22 efter Trefaldighet
Årg 1
1999
Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Den finns bibelavsnitt som är omskakande. De skär ända in i märgen när man riktigt tänker efter vad som sägs....
Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.
Det kan egentligen inte upprepas för ofta. I dag upprepas det på nytt på ett närmast övertydligt sätt att Gud vill rädda oss från allt det onda som vi människor försatt oss i. Han fann en väg. Han gav oss en ny chans. sände han sin Son för att frälsa och uppsöka det som var förlorat. Han vill att det löftet planteras hos oss och växer hos oss och bär frukt till evigt liv.
Vi skapades för ett paradis men vi fördärvade allt och vi drog med oss hela Guds goda skapelse i raset. Men Gud vill rädda vad som räddas kan. Han har tålamod med oss och att vill ska tacka ja till detta erbjudande och vända tillbaka. Den här söndagen är viktig. Har du inte tagit emot erbjudandet om frälsning upprepas erbjudandet . Och du som tagit emot det får i dag en ny möjlighet att tacka Gud för frälsningens möjlighet och gåva.
För det handlar verkligen om ett erbjudande. Erbjudandet från Gud är förlåtelse för vår delaktighet i världens bortvändhet från Gud och för egna våra misslyckanden, synder, försummelser och tillkortakommanden.
Vi blir räddade av nåd, för Jesu skull. Det händer när vi låter Guds ord verka i oss och väcka tro på honom som Gud sände till vår räddning – hans egen Son, Frälsaren Jesus Kristus. För hans skull vågar vi i ödmjukhet och förundran tro på våra syndernas förlåtelse och ett evigt liv med Gud när han ska skapa allting nytt.
Denna söndag har rubriken ”Frälsningen” och den vill hjälpa oss tro på frälsningens verklighet. Räddningen från Gud är inget önsketänkande utan grundar sig på det Jesus gjorde när han försonande allt med Gud genom sin lydnad och rättfärdighet. Han uppfyllde allt och för hans skull är dödens grepp om oss människor genombrutet. Där vi misslyckas, lyckades han, där vi förlorar segrade han. ”Nu härskar nåden genom rättfärdighet och för till evigt liv genom Jesus, vår Herre”, skriver Paulus i vår epistelläsning i dag. (Rom 5:21)
Men hur går det här till Hur tar vi emot denna fantastiska gåva från Gud? Hur får vi en sådan tro, som bär genom livet, ja genom döden och för oss till evigt liv. Jo, det börjar med dopet där Gud handlar med oss sen handlar det om att leva kvar i det dopets nåd och lita på Gud.
Vi får hjälp med svaret i liknelsen som Jesus berättade. Den tillhör inte Jesu mest kända liknelser och brukar ibland kallas för liknelsen om den självväxande säden. Den har många bottnar – men i det här sammanhanget vill den hjälpa oss till en tilltro till Guds ord och vad som händer när det slår rot hos oss. Ordet skapar tro. Ordet verkar det nya livet, ja det växer i oss om det blir riktigt rotat.
Jesus använde ju vardagsbilder för att uppenbara Guds rikes hemligheter. Han säger att ”Med Guds rike är det som när en man har fått utsädet i jorden. Han sover och stiger upp, dagar och nätter går, och säden gror och växer, han vet inte hur. Av sig själv bär jorden gröda, först strå, så ax, så moget vete i axet. Men när grödan är mogen låter han skäran gå, för skördetiden är inne.”
Vi känner från andra liknelser att Jesus liknade Guds ord vid ett utsäde som myllas ner i jorden. Ett gott ord, eller om vi så vill ett rätt ord i god jord bär frukt till evigt liv. Den kraft som finns i ett frö är enorm. Det växer av sig själv om betingelserna är de rätta. Säden sås ut, konstaterar Jesus. Såningsmannen kan sedan sköta sitt, och säden växer om han utfört sitt arbete väl. Han vet inte hur det går till – men det händer saker hela tiden. Det växer. Av sig själv bär jorden frukt. ”Guds Ord är levande och verksamt i sig självt”, står det i Hebreerbrevet (Hebr. 4:12). Och Jesus säger själv i Johannesevangeliet: ”De ord, som jag har talat till eder, är ande och är liv” (Joh. 6:63). Det handlar alltså om att Guds ors måste få slå rot hos oss. Vi måste se till att det bildligt talat är planterat i oss och att det inte rycks bort. Det är så vi tar emot frälsningens gåva.
Vi vet inte hur det går till – men Ordet har den kraften att omskapa och förvandla oss till dess vi är mogna för skörd. Ordet får oss att växa i tro och mogna som människor. Det får oss att växa i Gudsrikets hemligheter. Det ger oss livsmod och kraft att möta livets utmaningar. Ordet från Gud är ande och liv, ja liv i trygghet och förtröstan.
Men Jesu ord i denna liknelse ger oss också tröst i tvivlets stund om vi undrar om vi har någon rätt att kallas Guds barn när vi så ofta misslyckas i efterföljelsen.
Mannen i vår liknelse behövde bara bekymra sig för en sak. Det var planteringen, att se till att säden kom rätt i jorden – sen hände allt av sig själv, eller om vi så vill: Sen gjorde Gud resten. Så får vi också tänka och tro. När gåvan från Gud räcks mig måste jag ta emot den i tro och plantera den i mitt hjärta.
Kraften ligger i ordet, inte i vad jag lyckas tro eller åstadkomma. När jag ser ett strå skjuta upp kan jag glädja mig att Gud arbetar med och i mig, när jag ser att jag lyckas övervinna frestelser och synder och ser nya att ta tag i kan jag glädja mig över att jag växt som människa, att Guds ord är verksamt i mig och axen springer fram. och Gud vet när säden är mogen och jag kan bärgas för hans rike.
Genom denna liknelse vill Jesus ge oss visshet om frälsningen. Den stryker under på ett underbart sätt att alltsammans är Guds eget verk. Han ger oss frälsningens gåva av nåd. Det Jesus gjorde gäller också för oss. När Guds ord förkunnas rent och klart väcker det tro och ger oss evigt liv.
Därför ska vi vara rädda om det som planterats. Rycks det bort – kan det bli för sent att plantera på nytt. Här i kyrkan vårdar sig Gud om oss för växten inte ska hindras att växa. Här finns nådens sol och andens regn – allt som behövs för att vi ska bli räddade.
”Guds gåva är det!”
AMEN