Storbrittaniens  flagga
In English, please!

Kyrklig samling

Maktlöshet och uthållighet

Hyssna, tisdagen i Stilla veckan 2004

Kära vänner,

När aposteln Paulus skriver sitt första brev till församlingen i Thessalonike tänker han tillbaka på sitt besök där och erinrar han sig hur Gud gav honom och hans medarbetare modet att förkunna evangelium trots allt motstånd de mött. De hade fått ingripa och förmana och Paulus vill understryka och förklara att bakom detta fanns inga "orena motiv eller bedrägliga avsikter." "Gud har funnit oss värdiga att anförtros evangeliet, och därför talar vi som vi gör, det är inte människor vi vill vara till lags, utan Gud som prövar våra hjärtan." (1 Thess 2:2 ff.)

Paulus förhållningssätt när han mött motstånd av människor som inte kunde acceptera hans ord eller handlingar, rymmer två parallella tankebanor. Han rannsakar sina motiv och avsikter - varför han handlat som han gjort och påminner om att det är Gud som är domaren, som "prövar våra hjärtan. " Det handlar inte om att vara människor till lags utan ger möjlighet till självprövning och eftertanke – men också frimodighet och beredvillighet att stå fast.

Jag har de senaste dagarna haft många samtal av bekymrade bröder och systrar över det drev i media som sattes igång i söndags mot allt i Svenska kyrkan som vägrar att böja sig för likformighet och likriktning och vill hålla fast vid den gamla grunden. Många mår väldigt illa och har svårt att orientera sig och vet inte vad man ska tro och tänka. Man känner en sorgsenhet och handlingsförlamning och oro för vad som ska hända här näst och var nästa "bomb" ska brisera. Vad är egentligen sanningen bakom alla uppgifter som cirkulerar? Medierna citerar varandra och har jagat upp en stämning av klappjakt. Nya journalister hakar på och försöker göra s.k. uppföljningar som kan leda vart som helst.

Det finns ett begrepp som ibland används som kallas "infrysning" som är besläktat med "utbrändhet." Det är en paralyserande känsla av utmattning och lamslagning, ett skeende man inte kan kontrollera låser fast en person till händer och fötter, tanke och sinne. Bakom detta ligger en sorg och känsla av maktlöshet och besvikelse. Jag beskriver detta för jag känner igen det från många av de personer jag talat med de senaste dagarna. Det finns anledning att hissa en stor varningsflagg – det som håller på att hända med många kan få förödande långsiktiga konsekvenser i mångas liv. Känner någon igen sig – så sök hjälp hos din själasörjare och goda pålitliga vänner snarast. Vi är utsatta för ett angrepp av osedvanligt stora proportioner och behöver varandra och varandras stöd och förböner mer än vi själva förstår. Kanske detta är vad Gud vill lära oss när han låter oss prövas på detta sätt. Han vill driva oss närmare varandra och pröva våra kärlek och omsorg om varandra. Somliga har också mer än andra fått sina ära och sin heder ifrågasatt. Låt oss inte glömma dem.

Men vi behöver också rannsaka oss inför Gud. Vad har vi sagt och hur har vi handlat? Låt Gud pröva våra hjärtan och låt oss utbe oss vishet och hur vi ska gå vidare utan att förlora fotfästet. Fel har begåtts och ord har sagts i intervjuer som inte borde uttalats. Det påverkar oss alla.

Men det är också viktigt att veta vad som verkligen ligger bakom, det som media nu gör så stor affär av och som utnyttjas för att försöka driva oss allt längre ut i marginalen. Jag vill därför gärna dela med mig av lite faktauppgifter. Det är min förhoppning att detta som jag använt dagen till att plocka fram kan få isblocken vi frysts in kan smälta, om än bara lite:

GÖTEBORGS BIBELSÄLLSKAP var ett av många liknande sällskap som funnits i Göteborgs stift varav några har avvecklats t.ex. Diakonisällskapet. Sällskapen har sina rötter i 1800-talet och den tidens sätt att organisera frivillig verksamhet.

Bibelsällskapet hade sitt näst sista protokollförda möte 1983-02-03 och verksamheten hade i princip upphört även om ett informellt möte hölls år 1990. När Bertil Gärtner pensionerades upplyste han stiftskansliet om sällskapets existens – men under Lars Eckerdals biskopstid togs inga initiativ att väcka liv i sällskapet. En kassaförvaltare fanns, men han insjuknade under 90-talet.

