Svensk pastoraltidskrift

Vad som kan vänta - eller vad vi väntar på

Hur står Svenska kyrkan rustad om de politiska partierna drar sig tillbaka från kyrkopolitiken? Yngve Kalin i Hyssna, ordförande i Kyrklig samling, funderar över framtiden och målar upp ett scenario som medför stora omvälvningar men också möjligheter att skapa en helt ny livsduglig kyrkoorganisation i ett sekulariserat samhälle där Svenska kyrkans identitet som folkkyrka bibehålls och de olika fromhetsriktningarna har hemortsrätt.

Det är den 23 maj 2012, Socialdemokraternas partiledare kallar till presskonferens i riksdagshuset efter ett sammanträde med Verkställande utskottet.

Den stora nyheten är att (S) beslutat sig för att dra sig tillbaka från kyrkopolitiken. Han förklarar att detta hela tiden varit avsikten ända sedan reformarbetet inleddes i kyrka-statfrågan. Svenska kyrkan behövde hjälp i 12 år efter skilsmässan för att finna sin nya roll för att bli en modern folkkyrka. Nu måste kyrkan lära sig att stå på egna ben. Han utgår ifrån att alla andra politiska partier kommer att följa (S) exempel. Han understryker också att kyrkans stöd för införandet av den nya äktenskapslagen för tre år sedan varit mycket värdefull. Det visade att kyrkan nu är mogen att ta det fulla ansvaret för sin verksamhet. Sedan begravningsväsendet kommunaliserades år 2011 återstår nu bara kopplingen med att präster fungerar som vigselförrättare, där kyrkan på delegation utövar myndighetsutövning. (S) kommer nu att skyndsamt att tillsammans med (MP) och (V) att lämna in en flerpartimotion om att denna rätt upphör 1 maj 2013.

Men alla vet att bakom de vackra orden finns en krass anpassning till verkligheten. (S) nya hållning har tillkommit p.g.a. följande orsaker.

1. Den kraftiga nedgången i förra kyrkovalet.

2. Svårigheter att finna intresserade politiker i kyrkoråd och andra beslutande organ.

3. Den alltmer högljudda kritiken från media, att partiernas engagemang i en kyrka är en sammanblandning av roller och en rest från statskyrkan.

4. Det stora medlemstappet i kyrkan, som år 2011 ökat till nästan 70 000 bara detta år, och förväntas öka ännu mer när de icke konfirmerade (ca 74 procent av en årskull) går in i yrkeslivet och upptäcker vad de förväntas betala i kyrkoavgift.

5. Den ekonomiska kollapsen, som inneburit att finansnettot i Svenska kyrkans församlingar år 2011 uppvisar ett underskott på 1,3 miljarder och prognosen för 2012 pekar på 1,6 miljarder. Det står klart att vart tredje anställd måste sägas upp och det är politiskt omöjligt att ta ansvar för de svåra beslut som måste fattas t.ex. att stänga var tredje kyrka och inom en inte allt för snar framtid riva var åttonde.

Det har blivit en politisk omöjlighet att förvalta nedmonteringen av kyrkan eftersom det skadar de politiska partierna image-mässigt. Kyrkans reserver kommer snart att vara förbrukade, inte minst p.g.a. den stora inflationen på nästan 7 procent som kommit i finanskrisens kölvatten då sedelpressarna gick varma. Prästlönefonderna är nu också skattpliktiga eftersom staten mer än väl behövde pengarna och varför skulle kyrkan särbehandlas.

Nedgång och isolering

I Aktuellt lite senare på kvällen intervjuas ärkebiskopen. Han förklarar, att han är mycket glad och tacksam över beslutet. Kyrkan står stark, även om tuffa tider väntar eftersom kyrkan som en del av samhället måste hushålla med resurserna i lågkonjunkturens spår. Samtidigt tackar han de politiska partierna för att de tog sitt ansvar att forma framtidens kyrka.

- Vi står redo, att axla ansvaret, och fortsätta på den inslagna vägen, säger ärkebiskopen.

