Svensk pastoraltidskrift

Att bli tvungen

Aposteln Paulus erinrar sig i början av 1 Tessalonikerbrevet hur Gud gav honom och hans medarbetare modet att stå upp för evangeliet trots allt motstånd de mött i församlingen. De hade känt sig tvungna att förmana och Paulus vill understryka och förklara att bakom detta fanns inga "orena motiv eller bedrägliga avsikter." "Vi talar vi som vi gör, för det är inte människor vi vill vara till lags, utan Gud som prövar våra hjärtan." (1 Thess 2:2 ff.)

Paulus förhållningssätt när han mött motstånd av människor som inte kunde acceptera hans ord eller handlingar, rymmer två parallella tankebanor. Han vet, att det finns situationer då han som Guds tjänare blir ifrågasatta men han påminner om att det är Gud som är domaren, som "prövar våra hjärtan. " Att vara en Kristi tjänare är inte att vara människor till lags, utan att stå fast vid det som har blivit oss anförtrott att förvalta. Men när vi behöver träda fram manar oss Guds ord till självprövning och eftertanke om konsekvenserna av det vi gör. Vi ska inte söka strid för evangelium – men vi ska vara beredda att ta den när den kommer.

Jag har ofta tänkt på det orden i svallvågorna efter det att jag formulerade Prästdeklarationen som en reaktion på det svenska kyrkomötets beslut att introducera en välsignelseakt för samkönade parrelationer. Ingenstans kunde jag se i Guds ord att Guds kyrka och därmed Svenska kyrkan har detta mandat. Det fanns inget alternativ. Vi måste, som Guds ords tjänare, träda fram.

Vi var tvungna att göra det eftersom Guds ord och vår kyrkas bekännelseskrifter känner ingen fortsatt uppenbarelse, som ger Svenska kyrkan, av alla samfund på jorden, denna rätt. Den allmänneliga kyrkans vittnesbörd är entydigt. Vi kan bara välsigna det som Gud välsignar.

Jag har överväldigats över hur så många med olika bakgrund och från olika fromhetsriktningar, trätt fram och undertecknat deklarationen. Det har kraftfullt visat vår kyrkas beslutsfattare, att det politiskt kontrollerade kyrkomötet, som det nu är utformat, aldrig kommer att erkännas som en läromyndighet. Vi är bundna genom vår prästvigning till det uppenbarade Ordet. Det är faktiskt innebörden i den lärogrund som fortfarande står i Kyrkoordningens portalparagraf.

Ingenting är sig likt länge i Svenska kyrkan. En viktig gräns har överskridits. Kyrkans beslutsfattare och dess biskopar, som passerat genom det politiskt korrekta nålsögat, är i otakt med en stor del av prästerskapet och församlingarna. Nya allianser har uppstått. Tidigare meningsskiljaktigheter har lagts åt sidan. Nu gäller det den grundläggande frågan om Guds ords auktoritet och själva grundfundamentet: Skapelsens ordning och innersta hemligheter.

Prästdeklarationen fördömer ingen människa. Vi är alla syndare, som misslyckas i våra liv och i vår efterföljd av Kristus och är i behov av förlåtelse och upprättelse. Men den fördömer ett modernistiskt system, där ordet kärlek missbrukas och människor som vill få ihop sina liv ges falska utfästelser.

När Herrens broder Judas skriver sitt korta brev, bekräftar han Paulus ord. I sin iver att skriva om "vår gemensamma frälsning" var han tvungen att sända en maning till läsarna "att kämpa för den tro som en gång för alla har anförtrotts det heliga." (Jud 3) Därför jag var tvungen att utforma Prästdeklarationen" och jag är övertygad om att det var därför som hundratals undertecknande den.

 

2005 © Yngve Kalin & Svensk pastoraltidskrift nr 24 - 2005

 

Till Yngve Kalins hemsida

Till Aktualiteter och länktips

Till Svensk pastoraltidskrifts websida

2005-12-02