Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.
Kristus är uppstånden. Påskens underbara budskap klingar ännu i våra öron – och i våra hjärtan. Nu i söndagars rad påminns vi om vad det betyder det att Kristus är uppstånden och vad han vill vara för oss.
Vem är han för oss?
En bild vi får är Herden. En god herde, som går före, och som går med. En herde som inte drar sig undan när det blir tufft. En herde som söker den som gått bort. sig. Den Uppståndne Herren vill vara din och min herde. Det påminns vi om i dag. Bilden av Kristus som en herde är en tydlig bild. Vi förstår vad han menar med den, även om herdar inte längre finns i vår vardag. Risken med bilden kan möjligen vara att vi har en alltför romantisk bild av en herde. Som en figur i en pastoral idyll.
Jesus och människorna omkring honom såg herdar dagligen. De visste att det av en herde krävdes ett helhjärtat engagemang: Mod. Styrka. Uthållighet. Men också ömhet, för att ta hand om de får som skadat sig. Det är med en sådan herde Jesus liknar sig själv vid. Sådan är han mot oss. Inte en passiv åskådare långt borta på sin tron, utan som en herde, som löper samma risker som fåren. Som inte flyr när vargarna kommer, som inte ger upp när ökenhettan pressar. Sådan är han.
Men vi får också en annan bild som Jesus använder i dagens evangelium. Som grinden till fårfållan. Den bilden är kanske inte lika tydlig och lätt att förstå.
Jag är grinden, säger alltså Jesus. Den som går in genom mig ska bli räddad. Han skall gå in och han skall gå ut och han skall finna bete. Den bilden måste vi kanske tänka efter lite mer innan vi anar hemligheten med den: Kristus som en port, som en grind eller dörr. Jag tror Jesus tänkte på flera saker.
För ett får räcker det att det finns bete och vatten och skydd för rovdjur för att dess liv skall vara fullödigt. Men för oss är inte det nog. Vi lever i en annan verklighet – vi har flera behov. Kanske man kan tänka sig att bilden betyder att Jesus är grinden mellan vilan och vardagens alla uppgifter. I hans fålla finner vi allt vad vi behöver för att klara vardagens utmaningar. Vi går in och vi går ut. Han släpper in oss, vi tar emot, vi återhämtar oss och vi utrustas, och sedan öppnar han porten, ja han är porten och sänder ut oss för att göra hans vilja.
Vi kan se det som en bild av gudstjänsten. Vi går in i gudstjänsten i Jesu namn och här får vi mat för vår själ och till slut sänds vi ut av Kristus själv att leva i hans namn och göra hans vilja i människovimlet. Vårt ord mässa kommer från latinets missa est. Det är utsänt, så slutade prästen gudstjänsten i den äldsta tiden. När vi kommer tillbaka, går vi in i hans namn och finner vila och ro och återhämtning. Vi människor behöver mer än mat, mer än vatten och mer än tak över huvudet för att vi ska kunna leva.
Jesus vet det. Han vet var vi ska finna den rätta födan, eller som det utrycks om fåren: det rätta betet. Han vill ge oss det och det räcks oss i kyrkan genom sitt Ord och den måltid som han dukar upp för oss. Han är den öppna porten till maten för vår själ, vår inre människa. Den som går in genom mig ska bli räddad säger Jesus. Han skall gå in och han skall gå ut och han skall finna bete.
Men Jesus varnade oss också. Det finns andra som vill ta oss i sitt våld. Tjuvar och rövare kallar han dem. Överallt möts vi av olika budskap som lovar oss lycka och framgång. Gör si, gör så. Så ska du leva. Det här behöver du. Köp just detta – det kommer att förändra ditt liv.
Många ropar ut sina budskap högt. Vi möts av reklam och propaganda, mer eller mindre sofistikerat. Lobbygrupper verkar i det fördolda. Du behöver en ny bil, en slankare kropp, Mer pengar, mer omväxling. Eller lev ut ditt liv, släpp alla dina fördomar, kom över dina fobier.
Vi människor är sårbara och det är lätt att frestas och falla i rövarhänder och bli utnyttjad. Med Kristus är det annorlunda. Han har ingen dold agenda. Den gode herden driver inte fåren med hot eller skenfagert tal.
Kanske handlar det på ett djupare plan om frihet. Vi människor styrs ofta på ett omedvetet plan av rädslan att bli övergivna och ensamma, – att bli lämnade, – att inte vara älskade, att missa något. Det kan utnyttjas av de som vill ha makt över oss. Tjuvar och rövare kallar Jesus dem som utnyttjar den rädslan. ”Om du bara gör det eller det, så blir allt bra”. ”Om du bara blir sådan, så blir du lycklig.”.
Med Kristus finns inga krav. Bara utgivande kärlek, inga dolda budskap. Hos honom får vi gratis det andra vill sälja. Han vet vad vi behöver, vad vi behöver på djupet. Han gav sitt liv för sina får, för att vi inte skulle fastna i rövarhänder. Han vill lära oss vad livet handlar om – ett liv i gemenskap och tjänst, att vi inte skall tjäna på varandra utan tjäna varandra.
Vi behöver inte frukta längre. Guds närvaro och oövervinnerliga kärlek blåser fritt genom dörren Kristus. Dödens gräns är genombruten. Genom Kristus får vi gå ut och gå in och finna bete. Han är den öppnade dörren.
Han är vår rätte herde. Guds kärlek är inte villkorad. Gud slutar aldrig att älska. Det finns inga hot. I gemenskap med honom kan vi öva oss i att leva så som vi innerst inne vet att vi borde leva. Öppna för Gud. Öppna för medmänniskan. Öppna för det som är i oss själva, på gott och ont. Öppna för livets mysterier. Utan rädsla för människors omdömen, utan rädsla för döden. Kristus är uppstånden. Guds ovillkorliga och osvikliga kärlek är uppenbarad. Den Uppståndne kommer för att vi ska ha frihet.
AMENTack till Torbjörn Axelsson för flera goda tankar