Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

I dag på Bönsöndagen möter oss ett av Bibelns största löften. Vår Gud lyssnar på oss och han har lovat att höra våra böner och ge oss det som vi ber om i Jesu namn. Vi känner till alla dess underbara löften – men ändå frågan om bön och bönesvar är en stor fråga för många människor.

Jag tror att vi alla behöver fördjupas i vår kunskap om bönen – därför skall vi i dag grundligt lära från Guds ord och höra vad Gud lovar oss. Den springande punkten när vi talar om bön är Jesu egna ord: ”vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er” Lägg märke till orden: ”i mitt namn.”

Att bedja betyder ju att komma i kontakt med den levande Guden, som Jesus lärde oss att kalla: vår Fader. Den helige Ande bär våra ord och tankar till Gud. Nyckeln till vår Guds hjärta heter Jesus, hans son, vår Herre och Frälsare. När vi tar Jesu namn i vår mun är vägen öppen till Gud. Och det betyder att när vi tar Jesu namn i vår mun så åberopar vi hans löfte från Fadern att vi får komma till honom med allt. Vi kommer inte inför Gud med någon självklar rätt, vi kommer som bedjare i Jesu namn.

Detta säger oss mycket om vad bön är. Det är inte att förelägga Gud någonting. Nej, det är att bedja som Jesus bad d.v.s. att öppna sitt hjärta som Jesus gjorde. Jesus bad ofta och innerligt, men aldrig skrytsamt och hycklande. Han bad vid bestämda tider, Han kunde gå upp på ett berg och stanna där hela natten. Han kunde gå avsides till en öde trakt för att bli ensam med sin Fader. Men vi hör också från Jesu läppar bönesuckar mitt under arbetet. Vi hör bordsböner. Vi ser hon uppräcka sina händer, men också knäböjande i Getsemane örtagård.

Att bedja i Jesu namn betyder att bedja som Jesus bad. Vi är inte ”frommare” än han, vi har inte lättare att koncentrera oss än han. Vi behöver också gå avsides, stänga dörren om oss, för att bedja. En bra hjälp för somliga kan vara att komma till kyrkan i god tid före gudstjänsten. Här finns den yttre hjälpen till stillhet. Här finns altaret och symbolerna för Guds närvaro. Var och en måste finna sin stund och sin plats.

Inför Gud får vi komma med våra egna ord eller redan formulerade böner, psalmer eller hymner. Den helige Ande översätter allt, och bär det till Gud. I vår Bibel har vi den förnämligaste av alla böneskatter, som vi vet att Jesus själv använde. Där finns psalmer för alla behov. Där finns tillbedjanspsalmer men också psalmer för nöd och bekymmer. Men vi ska också lära av Jesu exempel den korta bönesucken under dagens timmar där ”vi lyfter våra ögon upp till himmelen” för att nedkalla Guds välsignelse över oss och det vi är i färd med att göra.

Att verkligen bedja i Jesu namn betyder alltså inte, att bara då och då när andan faller på knäppa sina händer. Redan Jakob i sitt brev har anledning att påminna och förmana sina medkristna om detta: ”Ni har ingenting, därför att ni inte ber. Ni ber men får ingenting, därför att ni beder illa.” Hur är det med oss? Har allt blivit lämnat åt slumpen och tillfälligheterna. Det är viktigt att fundera över detta. Att vi har dåligt med tid är en klen ursäkt. Vi måste återta initiativet.

Men en viktig del av all bön är församlingens gemensamma bön inför Herren. Det är verkligen att bedja i Jesus namn, ja i hans person. Hans kyrka och församling är ju hans kropp lär oss den Heliga skift. Kyrkan är till sitt väsen ingen mänsklig organisation, en sammanslutning av människor med samma intresse, utan Kristi kropp och vi är alla lemmar i den kroppen. När vi firar gudstjänst tillsammans är vi sammanfogade med varandra som lemmar i en kropp vars huvud är Kristus. Våra böner förenas tillsammans med hela kyrkans böner, som vädjar för oss inför Gud. Ja, våra böner smälter genom Anden samman med den segerfirande och triumferande skaran i himmelen i dess lovsång inför Gud. I gudstjänsten beder vår församling här i kyrkan med hela Guds kyrka i himmelen och på jorden i Jesu namn. Vi ber i Jesu person, i hans namn.

