Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Djupast sett är varje söndag en påskdag. Vi firar Jesus uppståndelse från de döda. Genom Jesus är allt är förändrat . Han vann seger för oss förlorare i en döende värld. I det hoppet firar vi gudstjänst söndag efter söndag. Det är inte det onda som ska segra, det han gjorde – det gjorde han för oss. Döden har inte sista ordet.

Att vi i dag firar livet seger är särskilt tydligt. Det är inte utan skäl att den söndag vi firar i dag ibland brukar kallas för Höstens särskilda påskdag. Alla våra läsningar handlar om att hur Jesus besegrar döden och lovar alla som sätter sin tro på hans namn att de ska få leva när de en gång dör.

I det hoppet firar vi gudstjänst och snart ska vi sjunga tillsammans, i tacksamhet och förundran över Guds godhet till oss människobarn: ”Herre till dig får jag komma, när mina dagar är slut. Jag har hört om en underbar himmel, dit många har vandrat förut … du skall bära mig hela vägen hem.” (758:3)

Men vägen fram till denna tro, kan ibland vara lång och knagglig och jag tänkte vi skulle ägna några minuter åt Maria och hur hon fördes till tro – det som vi läste om i evangeliet. Tyvärr läste vi bara en del av berättelsen. Ta gärna fram din bibel när du kommer hem och läs hela kapitlet.

När vi kommer in i handlingen är det några dagar efter att Lasaros hennes älskade bror dött. Hon sörjer honom djupt. Hon är fylld av frågor. Ja, så är det för många när döden slår till: När Jesus är borta är det svårt både i livet och i döden.

När Jesus inte är där, står vi med våra frågor och funderingar.Dödens realitet skrämmer oss. Maria hade anat vem Jesus var, men i den här stunden såg det ut som om döden hade segrat, och allt var mörkt och svårt. För Maria sörjer en älskad broder, som hon saknade så mycket.Och ändå hade man sänt bud till Jesus när Lasaros hade insjuknad – men Jesus hade inte kommit Varför?

Maria fick svar. Ett svar som överväldigade henne. Hon fick vara med om ett under, som till tiden slut skulle förhärliga Jesus och kasta ljus over alla hans efterföljares gravar.

Men hon fick uppleva förändringen, hur hennes gränslösa sorg vändes i glädje, för vi kan också fortsätta meningen När Jesus är borta är det svårt både i livet och i döden med orden Eftersom Jesus lever finns hjälp både i livet och i döden.

På vägen till Lasaros grav förklarade Jesus sitt uppdrag i världen för Marta, Lasaros och Maria syster: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö.” Genom sin egen död och uppståndelse skulle Jesus bryta dödens makt för evigt.

Ja, det var för detta som Jesus kom i världen – att försona oss människor med Gud. Han kom för att gå in i alla våra villkor och rädda oss från det onda, från syndens och dödens makt. Lasaros uppväckelse, skulle visa att dödens överman hade kommit i världen. Lasaros uppväckelse skulle kasta ljus över alla hans efterföljares gravar. Lasaros fick komma tillbaka till livet på jorden ännu en tid – men den största gåvan han fick, var löftet om ett evigt liv när Gud skall skapa allting nytt.

Det löftet gäller också oss. Tron på Jesus ger oss evigt liv, ett löfte om uppståndelse och paradisets glädje. När våra dagar är slut för han oss genom döden in i sitt eviga rike, det paradis som Gud skapade oss för – det gamla är utplånat. Där ska allt bli som Gud ville det från början, där ingen sjukdom, inga plåga, inga tårar, inget krig, ingen orättfärdighet, inget självsvåld finns, utan allt är frid och perfekt harmoni där allt är nytt. Dit kan vi längta, till Guds paradis med alla hans utvalda i alla tider, av alla tungor, folkslag och folk, då allt är färdigt och Gud har skapat allting nytt.

Det är detta Paulus vittnar så trosvisst om i epistelläsningen i dag:”Han som uppväckte herren Jesus ska uppväcka mig med Jesus och låta mig träda fram tillsammans med er.” När vi liksom Paulus har upptäckt Jesus och lämnat oss och våra liv till honom blir allt förändrat. Vi får en ny syn på tillvaron och det som möter oss här, både det onda och goda.Gud ger oss våra dagar på jorden och han vill våra liv.

Vi får dagar att använda, dagar att tjäna honom i våra medmänniskor, men målet ska alltid finnas för vår blick. Vi lever i nuet och får göra det med en tillvaro fylld av motsägelser. Men blicken är riktad framåt. Vi vet att evigheten följer livet på jorden.

För den som gett sitt liv till Kristus och tagit emot frälsningen här i tiden dör också med Kristus, hon behöver frukta något bortom dödens gräns. ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö”, tröstar Jesus oss alla i dag. Det här är i tiden det sker, i en gudstjänst som denna när Kristus kommer oss till mötes för att räcka oss sin seger.

Denna värld är förlorad, här råder förgängelsen – men i sin nåd Gud valde att rädda vad som räddas kan. Därför sände Gud sin Son för att rädda oss. Han har segrat – vi får vandra och leva i den tron.

Vi kommer alltid att gråta och sörja när någon vi älskar lämnar oss. Vi saknar ju dem, men vi behöver inte sörja som dem som inte har något hopp. ”Aldrig för sista gången Herrens vänner ser varan,” står det i en gammal läsarpsalm. Det är det hoppet som bär oss varje gång vi står vid en öppen grav.

Gud har genom Kristus förvandlat dödens ansikte och gjort den till livets port för dem som ångrar sin synd och sin delaktighet i världens bortvändhet från Gud. Vi har ett levande hopp, grundat på vad Jesus gjorde för oss. Det är detta vi behöver påminna varandra om. Efter påsk är inget sig likt. Eftersom Jesus lever finns hjälp både i livet och i döden.

AMEN

© Yngve Kalin | Skapad av Vestergård Webb & Design

© Yngve Kalin 
Skapad av Vestergård Webb & Design