Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Ibland får vi för oss, att vi som kristna inte får visa oss svaga. Ja, det finns faktiskt de som predikar ett sådant budskap. Som kristna ska vi går fram segerrika, hävdar de. Varje spår av svaghet eller tveksamhet eller tungsinthet är ett utslag av otro och visar att vi inte har det rätt ställt med Gud.

Men det är inte sant. Vi är inte lovade framgång och välgång i denna värld. Vi är utlovade beskydd och frälsning.

Och det betyder att du kan vara trött – du är inte sämre kristen för det. Du kan vara sjuk – du är inte sämre kristen för det. Du kan vara deprimerad – du är inte sämre för det.

Vi lever i en ofullkomlig värld som kan gå hårt fram över oss. Sorger och bedrövelser kan slå till. Vi vet om det, och det kan hända i ett ögonblick. Så osäker är vår tillvaro.

I det mest välordnade land kan ingen gardera sig mot olyckor och katastrofer. ”Allt kan hända alla,” som det heter i Predikarens bok. Det finns många slags lidanden som kan ta orken i från oss. Besvikelser, svikna förhoppningar, oro för våra barn eller någon annan anhörig.

Det kan vara oförståelse fån omgivningen. ”Du som går i kyrkan och säger att Gud är god: titta vad som har hänt dig.” Ja, nog finns det mycket som kan ta livslusten ifrån oss. Det är sant att Jesus sa ”att vi inte skall göra oss bekymmer:” Men han lovade oss inte att vi skulle undkomma bekymmer.

Det Guds ord, som vi läste i dag, handlar om detta. Profeten Elia, den store gudsmannen har flytt ut i öknen, trött och bekymrad. I dag skulle vi kallat honom deprimerad. Han hade stått i frontlinjen mot den onda drottningen i landet, han hade stridit mot falska profeter men nu var han slut. Han var osäker och han var rädd.

Han sätter sig under en buske och klagar sin nöd till Gud: ”Det är nog säger han, varför skall jag leva. Ta nu mitt liv, jag står inte ut längre.” ”Var är det för mening, vad är det för ett liv? Och han faller ihop och sover en orolig sömn men lika svårväckt som alla deprimerade.

Men här, mina vänner, skall vi lägga märke till något mycket viktigt. Gud har hört hans bönesuck och sänder en ängel till hans sida. Varje bön vi ber är hörd av Gud, vi ropar aldrig ut i tomma intet. Men Elia är så illa däran, att ängeln till och med får putta på honom, för att han skall vakna upp. Deprimerade ser inte hjälpen, de vill inte stiga upp. Men ängeln ger sig inte. En hemlighetsfull måltid är dukad vid hans huvudgärd.

Jo, Elia tar ”medicinen,” han äter av brödet och dricker vattnet men tveksamt, och lägger sig sen att sova igen. Hjälpen kom, men han har svårt att ta emot den. Elia liknar oss alla. Gud överger oss inte, han är oss nära också i de svåra stunderna, men vi är så upptagna av oss själva och det som tynger ner oss, att vi inte ser honom, ja inte ens förmår att ta emot den hjälp han vill ge oss.

Men ängeln ger sig inte, han rör vid Elia igen och pekar på maten från himmelen som dukats upp för Elia på hans ökenvandring. ”Stig upp och ät, ty annars blir vägen för lång för dig.”

Gud hade inte övergett Elia. Han visste och förstod hur han hade det. Gud kom till honom just när han mest behövde honom. Om Jesus heter det, ”att han kom till oss och blev delaktig i bedrövelsen.” Han kom och levde bland oss för att dela alla våra villkor. Han delade alla våra villkor, våra tårar och vår smärta, han stred mot våra fiender, han bröt ny väg, han sonade våra synder, för att ge oss ett nytt hjärta och stilla samvetets anklagelser. ”Våra smärtor dem lade kan på sig för att vi skulle få frid.” Men liksom Elia hade svårt att se hjälpen när den ställdes fram inför honom är vi minst lika blinda.

Många sänder ut bönesuckar, men orkar inte vänta på svaret. De ser inte, att Gud hela tiden hör våra böner och öppnar nya vägar och möjligheter för oss. De stirrar sig så blinda på problemen att de inte ser lösningen. De ser inte, att Gud har hört dem och vill hela dem.

De ser inte måltiderna som Gud har dukat upp efter vägen, rastplatser vi behöver för att nå fram och hitta hem. ”Stå upp och ät, ty annars blir vägen för lång för dig”, sa Gud genom ängeln till Elia. Han säger samma sak till var och en oss. Jag gav dig Jesus för att han skulle vara med vid in sida. Han har gått igenom allt och vunnit seger för dig.

”Därför behöver du inte sörja, som dem som inte har något hopp”, eller ”om du än vandrar i dödsskuggans dal, behöver du inte frukta något ont, ty jag är med sig, min käpp och stav de tröstar dig.” ”Jag har berett ett bord åt dig i dina ovänners åsyn.” Han säger det i sitt Ord. Vi är aldrig ensamma.

Vi är inte sämre kristna, om vi känner oss trötta och uppgivna, eller om vi drabbas av sorger och bekymmer. Vi är inte förkastade om vi är deprimerade och slutkörda – men just då skulle vi mer än någonsin söka oss till trösten och hjälpen.

Ja, egentligen ska det ju vara så, att vi medan vi ännu har kraft och allt fungerar som det ska, att vi då rustar oss ”så att vi kan stå pall på den onda dagen”, för att citera Skriften igen.

För vet vi var trösten finns, och hjälpen finns, blir ingen mörker riktigt mörkt, ingen djup bottenlöst, ingen förtvivlan en ångest som inte kan stillas.

Gud gav dukade upp en måltid för Elia i öknen, för att ge honom ny kraft och hela honom. Gud dukar också en måltid för oss, för att vi skall övervinna och klara vår vandring genom en farlig värld. Utan nattvarden är vi sårbara. Genom den får vi del av Jesu seger, vad han vann för oss. Han kommer till oss, närmare än ängeln mötte Elia i öknen. Han kommer till oss i brödet och vinet, för att uppfylla oss med ny kraft och nytt mod. Han kommer med syndernas förlåtelse, liv och salighet.

Tar vi inte vara på de tillfällena skall vi inte bli förvånade, om vi står där försvarslösa när prövningarna och frestelserna drabbar oss. För mitt i prövningen har vi där en tröstekälla.

”Stå upp och ät, ty annars bli vägen för lång för dig.” Så sa Gud till Elia och han säger samma sak till oss. Vi når aldrig fram utan brödet som kommer ner från himmelen och ger oss nytt liv, nytt mod och ny kraft. Försök inte leva utan det. Du klarar det lika lite som Elia. Du behöver all hjälp du kan få – och hjälpen finns här hos Gud genom Frälsaren i hans kyrka.

Du är kallad – att äta och dricka!

AMEN