17 efter Trefaldighet
Årg 1
2002
Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Vår evangelieläsning i dag behandlar två saker: ’vår vilja att samla oss skatter på jorden’ och &...
Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.
Att läsa sin Bibel, eller lyssna till Guds ord som vi gör i dag när vi firar gudstjänst, innebär att utmanas på punkt efter punkt hur vi lever våra liv och få oss att tänka till om det är något vi måste ändra på.
Ibland är Guds ord strängt, som när Jesus berättade liknelsen om den rike mannen som struntade i de fattiga, som vi lyssnade till i dag. Men meningen är att vi ska tänka efter hur vi behandlar de svaga och fattiga i vår tid. Men vi ska alltid komma ihåg att när Guds ord på detta sätt påminner oss om obehagliga sanningar så gör Gud det för att hjälpa oss – och han visar oss hur vi ska gå vidare. Och han säger alltid: Hos mig finns förlåtelse, du får alltid börja om. Lyssna och lär!
För visst är lätt att få dåligt samvete när vi hör den här liknelsen som Jesus berättade läsas – jag tänker då särskilt på inledningen: ”En tiggare låg vid porten, full av sår och önskade att han fick äta sig mätt.” Vi lever ju i ett av världens rikaste länder, med en enorm materiell välfärd och ändå mår vi inte så bra som vi har det. Vi vet, att runt omkring oss i vår värld är vi bokstavligt omgivna av människor fulla av sår som ingenting annat önskar sig att få äta sig mätta. Vi kan känna oss paralyserade av detta faktum. Fattigdomen har vi inte bara vid porten, utan den stiger rakt in vardagsrummet genom TV:n och på andra sätt. Och Jesus gör det inte lättare när han realistiskt beskriver mannens situation: Han önskade att han fick äta sig mätt av resterna från den rike mannens bord. Men till och med hundarna visade honom mer omtanke än den rike mannen vid sitt välförsedda bord.
Har någonting förändrats? Nej, det verkar som om vi ingenting lärt och ingenting förstått. Resurserna finns, jorden kan föda alla – det handlar inte om det.
Jesus var alltid helt klar i sin undervisning på den här punkten Han väntar sig något av oss – den rike mannen var så upptagen av sitt goda, att han varken såg Lasaros eller evigheten. Den inställningen håller inte inför Gud. Vad vi är och vad vi har är vi ansvariga för. Hur vi lever påverkar vårt förhållande till Gud, också hur vi använder våra materiella resurser. . ”Kom ihåg mitt barn, att du fick ut ditt goda medan du levde, liksom Lasaros sitt onda,” säger fader Abraham i liknelsen till den rike egoistiske mannen.
Denna värld är märkt av att ha vänt sig bort ifrån Gud, ifrån Moses och profeterna, för att citera liknelsen igen. När vi tar befälet och vägrar att underordna oss Gud och hans bud blir medmänniskan lidande. Vi väljer själv vilken roll vi vill spela efter våra förutsättningar. Vi är var och en ansvariga för våra gärningar. Det går inte att skylla ifrån sig. När egoismen och breder ut sig måste vi som vill vara kristna ställa oss på barrikaderna och proklamera: ”Så säger Herren.” Vi måste lyssna på ”de förtrycktas rop, de hungrigas klagan och skapelsen suckan.” När vi läser hos profeterna, det må vara Jeremia, Amos eller Jesaja, när de måste förkunna att Gud är missnöjd med sitt folk, så finner vi nästan alltid, att det är inte för att de slutat upp med att tillbe honom, eller att de inte fastar eller bär fram offer, utan för att de bara ber, eller som det heter offrar tomma böner. ”Ni har glömt bort de fader- och moderlösa barnen, flyktingarna, därför tillfredställer era gudstjänster mig längre.” — ”Den fasta jag förelade er är att bryta ner ondskans bastioner, att lösa upp okets knutar, att låta de förtryckta gå fria. Är det inte att dela sitt bröd med den hungrige?”
Och Jesus fortsatte på samma tema när han berättade liknelsen om den rike mannen och Lasaros. Vad Jesus menar är klart, vi kan inte kalla oss hans efterföljare, om vi tar på oss denna utmaning och lever också för varandra. Hur kan vi hoppas att få se vår himmelske Faders ansikte, när vi inte vill se en lidande medmänniska i ögonen. Men Gud sände inte Jesus till oss för att fördöma oss. Han är mer än Moses och profeterna. Det är mer än krav, att du skall och du måste.
Det är det som är så särskilt med Jesus. Han säger inte sanningen för att fördöma oss, eller trycka ned oss och göra oss missmodiga och uppgivna. Han säger som det är för att vi ska omvända oss och ångra vår synd och ofta egoistiska livsstil. Han vill förlåta oss och sedan använda oss. Han visar oss vad han gjorde för oss när han försonade vår synd och skuld så att vi är fria att tjäna varandra.
Vi får lämpa av våra misslyckanden, vår del i världens bortvändhet från Gud, vi får bekänna att vi inte delat med oss som vi borde, att vi ofta sviker vårt ansvar. Vi blir förlåtna genom vår tro på honom som vår Frälsare. Han har också försonat detta. Han befriar oss så att han kan använda oss.
Vi är alltid kallade att lyssna på ropet från en lidande broder eller syster. Jesus vill göra oss fria så att vi inte blir paralyserade när vi tänker på nöden omkring oss, eller flyr undan. Vi både kan och ska göra något i hans namn. Det går att avstå. Det går att bli en regelbunden givare – i små effektiva organisationer som Swazihjälpen eller stora med gott rykte som Röda Korset för att nämna några. Det går att välja livsstil, det är dags att stanna upp och tänka efter.
Den rike mannens främsta brott var att flydde undan, att han inte såg mannen vid hans port eller brydde sig om honom. Konsekvenserna blev förödande för honom själv. Gud begär inget omöjligt av oss. Han visar bara på fakta. Paulus sammanfattar det i epistelläsningen i dag: ”Ty den som inte älskar sin broder som han har sett, kan inte påstå att han älskar Gud som han inte har sett. Och detta är det bud som han har gett oss: att en som älskar Gud skall också älska sin broder.”
AMEN