Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Corona är ett nytt ord som vi fått lära oss den senaste månaden. Ett osynligt virus som muterat och gör miljontals människor sjuka och sprider sig som en löpeld över världen och som släcker många gamla och redan bräckligas liv. Vi får sannerligen en påminnelse om villkoren i vår värld och hur skört livet är.

Många frågar sig om Skaparen är maktlös och tappat kontrollen. Hur kan Gud tillåta? Men egentligen, om vi tänker efter, väcker inte detta nya frågor, så har vi människor grubblat i alla tider. Det nya är att vi hör så mycket mer – det serveras hela tiden rätt in i våra vardagsrum.

Varje dag, året om, omkommer människor i tragiska olyckor och dör i sjukdomar, som det till och med finns bot för om vi använde våra mänskliga resurser på ett klokt och rättvist sätt. Krig skapar sjukdomar och flyktingar – vi kan bäva vid tanken om ett virus skulle spridas i ett av världens många flyktingläger där människor fösts samman. Vem talar om detta i dag?

En människa på fel plats vid fel tidpunkt kan förlora sitt liv. Det närmastes förtvivlan är densamma om olycka, katastrof eller farsot drabbar en enskild eller många tusen. ”Allt kan hända alla,” som det heter i Skriften. Det är den värld vi lever i, var finns Gud, när själva tillvaron kan ödelägga vår existens?

Hur ska vi då hantera detta?
Jo, vi ska göra det som vi gör i denna stund. Vi kommer inför Guds ansikte men våra tankar och frågor. Vi går in i gudstjänstens tusenåriga språk och gör det till vårt. Vi lyssnar på Bibelns ord, dess varningar och löften. Vi firar gudstjänst – trotsigt kanske man säga, för vi tror och vet att Gud möter oss så mitt i vår verklighet och att han hör våra böner när vi ropar till honom också i en orolig tid som denna, som väcker så många tankar.

Det finns en källa av erfarenheter för varje situation och i det vi kan möta i Bibelns ord om vår Herre och hur han gav oss sin son för att rädda oss från det onda i kyrkans liturgi, sånger och psalmer Det hjälper oss att tränga in i livets hemligheter, vad det betyder att vara människa i en fördärvad värld.

Vi ser och hör om en Gud som inte heller kunde acceptera att det onda skulle segra för evigt. Jag ser en korsfäst Gud i Jesus som delar våra villkor för att bryta sönder ondskans makt. Vi förstår att de drabbade inte är annorlunda än jag själv.

I kristen tro, i kyrkan tas livet på allvar – och livet är på allvar – så allvarligt att vi i varje stund måste värna det. I kyrkan flyr vi inte undan verkligheten eller katastroferna, olyckorna, sjukdomar som drabbar.

Vi bär alltsammans i bön och förbön till honom som vi får kalla vår käre himmelske Fader. Vi vårdar livet och längtar och ropar efter skapelsens förlossning, räddning undan krig, olycka och allt ont.

I allt lidande träder Jesus fram och sträcker ut sina sårmärkta händer mot oss. ”Våra sjukdomar lade han på sig,” skriver profeten. Jesus kom till denna jord precis som den är för att jorden är brusten och livet är skadat. Han vill lära oss att allt inte är förlorat.

En gång ska den brustna världen bli hel igen.
Det är detta vi predikar – för Jesu skull. Det löftet har vi från Gud, mitt i kriser och katastrofer, mitt i den verklighet som är vår. Vi bär våra tankar och förtvivlan till vår Herre och Frälsare. Som enskilda och tillsammans. När ondskan slår till blir vi människor ofta sant mänskliga, viljan att hjälpa och ställa upp och avstå för andra. Visst är det märkligt.

Det är i denna verklighet som vi förkunnar livets seger över döden. Det är vårt enda hopp. Vi lever i en fördärvad skadad värld. Gud sviker oss inte när olyckan slår till. Hans frälsning står fast. Gud lovar att vara med oss mitt i fasorna, mitt i nöden, mitt i den verklighet vi står. Hans löften står fast: ”den som tror på mig skall leva om han är dör,” sa Jesus och det gäller även den som drabbas av sjukdom och rycks bort mitt i livet.

Löftet om frälsning står fast. Det var inte så här det skulle vara. Men löftet om paradiset, om en befriad skapelse, utan synd och död och olycka står kvar Det får något att hålla oss till. Det får vi t att klamra oss fast vi när tillvaron skakar runt omkring oss.

Vi förkunnar trotsigt att Gud inte heller kunde acceptera det onda – att det onda skulle segra, att vi skulle förgås. P.g.a. av att det onda tagit över hans skapelse sände Gud sin Son i världen för att frälsa och uppsöka det som var förlorat – mitt i den verklighet som är vår. Han kom för att försona, att rädda och leva i den verklighet med all dess sorg och smärta. Hit kom Jesus. Här vann han sin seger.

Han blev gick in i kampen och delade våra villkor, och vann seger inifrån. Han bröt en ny väg genom ondskan. Han vann seger och därför är löftet sant, som profeten Jesaja förkunnar på ett ställe: ”Var inte rädd, jag har friköpt dig, jag har gett dig mitt namn, du är min.”

Vi får inte hjälp att förklara allting som möter oss men vi får hjälp att klara det som möter oss här i den värld vi störtade i fördärvet när vi vände oss bort från vår Gud och Skapare. Världen och dess makter är i uppror men Gud vill rädda oss till den skapelse han har i beredskap för oss. Så tröstar oss Guds ord, klart och hoppfullt, trotsigt och ihärdigt, när vi gråter, när vi känner ondskans makt och vi i vårt övermod tror att vi är herrar över livet och på egen hand kan lösa allt.

Vi får löften om att bli bevarade och räddade mitt i den verklighet som är vår. Det ger oss hopp när ondskan slår till och alla våra mänskliga förklaringar slår slint och vi känner oss undrande, maktlösa och små och undrade.

Jesus kom till denna jord precis som den är för att jorden är brusten och livet är skadat. Han vill lära oss att allt inte är förlorat. En gång ska den brustna världen bli hel igen. Den trösten kan ingen ta ifrån oss.

Aposteln skriver: ”Jag är viss om att varken död eller liv … varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus vår Herre.” AMEN

AMEN