Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Kampen mot ondskan står det som överskrift för denna söndag. Det är en rubrik som man skulle kunna sätta över allt vad Jesus gjorde. Där Jesus drog fram fick ondskans makter gick vika och i hans namn kan vi vinna segrar – det lär vi oss av denna söndags läsningar. Särskilt ska vi stanna inför episteln där Paulus undervisar oss om hur vi ska stå emot den Ondes lömska angrepp.

Först måste vi ha bakgrunden klar för oss: Det finns en ond makt, en djävulsk ondska och tyranni som söker ta herraväldet i vår värld. Det är därför livet är som det är.Vår jord har kommit i den Ondes våld. Det är den bakgrund och förklaring som Bibeln ger som svar på våra frågor om ondskans fruktansvärda makt.

Så kallade upplysta människor har gjort försök att avskaffa Djävulen och hånat Bibelns förklaringar och evangeliernas berättelser. Men bibeln ger oss en dramatisk verklighetstrogen beskrivning hur det onda manifesterar sig och förklarar på så sätt villkoren vi lever under. Den onda makten fördärvar och bryter ned, sänder lidande, sjukdom och död.

Men Bibeln förklarar också att Gud ville och vill vinna oss tillbaka. Han strider mot det onda. Därför sände Han sin son i världen för att frälsa och uppsöka det som var förlorat: ”Guds Son uppenbarades för att utplåna djävulens verk,” skriver Johannes i sitt första brev.

Att kampen fortfarande pågår behövs inte mycket eftertanke för att se och märka. Den kamp vi har att kämpa är inte ”mot människor, utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna,” för att citera vad Paulus skriver till oss i vår episteltext i dag.

Det finns en ondska som går utöver oss människor och vad vi i våra mörkaste stunder kan utföra: Fördärvets makt, som Bibeln ger många namn. Beelsebul, Satan, Djävulen, strider mot Gud, och som vill ta oss människor i sin tjänst. Skall det onda övervinnas – måste vi gå till roten, och stå upp mot Guds fiende.

Jesus förändrade i grunden vår situation. Han kom för att besegra den Onde och ondskans makt. Han botade sjuka för att uppenbara vem han var. Varje gång en människa blev helad var det ett tecken på det rike som skall komma när den Ondes makt slutligt är utplånad.

Sin seger vann han när han själv blev utlämnad i den Ondes våld och lät sig dödas. Det såg ut som om ondskan också kunde förgöra och besegra Guds egen son.
Det såg ut som om ondskan firade sin slutgiltiga triumf.
Det såg ut som om inte ens Jesus kunde stå emot den onde. Han som hade gjort döva hörande, han som hade drivit ut demoner, han som gett blinda syn, han som befriat och förlåtit och upprättat människor han blev själv dödad. Ondskan slog honom med sin fulla kraft.

Men i själv verket var detta Jesu seger över ondskan, hans triumf. På den tredje dagen uppstod han igen ifrån de döda. Från den stunden är allt förändrat. Den ondes välde över vår jord blev genombrutet. Jesus bröt udden av hans främsta vapen han hade sonat synden, den Onde kunde inte hålla kvar Jesus i sitt välde. Sådan var Guds plan. Jesus vann på Djävulens planhalva.

Nog kan den Onde fortfarande utöva sin makt. Han kan söndra, han kan döda, han kan ta människor i sin tjänst, han kan sprida lidande och förintelse. Men han kan inte förgöra oss – för han har inte sista ordet.

I Jesu namn kan du och jag också stå emot ondskans alla angrepp. Det är det Paulus talar om i episteln med bilden av den rustade soldaten klädd i den antika rustningen. Varje detalj för symbolisera någonting viktigt:

Sanningen från Guds ord som ett bälte, rättfärdigheten vi ikläds av Jesus som ett pansar. Skorna villigheten att stifta frid, tron på Jesus som en sköld, frälsningen som en hjälm och Andens kraft som ett svärd.

Paulus vill lära oss att inte underskatta de ondas makt. Det är fortfarande ondskans främsta vapen, att vi underskatta den våldsamma makt och inbillar oss att vi ska klara oss undan. För det räcker inte att segra en gång. Vi måste ständigt vara på vår vakt.

Ingen kommer undan striden. Få har förklarat det bättre än den helige Franciskus som en gång blev tillfrågad var den Onde höll till mest i hela Italien.

Franciskus såg då i en syn ölhall som var känd för sitt stora förfall och sedeslöshet. Där samlades allsköns människor för att som de trodde förlustiga sig och leva ut sina begärelser, med svordomar och lösaktighet. Vi kanske skulle kalla det en tvivelaktig nattklubb eller liknande. Men på taket såg han knappt en enda demon eller ond ande. En ensam, orkeslös krympling satt och gäspade på skorstenen.

Men sedan fick han i en annan syn på ett kloster, som var känt för sin stora fromhet och uppriktiga gudsfruktan. Där bodde munkar som vårdade de sjuka, som bad ständigt och hjälpte alla. Där, just där runt om huset fullständigt vimlade det av onda andar och demoner. De kröp uppför väggen och uppfyllde hela omgivningen …

Vad Franciskus ville lära oss är inte svårt att förstå.Där Guds rike är för handen, där godhet och kärlek råder, där människor låter sig omskapas och förvandlas står kampen. Där sätter den Onde in sitt angrepp. Där människor förgör sig själva behövs ingen hjälp. Dem har han redan vunnit.

Där människor omvänder sig och försöker vandra i Frälsarens efterföljd och kamp, där står slaget. Där kyrkorna fylls, där människor tar vara på Guds ord, där människor ber där står pågår striden. Att besegra en kristen det är den Ondes största framgång.

Vi måste vara på vår vakt och rusta oss av Gud. Godtrogenheten är ondskans främsta vapen. På egen hand är vi sårbara. Vi måste lära känna den Onde som den han verkligen är och avslöja honom.

För att klara det måste vi som vi gör i dag hämta upplysning ur Guds ord, vaka, bedja och strida. Och vi måste så ofta vi har möjlighet komma till den heliga nattvarden. För där utrustas vi av Gud, vi omskapas och förvandlas efter hans vilja. Kristi lekamen och blod bevarar oss till evigt liv. Vi utrustas och beväpnas i kampen av Kristus själv. Så blir hans seger vår.

AMEN