Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Det var inte det svaret han ville ha. Han hade väntat sig något annat när han nu kom till Jesus för att fråga hur man ska vinna evigt liv! Nej, det är nog ingen överdrift att säga, att mannen som vi läste om blev helt ställd när han till slut fick ett sådant rakt och direkt svar, som träffade honom på hans ömmaste punkt, hans bundenhet till det som han samlat på sig.

Men, det var inte för att genera honom, som Jesus svarade som han gjorde – det var för att hjälpa honom. Det står att Jesus såg på honom med kärlek, ja med ömhet och tillförsikt.

När Jesus talar – ska vi lyssna i tro – även om det kan kännas utmanade och avslöjande. ”Att lyssna i tro” är denna söndags tema. Jesus vill alltid hjälpa och befria oss, därför utmanar han oss, för att få oss att stanna upp och reflektera hur vi använder och lever våra liv. Håller det verkliga livet på att glida oss hur händerna? Är vi så uppbundna av att säkra detta liv att vi inte kan släppa det? Har det eviga livet blivit som en bonus till allt det andra som vi menar oss ha rätt till!

Nej, viljebeslutet att lyda Gud och leva som en Kristi lärjunge måste få konsekvenser här och nu i våra liv. Detta livet och evigheten hänger samman. Det lär vi oss tydligt i dag.

Jag tror nämligen, att vi ofta är så lyckliga över till exempel berättelsen om rövaren på korset, som fick nåd på ett så underbart sätt, utan att göra något annat än bekänna sin tro och sin synd eller andra berättelser till exempel om Jesus och de små barnen, att vi glömmer bort att vi varken är korsfästa rövare eller ens ligger på vår dödsbädd, eller är barn som just nu bärs till dopet av våra föräldrar.

Jo då, det är sant att frälsningen alltid är gratis och av nåd. Det är inte det vi talar om i det här sammanhanget. Det vi talar om i dag är det som hindrar oss att leva i nåden och som visar att vi ofta inte fullt ut vågar tro och släpa taget kring våra egna säkerheter.

Det finns många andra berättelser i Bibeln, som handlar om precis sådana där vanliga människor som du och jag, som står mitt uppe i livet.

Jesus kallar också lärjungar de som inte levt rövare mer än andra, de som är som folk är mest. Rövarnåden finns där – men bara för rövare!

Det är alla oss som Jesus utmanar precis som han gjorde med mannen vi läste om i dag. Han är inte ensam i sin bundenhet till pengar – men det är inte heller det som är poängen. Poängen är att det fanns någonting som han inte ville att Gud skulle få insyn i och som han inte ville ändra. Det var därför han fick ett rakt svar från Jesus. ”Ett fattas dig.” Vågar du tänka tanken att släppa dina säkerheter?

Det står att han gick bedrövad därifrån. Men vi vet inte slutet på historien. Den tanke som Jesus planterade i honom, kanske till slut fick konsekvensen att han testamenterade en rejäl slant till de fattigaoch följde Jesus.

Alla som kom till Jesus fick inte alltid samma svar eller uppmaningar. Jesus såg rakt igenom var och en. Alla fick höra vad det behövde eller vad som fattades just dem. Sackeus fick behålla halva sin förmögenhet för Jesus visade att han kunde förvalta den. Fariséen Simeon fick inte beskedet att han skulle sälja sitt hus, inte heller sänder Jesus i väg Nikodemus med det beskedet eller antyds att Josef från Arimatea inte skulle vara en riktig lärjunge bara för att han var rik.

Men alltid varnade Jesus för rikedomens och penningars risker. Bundenheten eller om man så vill besattheten till pengar kan driva människor att glömma allt annat.

För alltsammans, allt vad vi äger och har är Guds. Till syvende och sist kommer det an på hur vi betraktar det som vi disponerar – som något som är där för oss själva eller för att hjälpa andra och göra gott.

Mannen fick ett direkt svar på sin fråga efter att först ha bekräftat att Guds vilja var något som han alltid velat bekänna sig till. När Jesus räknade upp buden: Du skall inte dräpa. Du skall inte bryta ett äktenskap. Du skall inte stjäla. Du skall inte vittna falskt o.s.v. gav han sitt samtycke. Allt detta bejakade han.

Men en sak fattades honom … att lyssna i tro och dra de rätta slutsatserna. Han insåg inte vilken befrielsen som ligger i att våga lita på Gud och vilken välsignelse en hans rikedomar skulle kunna vara för andra.

Hur är det då i vår tid? Ja, att överflödets frestelser är lika stora då som nu är det säkert ingen som ifrågasätter. Men jag är rädd att det är allvarligare är så.

Vilket svar skulle du jag få om vi verkligen vågade falla ned inför Jesus och fråga vad som fattas oss. Vilka är våra ömma punkter, vi som vill vara kristna och bekänner vår tro på Jesus som Herre i våra liv.

Finns det områden i våra liv, som vi inte vill att Jesus skall ha full insyn i? Finns det skötesynder som vi helst vill behålla för oss själva. Tar vi buden på allvar – låter vi dom sporra oss och korrigera oss?

Det är så vi skall läsa berättelsen om den här mannen. Eller intalar vi oss, att det är inte så noga hur vi talar, hur vi lever, hur vi använder våra pengar bara vi tror. Bara vi inte är värre än andra och utmärker oss på något sätt så är det väl inte så farligt.

En sådan rannsakan är viktig för var och en som vill vara en Jesu Kristi efterföljare. För en uppriktig rannsakan inför Guds bud leder oss till en att vända om på nytt – varje dag.

När vi ser, att vi misslyckas och syndar med tankar, ord och gärningar, att vi inte älskar Gud över allting så skärps vår tro och vår vilja att inte synda uppsåtligt. När vi upptäcker hur lätt det är att slappna av i vår efterföljd, hur lätt vi bortförklarar det uppenbara, drivs vi till Jesus.

Vi förstår, att om vi ska bli räddade finns ingen annan väg än Jesus. Vi förstår att vi behöver honom. Utan honom är vi hjälplösa syndare, som sitter fast i bundenheten till oss själva och denna värld.

Vi förstår, att i oss själva, och med egen kraft är det omöjligt att bli räddade. Men vi hör också evangeliet. Att för Gud är allting möjligt, också detta: att en sådan svag lärjunge som jag också kan bli frälst. Då tackar jag Gud för att han är så rak och tydlig också mot mig. Den som älskar mig så mycket får också tala stränga ord till mig – för jag vet att jag behöver det lika mycket som mannen vi fick möta i dag.

AMEN