Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.
Denna söndag påminner oss om det ofattbara och underbara att Guds förlåtelse är utan gräns. Alla texterna handlar på något sätt om detta och vår evangelieläsning är en övertydlig berättelse om förlåtelse med en liknelse som inte är svår att första.
När vi kommer till Gud, ångerfulla med allt som vi gjort fel eller försummat, visar han inte bort oss utan möter oss med en öppen famn. För Jesus skull, kan allt ställas till rätta – allt kan bli förlåtet och vi får börja om igen. Så måste vi också behandla varandra.
Men Jesus kopplar alltså på ett mycket tydligt sätt förlåtelsen från Gud med vår villighet att försonas och förlåta varandra när det blivit fel i våra relationer till varandra. I liknelsen talar om Jesus hur viktigt det är att vi ser med barmhärtighet på varandra och prövar alla vägar att ställa allt till rätta på det mänskliga planet.
Vill vi att Gud ska höra våra böner måste vi vara beredda att förlåta varandra. Det är så det visar sig att vi kommer till Gud i tro och med uppriktighet.
När vi kommer till Gud och ber om förlåtelse ber vi ju honom att efterskänka den skuld som vi drar på oss när vi inte lever efter hans vilja i alla stycken. Det är så vi kommer i skuld till Gud. För Gud har ju gett oss våra liv. Vi är skyldiga att förvalta det vi har fått av honom på det sätt som han vill. Och hur vi skulle leva våra liv har Gud tydligt förklarat i sitt ord. När vi inte i all stycken lever efter hans vilja, det må vara i tankar, ord eller gärningar växer skulden. När vi rannsakar våra liv i ljuset från hans ord står det klart, att vi skulle vara hopplöst förlorade ”om Gud så skulle döma oss som våra synder har förtjänat”, som det hette i den gamla syndabekännelsen.
Det är vår synd som skiljer oss från Gud. Gud ser vår egoism, och hur vi hävdar oss själva och han vet vad det ställer till med men han kan inte upphöra att älska oss på samma sätt som en mor inte kan glömma sitt barn även om det vänder henne ryggen och trampar hennes vilja under fötterna.
Hur kan då allt ställas tillrätta. Jo, genom den underbara väg som heter förlåtelse. Jesus lärde oss den vägen. Till Gud får vi komma i ånger och be att han förlåter oss alla våra synder.
Guds förlåtelse innebär inte att han överser med våra fel. Förlåtelsen är ingen manipulation när något smusslas undan. Nej, förlåtelsen grundar sig på att någon annan, nämligen Jesus själv, har betalt den skuld som vi har dragit på oss. Den kärlek till Gud och våra medmänniskor som alltid skulle finnas hos oss den lydnaden och kärleken fanns hos honom.
Att be om förlåtelse, det är närma sig Gud i Jesu Kristi namn och i tron visa på honom och säga: ”Förlåt mig för hans skull. Jag är skyldig, jag är en syndare, men Jesus har betalat för mig. Det är i hans namn jag vågar komma. Se, inte till i mina synder, utan hans lydnad och kärlek. Då tar vår himmelske Fader emot oss. Det innebär inte att smussla undan sina, synder, felsteg och försummelser, det är att nämna dem vid sina rätta namn. Det är inte att ursäkta sig och försöka bortförklara någonting.
Då sker det underbara: Gud efterskänker vår skuld. Han ser inte till vad vi har brutit utan till Jesus, lidande och död för vår skull. Han styrker ett streck, eller ännu bättre, han ritar ett kors över skuldsedeln och efterskänker allt.
Det är det som händer i avlösningen efter vår syndabekännelse när vi börjar vår gudstjänst. Prästen tecknar korsets tecken över församlingen och bildligt talar korsar över våra skuldsedlar och förlåter oss allt vad vi har brutit.
Därför är det så glädjande att så många uppräckt symbolhandlingen på nytt och börjar korsa sig själva när förlåtelsens ord tecknas över oss. Tveka inte. Det har en djup och meningsfull innebörd.
Vi får förlåtelse av Gud på detta sätt genom ånger och tro för Jesu Kristi skull. När Jesus hade lärt sina lärjungar bönen Fader vår la han till: ”Om ni förlåter människorna deras överträdelser skall er himmelske Fader också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna skall inte heller er Fader förlåta er era överträdelser.” Vad Jesus tydligt säger är att ett oförsonligt hjärta inte kan ta emot, eller rättare sagt behålla förlåtelsen från Gud. Gud vill förlåta, men förlåter vi inte varandra så diskvalificerar vi oss själva från hans förlåtelse. Så skall man också se Jesu ord att vi ska söka vinna en medmänniska som gjort något orätt mot oss.
Oförsonlighet är som en kall frostnatt som dödar allt som tänts av vårsolens värme. Det är som om en människa i ena stunden tar emot en undergörande och helt botande medicin, men som i nästa ögonblick tömmer en flaska dödligt gift. Naturligtvis finns det många skäl varför vi skall försöka försonas med varandra. Ett skäl som många gånger är svårt att acceptera är det som Jesus en gång sa till dem som ville stena äktenskapsbryterskan: ”Den som är utan skuld, han kan kasta den första stenen”. De orden stämmer på många, många mänskliga konflikter. Från början kanske en felade, visst har vi rätt ibland och blir felaktigt eller illa behandlade, men svaret på en oförrätt är oftast inte, som Jesus lärde oss ”att vända andra kinden till, utan en salva hårda och kränkande ord.
Vi har så lätt att värdera vår egen skuld så lågt och andras så högt. Men synd och skuld skall inte graderas eller kvantifieras. Den skall bekännas och ångras. I viljan att försonas förlåtelsen ligger vägen till befrielse och upprättelse och nya möjligheter. Så skonas vi från misstaget att ta saken i egna händer och i stället överlämna allt till honom som dömer rättvist, den ende som kan fälla en rättvis och barmhärtig dom. Så försöker vi övervinna den onda med det goda, för att ta med aposteln.
Att förlåta det är att efterskänka. Det är att låta bli att hävda sin rätt. Så förlåter Gud. Detsamma skulle alltid gälla oss. Har vi inte klart för oss att Jesus kopplat ihop förlåtelsen från Gud med vår vilja att försonas och förlåta varandra är risken stor att den skuldsedel vi tror är annullerad hos Gud står kvar och ökas på.
Nej, det finns bara en väg framåt, lär oss Jesus i dag. Förlåt varandra som Gud förlåter er. Älska varandra som jag har älskat er. ”Sträva alltid efter att göra gott, mot varandra och mot alla andra.”
Då blir det också lättare att leva.
AMEN