Ännu på Trettondedag jul i kyrkans julfirande sätter den underbara julprofetian från Jesajas bok. som vi läste i julnatten, sin prägel på vårt firande: "Över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram:" Jesaja pekade fram emot Fridsfursten, som Gud när den rätta tiden vara inne, skulle komma i världen. Den natten fick världen hoppet tillbaka .

Aldrig någonsin har Gud låtit mörkret fullständigt ha herraväldet över skapelsen. I varje tid hade Gud sänt sina sändebud och profeter för att hålla hoppet om frälsning och förändring levande - men när tiden var fullbordad sände Gud sin egen Son. Så tände Gud ett ljus, det klaraste av alla ljus som någon tänts på vår jord och som kan driva bort allt mörker och förändra allt. Jesus Kristus, Guds egen Son, blev människa bland oss människors barn.

Alla andra ljus som Gud låtit tända före honom skingrade för en tid okunnighetens mörker. Men när Jesus kom uppgick över jorden Guds eviga ljus "som inget mörker kan plåna ut eller få makt över."

Men mörkrets makter rustade sig. Jesus blev ett tecken som blev motsagt, för i hans ljus blev mörkrets verkliga natur avslöjad. Jesus förklarade själv: "Var och en som gör vad ont är hatar ljuset och kommer inte till ljuset för att hans gärningar inte skall bli avslöjade."

Det är den verklighet vi lever i. Det ljus, i vars sken vi alla skulle kunna vandra, det ljus bränner bort synd och skuld, det ljus som kan skingra okunnighetens mörker är motsagt.

Samtidigt finner andra sanningen i Jesu egna ord: Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus." Man finner han är det enda som kan ge verklig frid, och kasta ljus över våra liv. Han är världens ljus - den enda i vars sken vi kan orientera oss genom en farlig och hotfull värld. Det tänder fortfarande människor, som vandrar i dess sken. Det ger riktmärket, meningen och visar på målet.

Men det gäller att upptäcka det och det är om detta Jesus undervisar oss i Lukas-evangeliets 11 kapitel, som vi i dag en stund stanna närmare inför:

++++

Innan det stora ljuset kunde tändas i världens mörker beredde Gud vägen för honom. Gudsmän, profeter och profetissor tändes av Gud i mörkret och visade på det himmelska ljuset. Jesus nämner profeten Jona.

Gud använde den motsträvige profeten för att tända och väcka människorna i Nineve. Berättelsen om Jona är också en profetia om Jesus. Efter att i tre dagar varit fångad i den stora fiskens mörka djup trädde Jona from och blev till väckelse och frälsning för folket i Nineve. Jesus säger själv att hans egen död och uppståndelse förebildas i Jona historia. På tredje dagen uppstånden från de döda, gick Jesus ur sin grav och förkunnade ljusets seger över mörkret. Men just här tar Jesus om hur folket tog emot Jona. De gjorde bot och omvände sig och ljuset spred sig över staden.

Jona var ett av de många ljus som Gud tänt i världen. Världens mörker hade varit kompakt utan dessa små ljus som visade på honom som är det stora ljuset. Jesus nämner också kung Salomo. Herren hade lovat honom att han skulle få bedja om vad som helst. Han utbad sig visheten gåva och han blev bönhörd. Ryktet om Salomos vishet spred sig vida omkring ända till Saba i Södra Arabien. Drottningen av Saba kom från jordens yttersta gräns för att möta honom.

Under tidernas lopp har Herren tänt många liknande ljus, som spritt upplysning och pekat på något annat. För "Herrens fruktan är vishetens begynnelse." Så var det med den unge Salomo. Men han avföll från Herren. Hans ljus slocknade, den goda början fick ett sorgligt slut. Han är för länge sedan borta.

