Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Det är Apostladagen i dag – en dag då vi särskilt tänker på den 12 apostlarna, som Jesus kallade och satte in som grundstenar i världens största bygge, hans kyrka som skulle förvalta hans budskap och omfatta alla dem som skulle komma till tro på honom.

I dag undervisar oss Guds ord om kyrkan, vad den är för något, hur den är uppbyggd och vad det betyder att vara att vara en del av den.Det är förbryllande med ord, som samtidigt kan betyda många olika saker. Ordet kyrka är ett sånt ord. Vi använder ju det om de byggnader där det firas gudstjänst. – Vi går till kyrkan, ibland menar vi organisationen, samfundet. – Vi talar om Svenska kyrkan, men det är egentligen bara utanpåverket. Ordet kyrka kommer från grekiskan och betyder ”det som hör Herren till.”

Mitt i denna värld har Gud har Gud upprättat sin kyrka, för att vara hans redskap att sträcka sig mot alla människor och vill inlemma dem i en ny gemenskap med honom och varandra.

Till det yttre liknar kyrkan en mänsklig organisation – men i denna yttre form lever Gudsriket med alla sin frälsande, livgivande krafter. När vi ser kyrkan i all sin mänskliga skröplighet, kan det vara svårt att förstå detta – men Gud la himmelrikets hemligheter i människors händer. Det innebär ett stort ansvar och domen ska börja på Guds hus, säger Guds ord.

Allt som behövs för vår salighet finns alltså hos oss i våra församlingar genom Guds Ord och de heliga sakramenten, som kyrkan fått av Gud. Vi är genom Guds nåd och kallelse kyrkan här där vi bor. Vi är sammanbundna med alla kristna på vår jord, en del av ”den ena, heliga, allmänneliga och apostoliska kyrkan”, men på den plats där vi verkar är vi den kyrkan. I bland har vi svårt att fatta det.

Kyrkans är bygd på apostlarna och deras bekännelse till Jesus. Det förstår vi av denna söndags läsningar. Vi är kyrka i egentlig mening bara så länge bekännelsen till Jesus och den apostoliska tron rent och klart förkunnas och bekänns

Vi blir lemmar av denna Guds kyrka när vi döps. Och vad det innebär tar hjälp vi hjälp av Petrus i episteln i dag för att förstå

Vi läste i evangeliet att Jesus hade sagt till honom: ”Du är Petrus, klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka.” (Matt 16:18). Något mer än trettio år senare skriver Petrus sitt brev. Han är verkligen klippan som bygger sitt liv på den grundsten Gud har lagt för sitt nya bygge: Jesus. Nu förklarar han vad det innebär.

Han beskriver det som händer när en människa möter Kristus. ”När ni kommer till honom, den levande stenen, ratad av människor men utvald av Gud och ärad av honom, då blir också ni till levande stenar i ett andligt husbygge.” Levande stenar! Vi tänker oss en sten som något dött, kallt, livlöst, men fogade tillsammans byggs något beständigt och varaktigt upp. Genom dopet fogas vi in i kyrkbygget som skall bestå för evigt. ”Vi är vår Herres kyrkohus, byggt utav levande stenar” (Psalm 56:3).

Men också att vi är ett utvalt släkte. Vi kommer in i ett nytt sammanhang som sträcker sig över alla gränser, folk och stammar på vår jord. Vi är förenade med alla dem som gått före oss och som inlemmades i kyrkan. Gud har kallat oss, det är Gud som har utvalt oss. Vi tillhör det nya som ska komma när Gud skapar allting nytt.

Guds kyrka är katolsk eller som vi säger på svenska allmännelig, den sträcker sig mot alla, gör ingen skillnad,” här är inte jude eller grek, här är inte slav eller fri, här är inte man och kvinna.” Ett nytt släkte – utvalda av Gud. Men det är inte nog med detta vi är på ett sätt alla präster – ett heligt prästerskap som ska tjäna Gud.

Vi bär inte fram offer för våra egna och andras synder, som prästerna i gamla testamentet gjorde. Det har översteprästen Jesus gjort och hans offer är tillräckligt för alla tider. Vi ska heller inte blanda ihop denna uppgift med det som dem som kallas till biskopar, herdar och pastorer fått. De har av Kristus vigts till kyrkans apostoliska ämbete för att bära fram budskapet om syndernas förlåtelse liv och salighet och förvalta de heliga handlingarna dvs sakramenten.

Men alla döpta tillsammans är djupast ett heligt prästerskap, som ska bära fram andliga offer genom bön och goda gärningar – genom att sprida kärlek och peka på Kristus.

Då blir vi förklarar Petrus ett heligt folk, Guds eget folk.”, så uttrycker han sig. Folk heter på grekiska laós. Det grekiska ordet laikós betyder ”det som tillhör folket”. Av ordet laikós har vi fått ordet ”lek”, som vi har i lekman. Men ”lek” i lekman betyder verkligen inte att vara barnslig eller okunnig. Så när vi använder ju ordet lekman i motsats till fackman, så blandar vi ihop begreppen. Lekman betyder ”den som tillhör folket”. Vi tillhör Guds folk. Vi alla, påvar och prostar och män och kvinnor och barn, är tillsammans Guds folk – lekfolket.

Vi tillhör den Helige, vi får ärenamnet ”det heliga folket” trots att vi i oss själva ofta inte särskilt heliga. Nej, det heliga folket består av dem som vet att de är syndare som vet sig behöva ta emot förlåtelse och rening och läkedom från Jesus.

Var och en av oss kan känna sig svag, misslyckad, oduglig. Men när Herren får göra något med oss så händer det att vi, som känner alla våra brister, förstår att Gud vill använda oss. Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk. Vi är lemmar i Kristi kropp. Det vi är som kristna, det är vi tillsammans. Ett ensamt vedträ kan aldrig fås att brinna, bara tillsammans med andra brinner det.

Vi lever våra liv i en hård döende värld. Petrus visar att alla som är en del av Guds kyrka får barmhärtighet – och den barmhärtigheten skall vi visa varandra. Vi har inte valt varandra. Det är Gud som har valt oss. Så ska vi se på varandra, som medlemmar i hans kropp, och om en lem lider, lider alla och om en lem hedras, hedras alla.

Apostlarna bekände Jesus med Petrus ord: ”Du är Messias den levande Gudens son.” Där den bekännelsen ljuder finns Guds kyrka: Den ena heliga, allmänneliga och apostoliska kyrkan Där verkar Gud. Där fogar han samman oss, kröner oss med nåd och barmhärtighet. Där får vi höra att vi är arvingar till himmelriket. Människor som Gud vill använda där vi är ställda.

Genom Guds nåd är vi förvaltare av detta här i vårt sammanhang. Vilket underbart uppdrag – att få vara i Hans tjänst, som först ger mig allt av nåd – i och genom sin kyrka.

AMEN