Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Alldeles i början av berättelsen om den här episoden av Jesu liv finns några viktiga nyckelord att lägga märke till. Det står om Josef och Maria, att de begav sig till Jerusalem ”som seden var” vid högtiden. Precis samma ord används på ett annat ställe om Jesus, att ”som hans sed var” besökte han synagogan på sabbatsdagen.

Här talas det alltså om goda vanor, om seden att gå till Guds hus. Jesus gick till synagogan, och Josef och Maria till templet, som de brukade göra. Ibland här man människor tala föraktfullt om seder och vanor, underförstått, att en sed är något man är tvingad att iaktta. Då har man inte förstått vad goda seder och bruk faktiskt betyder t ex detta att ta för vana att alltid försöka komma till kyrkan, och inte lämna det åt tillfälligheterna eller omständigheterna.

Att inte gå i kyrkan är ju faktiskt också en vana. ”Nä, det brukar vi inte göra!” Vi människor är vanemänniskor. Första gången vi gör något är det en nyhet, andra gången en upprepning, redan tredje gången börjar det bli en vana…

Därför är det viktigt att se hur vi organiserar våra liv och tänka på våra vanor. Josef och Maria och Jesus, såg templet och synagogan som en naturlig del av livet. Dit gick de, för där visste de att där mötte de Gud, där fick livet sin tolkning.

Vanan att gå i kyrkan är något som hjälper oss att tolka våra liv och ge stadga åt tillvaron. En gudstjänst skall vara ett tillfälle, att reflektera, att bedja och hämta ny kraft inför vardagens alla uppgifter. Naturligtvis är det inte vanan i sig själv som hjälper oss, utan vad vanan innehåller. Gud använder gudstjänsten att leda oss, att tala till oss, att trösta oss.

Men för att återvända till berättelsen om Josef och Maria och den unge Jesus. Från den kommer reflektionen att trots goda vanor kan vi tappa bort Jesus. Vad som hände Josef och Maria, kan tjäna som en illustration på detta: Jesus kom bort för dem!

Det är säkert orättvist att beskylla Josef och Maria för att vara slarviga. Men de förlåter oss nog, om vi säger att det som hände dem, kan hjälpa oss att tänka efter och se hur våra vanor fungerar.

Jesus kan komma bort också i sin egen kyrka. Bara för att vi går i kyrkan är det tyvärr inget som säger det vi möter är rätta gudstjänster som förkunnar den levande Kristus. Allt är inte gud som glimmar. Bibeln uppmanar oss att ”pröva andarna.”

Det betyder att vi ska pröva vad predikanten säger och vad gudstjänsten uttrycker. Tror predikanten på det han predikar. Är det Bibelns Kristus som förkunnas? Jag tror att tiden är kommen att vi börjar tänka på detta med ännu större vaksamhet än på mycket länge. Vår kyrka är på glid, den bibliska grunden ifrågasätts alltmer och vi måste vara observanta på vad som predikas och vad bi tar till oss.

Men även om det firas en rätt gudstjänst, kan vi förlora Jesus. Det kan beror på slarv och ouppmärksamhet eller likgiltighet, eller att man tänker mer på ”ressällskapet” än på Jesus själv.

Vi måste ständigt påminna oss om detta. Det är Jesus vi ska möta i kyrkan, inte bara våra goda vänner, inte prästen eller kantor eller den trevlige vaktmästaren även om de är viktiga.

Men vanan i sig själv är viktig för även om vi kommit fel, även om det kommer nergångsperioder, så länge vi håller fast vi vanan kan vi återfinna Kristus.

Det gick ett slag innan Josef och Maria märkte att Jesus kommit bort. Men när de upptäckte det blev de förfärade och börjar leta överallt för att få honom tillbaka. I detta fall var det naturligt, det var ju deras barn som kommit bort – men i överförd bemärkelse är det inte alls så självklart. Många tappar bort Jesus och kyrkogången blir allt mer sparsam, och kanske slutar helt!

Jesus är borttappad, man märker det kanske inte direkt – men när man sen behöver honom är han borta och man vet inte hur man ska hitta honom igen. Josef och Maria sökte inte genast på det räta stället. De ägnade några dagar att leta i ressällskapet. Det är samma misstag som många gör än i dag. Det var först när de sökte i templet, som de fann honom.

Så är det än i dag. Där hade han funnits hela tiden, och här finns han än i dag. Hans finns i Ordet, hans finns i sakramenten, de heliga handlingar, här kommer han till oss genom den heliga nattvarden. Där skall vi söka, och det är här i kyrkan som vi finner honom.

Därför beror det på oss om vi tappar bort honom när vi släpper de goda vanorna. Vi tänker lätt som Josef och Maria, som förebrådde Jesus och klandrade honom för att han kommit bort. Men gossen Jesus gav dem ett svar att tänka på: Visste ni inte jag ville vara där min Fader bor!

Så säger han också till oss. Här skall ni söka mig, här i Guds hus, så skall jag sedan gå med er ut i vardagen, ja följa er hem och bli er till glädje och välsignelse.

Ja, så säger Jesus också till oss i dag, vi sentida kyrkogångare som enligt vår sed har kommit till helgedomen. Han lovar han att möta oss alla dagar. Håller vi fast vi vår vana, skall vi inte gå miste om allt vad han kan och vill ge oss.

AMEN

© Yngve Kalin | Skapad av Vestergård Webb & Design

© Yngve Kalin 
Skapad av Vestergård Webb & Design