Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Varje människas liv är så viktigt och Gud tar våra liv på så stort allvar att han, som har skapat oss och gett oss livet, vill ha ett svar hur vi använt det.

Det är det allvarliga budskapet till oss från den Heliga skrift som når oss i dag på Domssöndagen.

Men denna söndag möter oss inte bara med detta allvarliga budskap, bara det faktum att vi ännu firar gudstjänst visar att ännu är inte det sista ordet sagt.

Vi som ännu lever kan gå till vår Gud och söka förlåtelse för våra misslyckanden, försummelser och synder och be om nåd. Vi kan ännu gå fria i den mäktiga dom som Skriftens ord målar upp för oss.

För Jesus kommer tillbaka. Vi läser hans egna ord: ”När Människosonen kommer i sin härlighet, tillsammans med alla sina änglar, då skall han sätta sig på härlighetens tron. Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja människorna som herden skiljer fåren från getterna.” Så börjar vår evangelieläsning i dag. Det är verkligen ett evangelium, ett glatt budskap i de orden även om vi kan reagera med bävan inför dem när vi tänker på vad det innebär.

Jesus kommer tillbaka till den jord han gav sitt liv för att rädda, han kommer tillbaka på den dag Faderns bestämmer för att hämta sitt folk – de människor som tog emot hans erbjudande om räddning innan denna jord kommer att gå under och det stora slutet kommer. Ibland hör man människor säga att det finns inga rättvisa. Men Domssöndagen predikar för oss att det är rättvisan som skall segra. Det goda ska få sin lön och det onda ska skörda sin frukt. Det är inte ondskan, självsvåldet och egoismen som skall segra. Nej, en viktig del av budskapet på Domssöndagen är att det är sanningen, rättfärdigheten och godheten som skall bestå på den yttersta dagen.

Så viktiga är våra liv i Guds ögon. Varje handling, varje ord och uppsåt är värd en prövning, ingenting av det gamla, det onda, sveket, dödandet, egoismen kan bestå inför den Helige och få plats i den nya skapelsen när det paradis vi förlorade ska komma tillbaka. Jesus skall döma världen. Dagen och stunden vet vi inte. Vi vet inte när Guds tålamod är slut med den skapelse som vi gjort till ett helvete för så många i stället för det paradis som Gud ville.

Evangeliet på Domssöndagen förkunnar att det är Jesus som är domaren. Han som blev en av oss, han som delat alla våra villkor. Han som själv slogs av ondskan, han som led och dog för hela världens synd – det är han som ska sitta på domartronen. Guds son som vet vad det betyder att vara människa har anförtrotts att döma. Han, som var frestad i allt som vi, dock utan synd och utan att falla, är domaren. Det är sannerligen en märklig och förunderlig dom som målas upp för oss.

Att människor måste dömas skyldiga beror inte på honom. Han har återlöst alla, han har utplånat alla människors skuld, men erbjudandet om förlåtelse har klingat för tomma öron. Därför blir var och en dömd som gärningarna är värda. Synden står kvar, trots att den kunde raderats ut och de måste förgås med sina synder.

Jesus förklarar det själv. Han blev aldrig Frälsaren trots att han ville och kunde vara det. Vår tröst är att det är Jesus som är domaren. Han som älskar syndaren och dog för den. Lever vi med Jesus här, skall vi för alltid vara hos honom. Att inte följa honom här och ta emot det han vill ge oss betyder att döma sig själv till att förgås med denna jord.

Det var för att förhindra detta som Jesus kom till oss med erbjudandet om en ny chans, ett nytt liv, en ny mening och för att ge oss en framtid och ett hopp. ”För så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son, för att var och en som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.” När domen kommer vet Jesus redan vilka som hör till honom, vilka som tog vara på möjligheten att bli benådade, omskapade och förvandlade. Han vet deras kamp i livet om de levde för sig själva eller för andra.

”Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.” Så känner Jesus igen sitt framtidsfolk. De följer honom genom sitt sätt att försöka leva med andras bästa och intressen för ögonen. Har ni tänkt på att de båda grupperna, både de som Jesus prisar och klandrar ger samma svar på hans fråga. Herre när såg vi dig hungrig, törstig, husvill, sjuk eller i fängelse? Men utgången blir ändå så olika.

De som inte kände Jesus ursäktar sig och försöker förklara bort varför de inte lytt Jesu påbud att älska varandra. Den andra gruppen anklagar sig själva. Inte har vi betjänat dig. Det lilla de gjort var inget att berömma sig av. De hade bara gjort vad som naturligt, rätt och rimligt.

Låt oss komma ihåg vad Jesus, sa på ett annat ställe: ”Icke kommer var och en in i himmelriket som säger Herre, Herre, utan den som gör min himmelske Faders vilja.”

Gud tar oss och våra liv på allvar. Vi har fått livet av honom och vi kommer att stå inför Jesus. Den allvarliga frågan i dag är om vi då kommer att möta honom som någon vi känner – någon vi umgåtts med i livets alla prövningar sökt hjälp hos. Han verkar nu genom sin kyrka genom nådens medel. Här i kyrkans finns ingen domstol utan en nådastol, som de gamla uttryckte det med den gammaltestamentliga arken i minne. Här stämmer han möte med oss söndag efter söndag, för att vi ska möta honom som vår Frälsare och Saliggörare. Han är här för att omskapa och förvandla oss, för att förlåta oss och göra oss nya. Han vill göra oss redo för framtiden – för sitt rike, för det nya som Gud ska skapa, när den gamla skapelsens renats från ondskans makt. Tar vi var på de möjligheterna och lär känna honom som den nådefulle Frälsaren och vännen vågar vi tro att vi kan gå fria när vi ställs inför hans dom i evigheten.

En gammal psalm i vår psalmbok nr 620 av Lasse Lucidor sammanfattar egentligen alltsammans vad vi kan känna denna dag:
”Domen fruktar jag väl stort, eftersom jag illa gjort,
men den trösten jag ej glömmer att min broder Jesus dömer.”

AMEN