Tacksägelsedagen 3 årg Kol 3:16-17 1999

Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Tacksägelsedagen, som vi firar i dag, sätter fingret på en öm punkt: Hela vår gudstjänst i dag är ju en enda väldig lovsång till vår store Skapare och Gud, för hans stora gåvor till oss. Men naturligtvis det skulle inte bara vara i dag som vi skulle lovsjunga vår Gud på det här sättet. Varje dag vi får borde vara en tacksägelsedag till Honom som gett oss livet.

Vi är alltid kallade att tacka vår Gud och Skapare som slösar sina gåvor på oss, trots att vi så ofta förbrukar och missbrukar hans skapelse och det liv han har gett oss. Men Gud har tålamod med oss och "låter sin sol gå upp över ond och god". Han upprätthåller sin skapelse. Han har inte släppt taget om det som han lämnat till oss att vårda, värdera och använda i enlighet med hans intentioner.

När vi tänker på detta och lär oss att ta emot livet och allt vad vi behöver som gåvor från honom då förändras så mycket. Vi blir varsammare om livet och varandra och hans skapelse i stället för att ta allt för självklart. Vi får ju allt av Gud för att bruka det tillsammans.

"Sjung Guds lov i era hjärtan", skriver Paulus. Underförstått menar Paulus: Gör du det så skall du få se hur ditt liv förändras. Om du tar emot det som en gåva från Gud, tar du vara på det på ett nytt sätt. Din syn på tillvaron förändras. Din syn på allt som finns omkring dig förändras - det får ett nytt värde och innehåll. Dina prioriteringar blir annorlunda.

När vi ber brukar vi sluta våra ögon och blunda, men när vi lovsjunger skall vi hålla våra ögon öppna. Så står det om Jesus "att han lyfte sina ögon mot himmelen." Det behöver vi också göra. Lyfta vår blick och tänka efter och se, vad himmelens Herre har skänkt oss. Nu i skördens tid är det påtagligt för dem som arbetar med jorden. Vi ser skönheten i skapelsen, höstens löv i alla färger. Vi ser skapelsens mysterier - djuren och medmänniskorna. Ingen är den andre lik. Varje människa är varje djur är unikt.

I Psaltaren framställs det som om skapelsen själv lovsjunger sitt Upphov: "Havet bruse, och allt vad däri är, jordens krets och de som bor därpå. Strömmarna klappar i händerna, bergen jublar med varandra."

Vad vi människor än hittar på, hur illa vi än gör och fördärvar vår jord. Synden och upproret har fördärvat och bryter ner och skapelsen suckar under sin börda, men ingenting kan hindra dess lovsång till Skaparen med tusen, tusen stämmors ljud och längtan efter sin förlossning.

Vi människor inbillar oss lätt, att allting är vårt att vi är skapelsens herrar. Det är det som roten till det onda. Nej, skapelsen har vi fått det till låns, att bruka och vårda. Skapelsen pekar mot honom som är alla goda gåvors givare. Det handlar djupast sett om en attityd. Hur ser vi på allt omkring? Tacksamhet, förundran, förnöjsamhet och lovsång kan förändra allt.

Varför glömmer vi ofta Gud i det vanliga? Han är ju Herre över allt. Det är han som skyddar och bevarar oss för allt ont. Vi tänker lätt på allt hemskt som händer, men vi glömmer bort hur bevarade vi är. Många säger att det händer så mycket ont - men egentligen är det ju så att det mesta onda aldrig når oss eller drabbar oss. Vi varken drabbas av sjukdom eller olyckor! Vi fastnar i det onda i stället för att lovprisa Gud för det goda och att han gav oss sin Son för att rädda oss från det onda och frälsa oss.

"Se Gud är vår frälsning, jag är trygg och fruktar inte, ty Herren, Herren är min starkhet och min lovsång, och han blev mig till frälsning," lovsjunger Jesaja i vår gammaltestamentliga läsning i dag.

Gud såg vad vi gjort med han skapelse. Men han gav oss en ny chans. Jesus kom och levde vårt liv och dog för död för att förändra allt. Han visade att Gud inte gett upp hoppet. Han vill rädda vad som räddas kan. Genom honom vill Gud skapa allting nytt. Det underbara som vi fortfarande möter här är en försmak av det goda, det sköna, det ljuvliga "som Gud har i beredskap för dem som älskar honom."

Paulus skriver: "Lär och vägled varandra med psalmer, hymner och andlig sång i kraft av nåden." Ja, nog behöver vi öva oss i lovsång i tacksamhet. Vi frestas ofta att ta allt för självklart. Men det är av nåd vi lever. När vi inser detta bli vi räddare om livet, tacksammare för allt gott som vi ständigt får. Vi lär oss att tacka Gud för varandra och dela Guds gåvor. Gud har inte övergett oss. Han vill slösa sin välsignelse över oss, han vill rädda och benåda.

I dag på Tacksägelsedagen kan vi riktigt sjunga ut vår lovsång tillsammans i Guds kyrka. Det är förunderligt med lovsång och tillbedjan. Det förlöser och befriar oss. Vi får sjunga ut våra frustrationer, vår stress och oro och vår ensamhet och i stället bli fyllda av ny kraft från vår Herre och Gud.

Men lovsången skall fortsätta in i vardagens sysslor. Öppna dina ögon och tänk efter hur mycket du har att tacka för. Gud gav dig en Frälsare för att du skulle klara livet. Han har besegrat det onda. Genom honom är du trygg. "Låt allt vad ni gör i ord eller handling ske i Herren Jesu namn och tacka Gud Fadern genom honom. Precis som vi gör idag.

AMEN

Till Predikobiblioteket Till Yngve Kalins hemsida