År 2002 aktualiseras frågan vad som ska hända med sällskapet. Den gamle ordföranden Bertil Gärtner kallar nio personer att diskutera frågan den 6 maj, där de flesta tidigare (eller alla?) varit engagerade i verksamheten. En aktuell medlemsförteckning står ej att finna. En revisionsbyrå har gått igenom räkenskaperna och får i uppdrag att fullfölja arbetet. Ordföranden framhåller vikten av att sällskapets medel utdelas enligt sällskapets stadgar, alltså inom Göteborgs stifts för spridning av biblar, bibeldelar och psalmböcker. Anslag, som skriftligt bekräftas tillfaller Åh stiftsgård 250.000 kr, Helsjöns folkhögskola, 250.000 kr, Lärjungagården 100.000 kr, Örtagården 100.000 kr, Vasaskolan 200.000 kr, L.M. Engströms gymnasium 400.000 kr och Församlingsfakulteten ca 2 milj. kr (resterande medel). Samtliga gåvor öronmärks till bibelarbete.Den 4 november 2002 upplöses sällskapet, som då saknar tillgångar. (Det grundades samma datum år 1813)

Det är inte svårt att finna punkter att kritisera i hanteringen och avvecklingen av sällskapet. Men det är uppenbart att avsikten var att få ett slut som överstämde med sällskapets intentioner. Gärtner agerade som den siste aktive ordföranden och när sällskapet upphörde fanns inga tillgångar som om de funnits skulle överförts till stiftet. Det är också mycket anmärkningsvärt att Åh stiftsgård och även Helsjön-stiftelsen som har nära kontakt med stiftskansliet inte reagerade på de oväntade gåvorna.

Det är alltså detta som radioprogrammet Kaliber kallar hemligt stöd till kvinnoprästmotståndare. Det är detta som Lars Eckerdal kallar "ynkedom," trots att han haft 11 år på sig att agera. Det är detta som K.G. Hammar kallar "betänkligt , samvetslöst och omoraliskt" från sin upphöjda position i Uppsala. Han glömmer då att han själv bakom ryggen på kyrkomötet och utan Centralstyrelsens godkännande år 1999 ordnade 10 miljoner kronor till en fond i Lutherska Världsförbundets regi där kyrkomötesordföranden och kyrkofondsledamoten von Ehrenheim var ordförande.

AVSLÖJANDENA OM KOLLEKTERNA till "kvinnoprästmotståndarna" grundar sig på förfrågan till 32 församlingar som valdes ut särskilt. Genom att Nordisk Östmission, som är ett vanligt kollektändamål i stora delar av stiftet, blev alla dömda skyldiga. (På sin hemsida förklarar Kaliber att det är ett legitimt kollektändamål om man inte också stöttat kvinnoprästmotståndare i främmande land!) Några församlingar hade samlat in till pengar till Församlingsfakulteten och Lutherstiftelsen.

Det är naturligtvis möjligt att föra en diskussion om lämpliga kollektändamål – men vart det hela syftar till framgår tydligt i dagens Borås Tidning, där man i sin iver att bedriva uppsökande journalistik finner en lista som utökats med motiveringen att det är organisationer som bygger på "klassisk evangelisk luthersk lära" t.ex. Evangelisk Litteraturmission, Selma och Meta (SIC!) Listan kommer säkert att växa när allt fler journalister känner sig kallade att ge sitt bidrag.

Det finns olika möjliga framtidscenarios. Ett mediadrev brukar dra över – men startar lätt på den punkt som "tidigare erövrats." Våra möjligheter att få en ärlig chans att dementera och förklara är mycket begränsad och jag tror att vi ska visa en stor restriktivitet att medverka i intervjuer. Kanske är det vi nu genomgår en förövning inför mera och värre som vi har att vänta och det gäller att förhålla sig vist.

Därför tror jag, att genom att ta upp utmanande kollekter i den allmänna gudstjänsten så gör vi oss en björntjänst. Det är inte på denna punkt vi ska ta fighten även om inga formella fel begåtts.

Vi har ett betydande upplysningsarbete att utföra. Jag tror att vi ska tala med de kyrktrogna om kyrkans verkliga kris och kanalisera gåvor och bidrag utanför systemen. Många av de anbefallda kollektändamålen är ju också sådant som vi inte vill, eller känner stor tveksamhet att stödja. Det kan aldrig bli en välsignelse om pengarna till den verksamhet vi vill stödja har samlats in eller erhållits på ett tveksamt sätt. Egentligen visar det att vi har svårt att få våra prioriteringar rätt och vad vi är villiga att satsa på.

"Gud har funnit oss värdiga att anförtros evangeliet, och därför talar vi som vi gör, det är inte människor vi vill vara till lags, utan Gud som prövar våra hjärtan." (1 Thess 2:2 ff.)

Må Herren skydda och bevara er alla

Yngve Kalin

Ordförande i Kyrklig samling kring Bibeln och bekännelsen

2004 © Yngve Kalin

Till Yngve Kalins hemsida

Till Aktualiteter och länktips

Till Kyrklig samlings hemsida

2004-04-07