Men alla vet att också bakom hans ord finns en dyster verklighet. Alla vet att kyrkan befinner sig i en djup kris på många plan även om man försökt dölja det med storstilade utspel, nu senast i frågan om stoppet för motorvägar i Västernorrland. Sedan beslutet i äktenskapsfrågan har antalet präster i kategorin "Övriga" (d.v.s. utanför tjänsteorganisationen) ökat markant. Det är svårt att finna präster i många pastorat och efter beslutet 2011 att tidsbestämma kyrkoherdarnas förordnanden (för att i görligaste mån sammanfalla med kyrkorådens mandatperioder) råder akut brist på personer som är villiga att gå in i rollen som kyrkoherdar.

Endast 28 procent väljer att gifta sig i kyrkan (mot 46 procent 2008). Antalet samkönade "äktenskap" har årligen pendlat mellan 50-60 medan ökningen av antalet traditionella ingångna äktenskap är stadig, i det som i det tysta benämns kärnfamiljens återkomst. (2008 ingicks 50 300 traditionella äktenskap, år 2011 57 000).

Den ekumeniska isoleringen, som inträdde år 2009, har inte brutits och relationen till de "fria samfunden" är fortfarande kylig och Sveriges kristna råds verksamhet har i praktiken upphört att fungera. Gamla ekumeniska överenskommelser har övergetts och Borgågemenskapen betraktas som ett uttryck för en passerad epok. Fortfarande är Rysk-Ortodoxa kyrkans Heliga Synods beslut i oktober 2005, att med anledning av svenska kyrkomötets beslut om en ordning för välsignelse av samkönade par säga upp förbindelserna med Svenska kyrkan, ett känsligt ämne, liksom påvens uttalande i en intervju julen 2009 om Svenska kyrkans övermodiga vägval att på egen hand införa en ordning och lära som strider mot vad kyrkan lärt och bekänt under mer än 2000 år.

En paralyserad kyrkorganisation

På Församlingsförbundet är man paralyserad. Kritiska röster höjs att det hela gått för fort. Hela kyrkoordningen och kyrkans organisation är ju designad för att fungera med de politiska partierna som motor. Hur skall den öppna, demokratiska folkkyrkan nu kunna bestå?

Ute i församlingarna är förvirringen total. En del kyrkpolitiker lämnar med omedelbar verkan in sina avskedsansökningar, andra avvaktar. De obundna grupperna i kyrkomötet hälsar beslutet med glädje, men kan inte enas om en gemensam linje att gå vidare. De många fristående rörelserna inom Svenska kyrkan försöker analysera situationen - men har svårt att enas om en linje. Beredskapen för det som hänt är förvånansvärt liten.

Vid juni-sammanträdet tillsätter Kyrkostyrelsen en kommitté för att analysera det uppkomna läget. Frågorna är många. Kommer Lagen om Svenska kyrkan fortfarande att finnas kvar? Går det att hålla ihop kyrkan om den lagen faller? Behövs en helt ny kyrkoordning, eller behöver endast kapitlet om val omarbetas? Kyrkostyrelsens AU föreslår ett brett samråd?

En ledamot säger till och med att de grupper, som haft svårt att göra sin stämma hörd genom det gamla politiska systemet - men som i praktiken bär församlingslivet på många orter - borde bjudas in. Detta möts av ett våldsamt motstånd från Forum för prästvigda kvinnor i Svenska kyrkan, som är noga att påpeka, att man representerar en majoritet av de aktiva prästerna (51% och 71 procent av de nyprästvigda)

- Nu kommer elitkyrkan, utbrister en talesperson. Hon vädjar om folkligt stöd, men till hennes och mångas förvåning möts hennes utspel i stort sett av likgiltighet av de stora medierna.

Ingen bryr sig heller om ärkebiskopens pressmeddelande, där han slår fast:

- Liksom det en gång fanns en skillnad mellan Volvo och Saab, måste nu alla gå Toyotavägen.

Hösten 2012 kommer utredningsarbetet i gång. Man är överens om att kyrkovalet nästa år helst borde skjutas upp minst ett år men vet inte hur man skall hantera frågan eftersom kyrkoordningen inte lämnar något utrymme för en sådan lösning. I övrigt är oenigheten stor om hur arbetet vidare skall organiseras.

