Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Profeten Jeremia hade ett viktigt budskap till sitt folk. Det hade förts till Babel, levde bland människor som inte kände deras Gud, men säger Jeremia. Bed för dem, bed för staden där ni bor till Herren. När det går den väl, så går det också er väl.

Samma anvisning går som en röd tråd genom hela Bibeln. Jesus upprepade samma tankegång, och aposteln Paulus skrev ofta till sina församlingar om samma sak: ”Jag uppmanar er …. till tacksägelse och förbön för alla människor … och alla som har makt … så att vi kan leva ett lugnt och stilla liv. Att be så är riktigt och behagar Gud vår Frälsare, som vill att alla människor skall räddas och komma till insikt om sanningen.”

Vi ska därför påminna oss om detta i dag d.v.s hur viktig förbönen är – förbönen för vår bygd och alla människor och förbönen för vår församling. Vid utgången efter gudstjänsten får också alla en förbön vid låtit sätta i hop att användas därhemma.

Att vi som kristna har en möjlighet att bedja och komma inför vår himmelske Faders ansikte med allt är en förmån som vi inte nog kan påminna oss om, men vi tänker ofta för klent om vad det betyder för vår omgivning att vi samlas till gudstjänst och ber. Vi gör tjänst inför Herren och det har genomslag i hela omgivningen, här i det sammanhang vi lever.

Jesus har lovat oss att vi får komma med allt, våra glädjeämnen, vår tacksägelse, våra bekymmer och sorger. Genom förbönen bär vi varandra. Och Gud ger oss det som vi bett om i rätt tid, eller det som är bättre och nyttigare för oss.

Ofta blir många människors bön kraftlös och försagd för att de har svårt att fatta vilka löften som är knutna till bönen. Konstigt nog skulle man kunna uttrycka det så: att vi har ofta för små anspråk. Vi låter oss nöja med mindre än vad Gud faktiskt har lovat oss.

Tror vi inte att Gud är mäktig att uppfylla alla sin löften och ber vi inte honom att det skall hända för oss och bland oss, så skall vi naturligtvis inte vara förvånade över att det inte händer.

Men tror vi Guds löften och vår bön är sprungen fram i hans namn och efter hans vilja så kan vi vara säkra på ”att hans rike kommer också till oss.” Då får vi uppleva den underbara böneuppfyllelsen också i våra liv och i vår vardag.

Gud behöver naturligtvis inte våra böner. ”Guds vilja sker vår bön förutan, men när vi ber så ber vi att det må ske även hos oss.” Han vill se sin vilja uppfylld här i Holsljunga, Mjöbäck/Överlida. Hans kärlek erbjuder samma förmåner till alla. Men han tvingar sig inte på oss. Han erbjuder oss frälsning, nåd, hjälp och ledning. Han erbjuder oss ett nytt liv i frid genom honom.

På samma sätt är det med bönens löften. Han säger: Ber du, skall jag var med dig. Du kan försöka få ihop ditt liv utan mig, du kan bygga hus och bilda familj och uppfostra barn utan mig, du kan ge dig ut på en resa utan mig, du kan söka leva utan mig – men klandra då inte mig – när sjukdomen kommer utan mig, när olyckan kommer utan mig och du dör utan mig…..

Hur vi ber avslöjar vår tro. Blir bönen bara en ”nödsignal” som bara används när bekymren hopar sig i vårt liv så visar det att Gud är inte Herre i vårt liv.

Nej, bön och förbön är så oändligt mycket mera. När vi ber i tro och med uthållighet så börjar saker hända runt omkring oss som övergår till och med vad vi kan bedja och tänka: sjuka blir friska, ovänner försonas, bitterhet försvinner, nya möjligheter öppnar sig, människor vaknar upp och kommer till besinning, kyrkorna börjar fyllas. Gud helar och ställer till rätta – ”hans rike kommer sannerligen till oss.”

Profeten uppmanade folket att be, för den stad där de bodde: ”När det går den väl så går det också er väl. Den människa som börjar bedja för andra växer i sin egen relation till Gud. Hon finner allt fler att be för, flera viktiga saker att be för i det sammanhang hon lever. Hon ber för dem som har det svårt, de som är sjuka, de som sörjer någon anhörig, men också att Gud ska välsigna alla i deras arbete.

Hon ber för barnen, för skolan för familjerna. Hon finner alltfler att bedja för, allt fler förbönsämnen. Och när hon gör det, så står hon själv i ljuset från Guds ansikte, hans vilja sker med och omkring henne.

Ja, vi är också skyldiga dem som tagit på sig ett särskilt ansvar i samhället bönens hjälp likväl som vi är skyldiga att med Guds ord vägleda dem och profetiskt förklara vad som är Guds vilja.

Som församling ska vi var ett salt och ett ljus. Vi ska anropa Gud om hjälp och välsignelse,. Vi ska tacka Gud att människor ikläder sig ett ansvar att leda och styra och bedja att han leder dem rätt och gör dem till sina redskap.

Genom bön lever Guds församling. Inte bara en gång i veckan genom kyrkans allmänna förbön. Bönen för varandra ska vi bära med oss genom veckan.

Vi har en stor och välsignad uppgift när vi gör kallelsen konkret och ber för vår familjer, våra släktingar, vänner och grannar, vår församling, för alla sjuka och ensamma, dem som mött livet från dess svåra sida men också för dem som kan stå oss emot.

Och det förunderliga är, att när vi ber för varandra sker stora ting också på det mänskliga planet. Man börjar tala väl om varandra, men börjar tänka och tyda allt till det bästa. Vi ser på varandra på ett nytt sätt, och vi börjar tacka Gud för varandra och vår församling.

Genom bönen uppfyller vi Guds vilja. Välsignelsen uteblir inte när vi ber i tro. Böneämnena finns där och liksom Gud löften.

Det ligger i våra händer hur mycket vi tar emot av dem. Gud sa redan till Jeremia på ett annat ställe, och det är nu Guds ord också till dig och vår församling i dag:

”Ropa till mig, så vill jag svara dig och förkunna för sig stora och förunderliga ting som du inte känner.”

Så tar vi som kristna ansvar för samhället som de heliga texterna i dag manar oss att göra.

AMEN