Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Det finns en underbar sida av gudstjänsten som blir så påtaglig när man firar gudstjänst på Alla Helgons dag. I gudstjänsten suddas gränser ut mellan människa och människa och mellan himmel och jord. Gudstjänsten spränger tid och rum. Vi påminns om att när vi firar gudstjänst är vi en del av en väldig gemenskap som sträcker sig över hela vår jord. Gud har gett oss åt varandra. Vi är förenade med människor av alla folk och länder, vi är tillsammans Guds folk, där alla mänskliga gränser är utplånade. Vi lyssnar alla till samme Herres röst, dopet vi tagit emot är ett enda, brödet som vi delar är ett och samma bröd, Frälsaren hos oss nu, och en gång vill Herren Gud förena oss påtagligt när han skapar allting nytt. De som i gudstjänsten lyfter sin blick mot himmelen och tar emot Guds gåvor i tro ska en gång få komma dit. Det är därför jublet är så påtagligt i gudstjänsten i dag.

Men det är faktiskt ännu större. Vår lovsång förenas med den himmelska lovsången. Vi firar gudstjänst med alla som tagit emot kallelsen från Gud i alla tider, som kommit hem till Gud. Vi borde därför egentligen oftare tala om den stora skaran helgon och saliga som står inför den himmelska tronen och se på vår gudstjänst på det sätet. Det är inte bara i dag på Alla Helgons dag som vi skulle tänka på himmelen och påminnas om dem som nått fram till målet. Vi är ju ”omgivna av en sky av vittnen” som manar på oss att inte ge upp, att inte misströsta utan sträva vidare mot målet det återupprättade paradiset vi skapades för och så bli saliga i tron på vår Frälsare.

De saliga, de som nått fram hjälper oss att få ett riktigt perspektiv på tillvaron. Det påminner oss om att efter livet här på jorden följer evigheten. Det påminner oss att i tron på Jesus det finns en väg som leder fram, en väg igenom, en väg som slutar i paradiset hos Gud.

Jag menar inte att vi kristna inte tänker på himmelen. Det är ju vårt hopp att dem som vi lämnat i Guds hand och som gått före oss i tron har kommit hem till Gud. Men det ligger ett stort allvar i detta. Känner vi vår Frälsare, den ende som kan föra oss dit och har vi blicken stadigt fäst på honom? Det finns ingen annan väg till himmelen utom genom Jesus. Släpper vi blicken från honom riskerar vi att komma vilse i denna världs virrvarr.

Det är därför aposteln i vår läsning så enträget manar på oss: ”Tänk på Jesus, ha blicken fäst på honom, så att ni inte tröttnar och förlorar inriktningen på levnadsvägen,” uppmanar oss aposteln. Det är en inbjudan. Han visar oss hur vi ska klara våra liv och nå fram till härlighetens himmel i Jesu efterföljd. Han är Guds erbjudande om frälsning – han var den som kom för att befria oss från upproret mot Gud som kastat oss i fördärvet, när vi gick vår egen väg.

Synden snärjer och ansätter oss, säger aposteln. Den pressar ner oss och förvillar oss men när vi fäster vår blick på Jesus, får vi se något annat. Vi ser honom, som genom sin lydnad och genom sitt lidande och sin död övervann synden och dödade dödens makt, han uppstod och vann evigt liv som en gåva till dem som sätter sin trop på hans namn.

Fäster vi vår blick på Jesus är kommer vi loss ur syndens nät. Det finns inte längre någonting som kan snärja oss och hålla oss fjättrade, ingen synd och skuld, inga misslyckanden eller försummelser. Allt är försonat och förlåtet i Jesu namn Jesus har tagit allt på sig. Han är, och lyssna noga på apostelns uttryck, trons upphovsman och fullkomnare. Han ger oss tron, han ger oss hoppet, han omskapar och förvandlar oss och våra liv och våra livs inriktning.

För att leva och dö är något outsägligt allvarligt. Vi är evighetsvarelser, det liv vi lever här är bara början. Vår Skapare och Herre vill inte att någon skall gå förlorad. Därför gav han oss Jesus, han kom för att uppsöka och rädda det som var förlorat. Därför ligger det sådant allvar i frågan hur vi tar emot erbjudanden från Gud om förlåtelse medan vi ännu har chansen. Döden i sig förändrar inte vårt förhållande till honom. Som vi lever – så dör vi. Döden förändrar inte livsinriktningen, man kan säga att den fullbordar den – för evigt, oåterkalleligen för evigt.

”Det är endast ett steg mellan oss och döden”, utbrast en gång kung David. För Jesus Kristi skull vågar vi tro, att det steget kan vara ett steg hem till Gud.

Han har gått före oss, han tog steget in i dödsriket, för att föra dem som hos vilka han har fått föda tro igenom ända hem till Gud. Fäst blicken på honom, säger aposteln. Släpp honom inte. Han övervann och du kan övervinna. Allt som hindrar oss från att följa honom måste vi lägga av oss. Att skjuta upp avgörandet är att spela med sitt eviga väl. Han vill förändra våra liv, här och nu. Han vill ge oss tron och han vill fullkomna den så att vi går trygga fram genom livet till vår sista stund.

Den stora skyn av vittnen, vi i dag tänker på Alla Helgons dag, manar oss att inte tröttna och ge upp. Gud vill i den rätta stunden förena oss med dem på den andra sidan.

Redan här i Guds kyrka lever vi i himmelens förgård. Här möter oss trons upphovsman och fullkomnare för att ge oss kraft i vår livskamp och ge oss stadga så att dörren kan öppnas för oss när vår stund kommer. Här möter oss Jesus för att räcka till oss syndernas förlåtelse, liv och salighet:

I gudstjänstens gemenskap är vi redan nu förenade med den stora skyn och saliga, ”med alla trogna i alla tider och hela den himmelska härskaran” i lovsången till vår Herre och Skapare. Det finns bara en väg till himmelen i helgonens efterföljd. Det förstod att evigheten börjar här. Det är här vi tar emot Jesus som vår Frälsare och vän. Det är att ångra sina synder och vända sig till honom, med bön att bli räddad. Den glädjen vill Gud ge dig i denna gudstjänst. Omvänd dig och tro evangelium. Här du rösten från himmelen. Nu är den ljuvliga tiden, nu är frälsningen dag. Böj knä vid Guds altare i dag och öva dig för himmelen.

AMEN

© Yngve Kalin | Skapad av Vestergård Webb & Design

© Yngve Kalin 
Skapad av Vestergård Webb & Design