Hällsnäs-planen

Företrädare för olika fromhetsriktningar och organisationer möts i september till överläggningar på Hällnäs kurs- och konferensgård utanför Göteborg för att ta ställning till en krisplan, som i all hast utarbetats av Kyrklig samlings analysgrupp med stöd av dess teologiska råd.

Några huvudpunkter i planen som ges namnet Hällsnäs-planen och som vinner bifall är:

1. Svenska kyrkans portalparagraf bekräftas och skall vara ledstjärna i allt arbete:
Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära, som gestaltas i gudstjänst och liv är grundad i Guds heliga ord, såsom det är givet i Gamla och Nya Testamentets profetiska och apostoliska skrifter, är sammanfattad i den apostoliska, den nicenska och den athanasianska trosbekännelsen samt i den oförändrade augsburgska bekännelsen av år 1530, är bejakad och erkänd i Uppsala mötes beslut 1593 och är förklarad och kommenterad i Konkordieboken.
Tillägget "i andra bejakade dokument" förs till en ny paragraf och skall skyndsamt definieras i ett arbete för att bryta den ekumeniska isoleringen. En ny teologisk kommitté, med bred representation från Svenska kyrkans olika fromhetsriktningar inrättas för att utreda konsekvenserna av alla beslut som fattats sedan 1950 vad gäller kyrkans tro, bekännelse och lära.

2. Svenska kyrkans byggs upp på ett nytt sätt, som regleras i en ny förenklad kyrkoordning. Fri församlingstillhörighet, efter anmälan, införs. Församlingarna får utöver ansvaret för sina medlemmar ett territoriellt ansvarsområde med ansvar för de människor som bor där (och som inte anmält annan tillhörighetsförsamling).

3. Personval införs till alla beslutande organ där det tydligt markeras att församlingarna är basen för den kyrkliga demokratin.

4. Prästernas lokalanställning avskaffas.

5. Den dubbla ansvarslinjen med en rätt balans mellan läroansvaret och församlingarnas självstyre återinförs. Kyrkomötet organiseras med tre separata "hus" för lekfolket, prästerna och biskoparna.

6. Organisationer inom Svenska kyrkan med ett medlemstal över 7 000 får egna biskopar om de så önskar (med säte i KM).

7. Yrkesförbudet för präster med den klassiska synen i ämbetsfrågan upphävs omedelbart och en arbetsgrupp tillsätts för att utarbeta tydliga regler för samexistens för dem med olika uppfattningar som väljer att arbeta i samma församlingar.

8. En krisgrupp tillsätts för att bringa ordning i kyrkans ekonomi och föreslå nödvändiga åtgärder. Genom att regelverket förenklas t.ex. vad gäller valsystemet kan stora besparingar ske. Högt på agendan står en omförhandling med staten om förvaltandet av kulturarvet d.v.s. kyrkobyggnaderna.

9. En kraftsamling för mission och återevangelisering proklameras.

Det avgörande valet

Nyheten om Hällsnäs-planen sprider sig över landet. Många är entusiastiska men kritiken låter inte vänta på sig. De som stöder planen bidar sin tid. Kyrkovalet 2013 närmar sig och Frimodig kyrka beslutar sig för att gå till val på den.

POSK är splittrat medan ÖKA mobiliserar sina anhängare med stöd av många nu hemlösa kyrkopolitiker för att utarbeta en alternativ plan, för att rädda de landvinningar som gjorts sedan 1982, med avsikt att skapa "en modern, demokratisk livsduglig kyrka, som lever med sin tid, " som man uttrycker det!

Hur går det i valet?

Jag vågar inte gissa - men en sak är säker: Alla som älskar Svenska kyrkan måste vara beredda på stora omvälvningar. Vad som nu görs och vilken beredskap som finns, är helt avgörande för om vår kyrka också i framtiden ska kunna vara ett Guds redskap i vårt land med bevarad identitet. I förändringar finns alltid möjligheter.

2009 © Yngve Kalin & Svensk pastoraltidskrift nr 10 - 2009

 

Till Yngve Kalins hemsida

Till Aktualiteter och länktips

Till Svensk pastoraltidskrifts websida

2009-05-16