Att fira gudstjänst är alltså att göra tjänst inför Herrens ansikte. Det är varje kristens uppgift att utföra denna präst- och bönetjänst. Genom vårt dop är vi vigda för den tjänsten att dra ner Guds välsignelser och beskydd över oss och denna ort. Vi bär varandra som Aron och Hur höll upp Moses upplyfta händer när han blev tröt och inte orkade hålla dem uppe längre i bön som vi läser om i 2 Moseboken i Gamla testamentet. Därför firar vi gudstjänst, inte bara för att lyssna och ta emot, utan också ett sätt att tjäna Gud.

När vi ber i Jesu namn, med Jesus och efter Jesu anvisningar kan vi vara säkra på att Gud hör våra böner. Ingen bön i Jesu namn klingar ut i tomma intet. ”Gud hör de botfärdigas suckar och vänder sig till deras bön.” ”Vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er. ”Han skall ge er det, i mitt namn” lovar Jesus. Också bönesvaret är knutet till Jesus. Det är i Kristus som bönesvaret ges. Det är hos Kristus hjälpen finns. Låt oss ta några exempel:

En människa kanske ropar ut sin klagan till Gud över känslan av tomhet och meningslöshet. Gud hör hennes bön – och svarar i sin kyrka, i Jesu person och i hans namn. ”Herren är i sitt heliga tempel”. Här svarar han, här handlar han. Här får bedjaren svar på sina frågar, genom sitt ord, tröstar, lär, förmanar och varnar oss Gud. Här visar han vägen – men bedjaren är inte här. Hon fick ett svar – men hörde aldrig ordet från Gud just till henne.

Ett annat exempel: Någon lider av dåligt samvete och känner svår skuld. Livsglädjen är försvunnen. Man ropar till Gud om hjälp. Man går till kyrkan och ber med i syndabekännelsen. Svarar då inte Gud?
Jo, Gud svarar. Tydligt och omedelbart. Han ger vad den bedjande begär i avlösningens ord. På Jesu Kristi uppdrag, säger prästen: Din synder är förlåtna i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn.
Men den skuldtyngde tar inte till sig orden. De är för stora, för mäktiga. Inte ska Gud svara så – men så handlar vår Herre i Jesu namn. ”Om ni ber om något i mitt namn så skall jag göra det,” säger Jesus på ett annat ställe. Du är förlåten, du är räddad i mitt namn.

Alla böner blir besvarade i Jesu namn. ”Gud hör våra böner och ger oss det som vi bett om i rätt tid, eller dt som är bättre och nyttigare för oss. Därför måste vi alla, som bedjare, lära oss tre saker:

1. Det är ödmjukhet. Vi känner inte alla sammanhang. Vi får lägga fram allt inför vår Herre och Gud- men det är långt i från så att vi vet vad som är bäst för oss. Guds mål för våra liv är vi ska bli räddade, hur och när och på vilket sätt vet inte vi. Vi ser inte alla skeenden. Det lärde oss Jesus själv i Getsemane, när han bad: ”Ske inte min vilja utan din”

2. Det är tålamod. Aldrig får en kristen misströsta och tro att Guds möjligheter är uttömda. Gud svarar i sinom tid d.v.s. i rätt tid. Han är den evige för vilka inga tidsmått gäller.

3. Det är uthållighet Den som ber i Jesu namn, ödmjukt och med tålamod får också lära sig att var uthållig. Jesus förklarade detta gång på gång: ”Skulle inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda, som ropar till honom dag och natt.”

Varje ögonblick, i varje stund besvarar Gud böner i Jesu namn: ”Allt det goda vi får, varje fullkomlig gåva kommer från ovan, från himlaljusens Fader.” Kristus verkar ännu ibland oss genom sitt ord i genom sina sakrament.

”Vi vet att Gud på alla sätt hjälper dem som älskar honom att nå det goda, dem som han har kallat efter sin plan.” Gud hör våra böner och ger oss det som vi bett om i rätt tid, eller dt som är bättre och nyttigare för oss.

Är vi bedjare som kommer i Jesu namn kommer Gud att uppfylla det största av alla sina löften på var och en av oss. Han skall föra oss från denna tidens och detta livets obeständighet hem till sin himmelska glädje. ”Vår frimodiga tro på Gud är denna, om vi ber honom om något efter hans vilja, så hör han oss. Och om vi vet att han hör oss vad vi än ber om, så vet vi också att vi får vad vi ber honom om.”

AMEN