåren av Gud överallt. Han såg t ex en herde komma på vägen, som berättade att han var på väg till nytt bete och för att vattna sin hjord. David fick då inspirationen och skrev på det sättet den underbara herdepsalmen: "Herren är min herde, mig skall intet fattas. Han låter mig vila på gröna ängar. Han för mig till vatten där jag finner ro."

Många som varit i David ställe skulle lätt låtit tankarna gå i en annan riktning, och inte sett vad han såg och tackat som han tackade. I vår materialistiska tid, skulle många säkert ha tänkt så här: Det var väldigt fina får den där herden har. Han kommer att tjäna bra på ullen och när han säljer dom!

Det handlar om en attityd. Hur ser vi på allt omkring. Tacksamhet, förundran och lovsång kan förändra allt.

Jag tänker på hur det var när Maria och Elisabet träffades och hur deras möte beskrivs i bibeln. När den havande Elisabet träffade Maria, som också väntade sitt barn, hälsade hon henne med en glädjesång: "Välsignad är du bland kvinnor, och välsignat barnet du bär. Och Maria lovsjöng sin Gud och sa: "Min själ prisar Herren, och min Ande fröjdar sig i Gud min Frälsare."

Så säger inte många idag. Vi frågar i vilken månad någon är och undrar om det blir en pojke eller flicka, eller om det är besvärligt med ryggen och foglossningen. Eller undrar om hon hunnit sticka någon mössa ännu? Var finns Gud i undret som sker?

När den gamle Symeon i templet tog det lilla Jesusbarnet i sin famn sa han inte. "Vad fin han är" eller "hur gammal är han" utan utbrast i lovsången: "Mina ögon har sett din frälsning!"

Dessa enkla exempel borde får oss att tänka efter. Varför glömmer vi ofta Gud i det vanliga? Han är ju Herre över allt. Det är han som skyddar och bevarar oss för allt ont.

Vi tänker lätt på allt hemskt som händer, men vi glömmer bort hur bevarade vi är. Många säger att det händer så mycket ont - men egentligen är det ju så att det mesta onda aldrig når oss eller drabbar oss. Vi varken drabbas av sjukdom eller olyckor! Vi fastnar i det onda i stället för att lovprisa Gud för det goda och att han gav oss sin Son för att rädda oss från det onda och frälsa oss.

Ja, nog behöver vi öva oss i lovsång i tacksamhet. Vi frestas ofta att ta allt för självklart. Men det är av nåd vi lever. När vi inser detta bli vi räddare om livet, tacksammare för allt gott som vi ständigt får. Vi lär oss att tacka Gud för varandra och dela Guds gåvor. Gud har inte övergett oss. Han vill ösa sin välsignelse över oss, han vill rädda och benåda.

I dag på Tacksägelsedagen kan vi riktigt sjunga ut vår lovsång tillsammans i Guds kyrka. Men lovsången skall fortsätta in i vardagen. Öppna dina ögon och tänk efter hur mycket du har att tacka för. Du är inte ens ensam i det svåra. Gud gav oss en Frälsare för att vi skulle klara det svåra som kan möta oss.

"Gud som har kallat oss är trofast" Han överger oss aldrig. Han är värd vår lovsång. Det är därför allt känns så rätt i dag.

AMEN

Till Predikobiblioteket Till Yngve Kalins hemsida