Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Den gamla profetian från Jesaja som evangelisten här citerar har en annan klang med ett budskap som är så fullständigt olikt det mesta som våra öron är vana att höra. Profetian står där, men ändå har vi så svårt att ta det till oss.

Vad var det goda budskapet som profeten förkunnade? Jo, Gud, vår Skapare, skall föra rätten till seger. Hans utvalda tjänare ska ge folken hopp. Det är inte ondskan som kommer att segra i denna värd. Gud har inte övergivit sin fördärvade och plågade skapelse. Vi, det förlorade paradisets barn, kan leva i hoppet om frälsning.

Ondskan finns här, den är konsekvensen, av att vi människor inte litade och trodde på Gud när Gud trodde och litade på människan. Vi förtjänar ingenting annat, men Gud har förbarmat sig på nytt. Ondskan skall inte segra över allt. Den skall få sin dom. Gud har förbarmat sig, han skall bryta sönder dess makt. Det finns räddning för den som söker räddningen. Hans tjänare skall göra detta!

Vilka underbara löften från Gud själv! Vi behöver aldrig undra. Gud är inte passiv i det som händer i vår värld. Han har inte lämnat oss åt vårt öde. Det är visserligen vi som spelar upp världshistorien. Vi är aktörer, regissörer och producenter på samma gång. Varje människa väljer vilken roll hon spelar och vi är ansvariga för våra handlingar.

Men Gud ser och lider när vi väljer det onda, när han ser vad vi gör och har gjort med hans skapelse och dess resurser, men för att citera Jobs bok: ”Även när vi inte ser honom är saken för hans ögon.” Han ser att många efter räddning. Han ser vår längtan och bön. Han har besvarat vår böner.

Gud har gripit in, och griper fortfarande in. Han hör skapelsens suckan, de förtrycktas klagan, deras rop efter rätten. Vår Gud är sannerligen inte passiv. Vad vi ser och upplever spelas upp i vår värld är konsekvensen av vårt avfall från vår Skapare och Gud, när mänskligheten gjorde uppror och valde att gå sin egen väg. Den goda skapelsen fördärvades. Vi ställdes mot varandra, individer, nationer och folk. Vi blev offer för vår olydnad, vi fick andra herrar och makter över oss, som fördärvar och bryter ned.

Ingen som kan sin Bibel förvånas egentligen inte över någonting i det som vi hör i nyheterna. Det är skriken från en slagen, sargad och pinad värld, där rätten och rättvisan ställts på undantag och människan har gjort sig till suverän härskare över allt.

Men det är inte bara ondskan som är verksam. Jesajas profetia handlade om Guds tjänare som skulle komma, och som kom. Gud sände sin Son till oss, mitt in i våra slagna och sargade värld för att leva vårt liv och då vår död, och för att ge dem som sätter sin tro till hans namn en framtid och ett hopp.

Gud slog inte ner våld med våld. Han sände inte änglabrigader och himmelska pansarvapen för att strida och nedkämpa ondskans bastioner. Han lät sig födas i bland oss, han levde mitt ibland oss, han blev delaktig i all vår bedrövelse, all kamp och smärta, Gud infiltrerade bakom fiendelinjen genom att sända sin egen älskade Son.

”Han som inte skulle träta och ropa” – det var Guds egen Son. Han som inte skulle bryta av det knäckta strået eller släcka den tynande veken, var Gud av Gud. Han skall en dag föra rätten till seger. I honom har vi vår framtid och vårt hopp, om vi låter oss förvandlas och omskapas i hans namn. Paradiset skall öppnas åter. När människor förändras i sina hjärtan, förändras villkoren.

Guds plan att rädda det som räddas kan, var att bli en av oss, han vet vad det betyder att leva på denna jord, i dess intriger och spel i en värld fylld av egenrättfärdighet, självsvåld och lidande.

Han vet vad som skiljer oss, han vet vad som fördärvar, han vet vad om skrämmer oss. Han vet vad som dödar oss, han vet vad som förföljer oss – och han har visat oss vägen igenom, vägen ut.

Sådan var Guds plan. Han kunde fördöma allt, han kunde förgöra allt – men hans kärlek kunde inte fördra att allt skulle förloras. Han helighet blidkades av han kärlek till sin fallna skapelse, när han Son ställdes in i kampen och tog på sig vår synd och skuld.

Människor säger att de inte kan tro på Gud för ondskans skull. Men verkligheten är ju att Gud ville förbarma sig över sin mänsklighet och ge den en ny chans trots ondskan och avfallet. Han kunde heller inte acceptera ondskan, därför tog han den på sig. Han tog på sig smärtan och lidandet för att slå sönder dess makt inifrån. Därför gav han oss sin Son för frälsa oss, för att befria oss, för att ge oss hoppet tillbaka i en hopplös värld.

Hur märkligt det än låter – därför vågar vi tro på framtiden. Gud har den i sin hand. Hans dom och rättfärdighet är garantin för att det är rätten som skall segra. Hans långmodighet har en gräns. Ondskan skall få sin dom. Jorden skall slitas ut, ondskan skall förgöras med sig själv. Men ur spillrorna skall den nya skapelsen stiga fram. Det blir som Gud ville det. Vi får inte hjälp att förklara allt – men Gud hjälper oss att klara allt. Han skall föra oss igenom på den väg som hans älskade Son bröt upp.

Vår värld vrider sig under ondskans tyranni, under svält och krig och egensinne. Vi må leva i en skyddad vrå, men verkligheten smyger sig allt närmare på. Vi kan inte avgränsa oss, vi kan inte fly undan. Kampen pågår på alla plan. I det lilla här hemma, i våra egna hjärtan, vi måste välja sida.

Världen längtar efter sin befrielse. Det vi ser är slutstriden, för livet vann i Jesus. Genom honom slogs ondskan sönder. Men kärlekens makt förändrade han allt. Du är kallad att vandra i hans fotspår och ta ditt ansvar. Han kan omskapa och förvandla dig – i honom har vi vår trygghet. Det kan ingen ta ifrån oss.

AMEN

© Yngve Kalin | Skapad av Vestergård Webb & Design

© Yngve Kalin 
Skapad av Vestergård Webb & Design