Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Jag tänkte vi skulle fördjupa oss i den gammaltestamentliga läsningen i dag. Den för oss tillbaka genom årtusendena och låter oss reflektera över Guds handlande med några kvinnor under en mörk och svår tid både i deras egna liv och i sin omgivning. Vi har mycket att lära. Den lilla boken Rut i gamla testamentet består bara av fyra kapitel, som egentligen borde läsas i sin helhet för att vi riktigt skall få grepp om vad Gud vill lära oss genom dessa kvinnor och de val de gör och vad som möter dem. I dag har vi bara läst ett stycke i det första kapitlet. Ta gärna fram till Bibel när du kommer hem och läs hela boken.

Händelserna utspelar sig under domartiden som var en av de allra mörkaste perioderna i Israels historia, kännetecknad av omoral, avgudadyrkan och krig. Slutmeningen i Domarboken lyder, ”Var och en gjorde vad honom behagade.” Det klingar otäckt modernt i våra öron.

Bakgrunden till det som vi läste i dag är en israelsk man vid namn Elimelek, hans hustru Noomi och söner några hundra år senare flytt till landet Moab och bosatt sig där p.g.a. av en svår hungersnöd i Israel. Moabiterna hade sitt ursprung i att Lots döttrar i Sodom och Gomorra gav sin far vin att dricka och sedan låg med honom. Så föddes Moab genom en otillbörlig sexuell förening och ondskan tilltog bland hans ättlingar. Där i det främmande landet tillbads den grymme guden Kemos, till vilken man bl.a. offrade barn och sexuella utsvävningar tillhörde kulten, bodde Elimelek som flykting och anpassar sig för att inte utmana sin omgivning. När han dör har det gått så långt att hans båda söner tar sig moabitiska hustrur. Men också sönerna dör och den gamle Noomi står ensam kvar med sin främmande svärdöttrar. Där börjar vår läsning i dag. Noomi beslutar sig för att återvända hem – hem till Israel och löser de båda andra kvinnorna från ansvaret för henne och ber dem återvända till sitt eget.

Där träder Rut fram för våra ögon. Hon vill inte överge sin svärmor. Hos Noomi hade hon funnit något hon inte sett någon annanstans. Hon hade sett Noomis gudstro i allt det svåra som hade hänt. Hur Noomi förtröstat på Israels Gud i sina sorger och motgångar i förlusten av sin man och sina söner. Hon säger till sin svärmor: ”Dit du går, går också jag, och där du stannar, stannar jag. Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud.”

Rut visste att om hon tillät sin svärmor att återvända ensam till Israel skulle hon också förlora Noomis Gud ur sitt synfält. Noomi var nämligen den enda vägen till frälsning för Rut, med andra ord var hon det enda sättet för Rut att möta den Levande Guden. Rut hade sett vilken frukt tron på Herren bar i Noomis liv. Ingen annan svärmor som Rut kände älskade sina sonhustrur så som Noomi. Säkert hade hon också sett hur tron på Herren gav uthållighet i lidandet. Ingen annan som Rut kände skulle ha klarat sig genom sådana tragedier som Noomi utan att förlora hoppet. Men Noomi hade alltid någon som hon kunde vända sig till i sin smärta.

Svärmoderns Gud krävde varken att de troende skulle blidka Hans vrede eller ge människooffer, till skillnad från Kemos. Kanske förstod Rut att Herren kunde handla i kärlek till sina egna även då han gav dem lidande. Mot den svåra situationen kvinnorna befann sig i klingar Ruts ord ännu ljusare. Rut har anat vem den levande Guden är. Hennes beslut att vända Moab ryggen betyder i praktiken att hon gav upp all världslig trygghet – medborgarskap, familj, sin gamla gud och sina seder, allt som hade henne sin identitet.

Vi står ju alla ibland inför svåra beslut där det kan kosta på att följa sin övertygelse. Ruts ord kan vara en vägledning att vi måste lämna bakom oss det som vi insett är fel och våga ta risker mot strömmen och kanske ge upp vår världsliga trygghet och följa vårt samvete och våra förpliktelser. När vi ser olika slags omoral runt omkring oss, allt ifrån att inte behandla våra medmänniskor med respekt – till att egoistiskt skaffa sig fördelar på andras bekostnad, ja listan kan göras oändligt lång – när detta inte bara är accepterat och bagatelliserat, hur ska vi våga handla då? Följer vi strömmen för bekvämlighetens skull eller bestämmer vi oss för att göra det rätta? Hur uppfattas vi då av andra människor? Som konstiga och dömande? Måste vi det? Svaret till detta kanske vi får av Rut och berättelsen om henne.

Allt efter som Ruts berättelse fortskrider ser vi hur hon tar ansvar för sig själv och Noomi och hur hon uppför sig bland folk. Rut tar själv initiativ till att söka arbete; hon väntar inte på att bli omhändertagen. Men då är vi inne i det som är fortsättningen i den spännande berättelsen – som du gärna kan läsa själv i eftermiddag eller kväll. Utan att förvänta sig någon som helst särställning vandrar Rut med Noomi till hennes land och staden Betlehem.

Hon har inget mer än sin nyfunna tro och sin åldriga svärmoder att hoppas på, men det räckte gott och väl. Välsignelse efter välsignelse proklamerades och i bibelbokens sista kapitel kommer kronan på verket skedde när Rut med Boas, sin nye make, föder Obed, som blir farfar till kung David från vilken Kristus sedan härstammar!

Varför prisas Rut så? Jo, hon följer sin tro och sina övertygelser och lämnar sig i den levande Gudens hand. Hon visade mod att fatta ett beslut som skulle ändra hennes liv för alltid. Det beslutet välsignade Gud.

Nu ser vi hur Gud använde Noomi och Rut på ett fantastiskt sätt för något stort i Hans eviga frälsningsplan för hela mänskligheten.

Men utifrån Ruts dåvarande perspektiv var hon bara en fattig änka i ett främmande land som fick arbeta hårt och länge dag ut och dag in. Tryggheten hon hade i sin tro gav henne frimodighet och handlingskraft.

Vi vet inte hur Gud vill använda oss i Hans plan i vår tid. Men av Rut lär vi oss att vi ska älska varandra som Gud har älskat oss, och att vi ska vara salt och ljus för alla människor i vår omgivning. Rut – en viktig länk i Frälsarens eget mänskliga stamträd.

AMEN

© Yngve Kalin | Skapad av Vestergård Webb & Design

© Yngve Kalin 
Skapad av Vestergård Webb & Design