Men både Jona och Salomo var när de lydde Guds ord verkligen ljus i en mörk värld. Vi kan nämna många sådan ljus, som genom sin trohet och kärlek är ljusglimtar i en mörk värld. Men det stora ljuset tändes i Betlehem, när Gud själv blev människa genom sin Son.

Jonas blev ett tecken för nineviterna. Staden blev skonad när folket omvände sig. Men när Jesus berättade om Nineve tillägger han "här finns något som är förmer än Jona."

För Jesus var inte bara en enda stads ljus, nej, han var sänd för att förtära hela världens mörker. Salomos visdom var stor och drottningen av Saba utstå många strapatser för att träffa honom. Men Jesus är långt förmer än Salomo, han är som aposteln skriver: "Han är Guds visdom och har till oss blivit visdom från Gud."

Vi ser i Bibeln hur mörkret skingrades där Jesus gick fram. Han brann av nitälskan för människornas eviga väl. Han brann av lydnad för Guds ord och upptändes när han såg Guds tempel vanhelgas, det brann av kärlek i honom när han såg hur sjuka led, det brann i honom när han såg hur man ville hindra barnen att komma till honom. Hans ord var en förtärande eld över lögnens och villfarelsens ande. Han brann av kärlek och förtärde syndens och dödens mörker.

Den kärleken korsfästes när människor vände honom ryggen, ja då la sig på Långfredagen bokstavligt talat mörkret över land och rike. Men det som såg ut som mörkrets slutgiltiga seger blev dess största nederlag. Mörkret kunde inte utplåna Livets ljus. Döden kunde inte kväva dess sken. Det tändes på nytt mitt i gravens mörker.

Jonas blev till räddning för Nineve. Salomo förde drottningen av Saba fram till sanningen. Men Jesus räddade hela världen från undergång och fall. Jesus säger att detta ljus skall vi sätta högt i staken, så att alla ser det. Det är vårt enda hopp.

Vi förstår det av vår läsning i dag. Blev det väckelse och upplysning av Jonas predikan i Nineve, vad skulle inte hända om vi på allvar tog emot Jesus ljuset och lätt det skina för oss och förtära vårt mörker. Ljuset som blev tänt i Nineve var inte på långt när så klart som det som lyser i Kristi ord. Men folket där tog vara på sitt lilla ljus och blev räddade.

Vi har tillgång till Jesus-ljuset, men många vill inte träda fram i dess sken.. Jesus säger själv, att på domens dag kan detta att bli oss till dom. Ljuset som skulle lysa för alla och bli till frälsning blev inte mottaget, utan blev undangömt i en liten vrå i människors hjärtan.

Drottningen av Söderlandet kom från världens yttersta gräns för att höra Salomos visdom. Vi har anledning att ställa oss frågan hur vi göra våra prioriteringar och hur mycket möda vi gör oss för att lyssna till och tränga in i Guds ord. Vägen till Jesus var lång för de vise männen vi läser om i dagens evangelium. I dag är kyrkvägen för lång för alltför många, trots att vi både bil och färdtjänst.

Vi har ljuset mitt ibland oss i ordet och sakramenten, ja t.o.m. i bokhyllan därhemma. Kommer drottningen av Saba på domens dag träda fram och bli oss till dom, för vår lättja och lojhet. "Den som följer mig, han skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus," säger Jesus. Vi har fått tillgång till Guds ord som våra fötters lykta. Men allvaret finns där – kommer Gud att tröttna på oss och flytta ljusstaken ifrån oss? Kommer nineviter och drottningen av Saba att bli oss till dom? Det som tagit generationer att bygga upp kan raseras i en enda. Ja, må Gud förbarma sig över oss och vår döende kyrka i Sverige, där Jesus-ljusets satts under skäppan eller håller på att plockas bort från ljusstaken.

Endast i Jesus-ljuset finns hopp för oss. Han är och förblir Frälsaren och Räddaren från allt mörker. Han vill nu tända oss på nytt så att vi blir brinnande och bär ljuset vidare in i framtiden.

AMEN