Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Den här berättelsen om Jesus och Petrus har många bottnar. Jesus sätt att behandla Petrus visar hur han gick till väga när han undervisade.

Fiskaren Petrus fick en lektion som han förstod – konkret och påtagligt. Han skulle bli människofiskare. Han skulle lämna det gamla fisket och bli fiskare för Jesus, den store Människofiskaren.

Men berättelsen om Petrus handlar också om dig och mig, där vi står i vår livssituation och att Jesus också vill använda oss. Det är så vi ska som vi ska läsa den här berättelsen.

Den Petrus vi läser om i dag hade mött Jesus tidigare och blivit fångad av honom – men det förefaller som om han sluppit ur nätet, för här berättas det ju att han återvänt till fisket.

Petrus och hans vänner hade varit ute och fiskat hela natten och de kommer hem besvikna utan att ha fångat någonting. De sitter och ordnar med sina nät då Jesus kommer och ber honom om hjälp. Han behöver hans båt så att han kan stå i den och predika, så att alla kan höra och se honom.

Jesus står vänd mot stranden och predikar. Det betyder att Petrus är den ende som sitter bakom honom. På detta sätt bli Petrus den ende av de många hundra som egentligen befann sig utanför cirkeln – utanför församlingen. Men som det visade sig, denna gång, det var i själva verket honom som Jesus hade ett särskilt budskap till.

Jesus vänder sig till honom med en befallning som han motvilligt accepterar och han får sitt livs fångst.

En fångst som han aldrig kunnat drömma om – men som han lämnar över till andra. Själv hände något stort och oåterkalleligt med honom. Han Fiskaren, hade blivit fångad i den store Människofiskarens nät …

De här orden kanske är riktade särskilt till någon här i kyrkan i dag. Är du kanske en sådan fisk som länge har försökt hålla dig utanför kyrkans nät? Nätet är utkastat på nytt. Frälsaren vill fånga dig – för han har något särskilt att ge dig.

Men för att återgå till Petrus: Det som hände betydde att han lämnade sitt tunga arbete som fiskare vid Genesaretsjön – men går in i ett nytt. Tungt och slitsamt – men välsignat och glädjerikt. Själv uppfiskad blir han människofiskare i stället.

Det stora fiskafänget den dagen var en profetisk fångst. Snart skulle det hela upprepa sig i hans nya yrke. Jag tänker på hans predikan i Jerusalem efter Pingst då han fångade in tre tusen nya medlemmar i kyrkans nät. Men många gånger fick han också känna på, ”att hålla på hela natten utan att få något.”

Vi som är fångade av Herren Kristen har fångats för att också vi skulle bli människofiskare.

Hur står det till med vårt fiskande. Behåller vi vår tro för oss själva, eller döljer vi den?

Det finns många sätt att fiska, men vi är alla kallade. Vi är alla utmanade att använda våra talanger och resurser att fånga människor för Jesus. Våra familjer behöver oss, våra släktingar och arbetskamrater.

De stora väckelsepredikanterna kanske man kan likna vid fiskebåtar som går med en väldig trål, ur vilka man sen kan sortera fram de mest osannolika havsdjur. Även fula fiskar.

De flesta av oss är hänvisade till andra metoder. Kanske man får sitta otåligt med sitt metspö och hoppas på napp. Alltid finns det någon att ta med sig. Tala om att du går till kyrkan. Ta andra med dig – och uppmuntra och dra. Märks det i vår vardag att vi blivit fångade av Jesus.

Även som människofiskare måste man vara noga med att inte skrämma bort fisken. Inte för grova krokar får det vara, men fina. Det gäller att finna den rätta kärleken och uthålligheten – men viktigast av allt: Att inte sticka under stol med vem man är, och vad man tror på.

Det är nämligen människorna som det är med fiskarna i havet: somliga måste fångas på ett sätt –andra på ett helt annat. Men Gud vill använda oss.

Det viktigaste av alla är kärleken och uthålligheten. Att människor ser att det är äkta vara och inget plagiat. Många längtar efter någon som bryr sig om – och att någon vill gripa tag i dem.

Alltsammans måste ske genom vår Frälsare. Djupast sätt är det han som är den kärleksfulle fiskaren och vi är hans redskap. Lär vi oss att dela alltsammans med honom i våra böner är det han som säger till oss när vi ska tala och när vi skall tiga.

Simon Petrus hade fiskat hela natten, vilket brukade vara den bästa tiden i Genesaretsjön och nu säger Jesus till honom att kasta ut mitt på dagen. Petrus visste att man skulle fiska på grunden, men Jesus säger till honom att kasta ut näten i de djupaste vattnen.

Men Petrus, som vi det här laget anat vem Jesus är, argumenterar inte utan förklarar sig och sedan lyder han med orden: ”Eftersom du säger det skall jag lägga ut näten.” Gör du också som Petrus, kasta ut dina nät på Jesu ord och befallning och även du skall få vara med om att föra i land nya fiskar i Kyrkans nät. Fångsten som bärgas för himmelens strand.

AMEN

© Yngve Kalin | Skapad av Vestergård Webb & Design

© Yngve Kalin 
Skapad av Vestergård Webb & Design