Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

I dag på Fastlagssöndagen riktas våra tankar igen på Jesu sista vandring till Jerusalem. Vandringen som slutade med hans lidande och död – men också med hans uppståndelse och himmelsfärd.

Det finns en berättelse jag hörde en gång, som handlar om en mamma som bad aftonbön med sina två små barn.

Pojken som var åtta år började och han bad för alla barn i Syrien. Han hade sett förfärliga bilder på TV. Hans syster, som var två år yngre ville inte vara sämre än sin bror. Hon lyssnade noga när storebror bad sin bön och ville be precis som han för barn som lever under krig, och så bad hon:
”Gud, åk rädda alla barn i Jemen, men kom ihåg Gud, det är krig där, så ta en pistol och gevär med dig.”

Det är en tänkvärd berättelse. För den här flickan tänkte faktiskt som många tänker: Det onda kan bara tas bort av någon som är ännu starkare, som kan hota med mera våld – och då måste den svage ge upp!

Men, mina vänner, sån är inte Gud. När Gud grep in på jorden för att rädda oss sände han inte änglar med gevär och kanoner och missiler. Inga bataljoner med himmelska fallskärmsjägare för att med våld slå ner det onda.

Nej, Gud valde en hemlighetsfull väg, den som vi brukar kalla kärlekens väg, som vi påminns om i dag på Fastlagssöndagen. Jesus segrade inte genom att slå ner våld med våld, han valde kärlekens väg att besegra det onda och försona världen med Gud. Han levde ut det som han överallt där han gick fram undervisade om, älska era ovänner, gör gott mot dem som behandlar dig illa, be för dem som hatar dig.

Med kärlekens makt tog att strid för att utmana ondskans makt. I sin egen person mötte emot ondskans och syndens hela brutalitet och dog döden för att inifrån krossa dess makt. Han blev en av oss för att segra för vår skull, där vi ständigt lider nederlag. Det Bibelns ord förmedlar till oss, och som vi nu när vi går in i fastetiden, är så fyllt av innehåll, av sådant djup att ingen mänsklig tanke fullt ut förmår gripa om det. Men sådan var Guds plan, att rädda oss. Paulus uttrycker det så tydligt i vår episteltext i dag: ”Gud försonade hela världen med sig genom Kristus.” Vi läste orden i dag i vår epistel.Här på denna jord restes ett kors och öppnades en grav – och på det korset naglades Gud själv fast i Sonen och i den graven lades han som är själva livet.

Vi kan aldrig höra detta för ofta. I fastetiden påminns vi om vad det kostade Kristus att frälsa oss. Genom vad Jesus gjorde för oss kan också du och jag våga tro på vår synders förlåtelse, uppståndelse och evigt liv. För Jesus har gått för oss döden. Han blev människa och delade alla våra villkor, han blev delaktig i alla våra bedrövelser och blev vår försonare och förespråkare hos Gud. Han gick före oss, ingenting är främmande för honom. Han gick upp till Jerusalem för att före oss gå igen den svåraste nöden i lidande, förakt, övergivenhet och ensamhet.

Det fins ingen mänsklig nöd eller oro han inte förstår. Han har gått igenom alltsammans. Han har gått före oss, ingen människas levnadsväg är okänd för honom. Vår Frälsare blev en av oss, dock utan synd. Han har levt vårt liv och dött vår död. Vi behöver aldrig undra om Jesus vet eller förstår. Han vet och han förstår. Vi behöver inte gå ett enda steg ensamma – han har gått före och berett en väg genom nöden och lidandet och smärtan. Vägen är banad, även förtvivlans och orons och sorgens väg.

Vi kan med förundran säga: ”Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig” eller ”Våra smärtor dem lade han på sig.” Han har gått före – allt är försonat. Jesus gick till Jerusalem – för din och min och för hela världens. Han gav sitt liv till lösen för alla. ”Allt har sitt upphov hos Gud, som försonade oss med sig själv genom Kristus.” Vi människor kunde inte gottgöra vad vi brutit mot Gud. Vi står där med skuld, tillsammans och var och en – därför blev Kristus en av oss. Guds enfödde Son kom till oss, för att i vårt ställe ta på sig de obönhörliga konsekvenserna av vårt uppror. Han blev vår försonare. Som människa blev han vårt ombud, som Gud förmådde han genomföra det.

När samvetet anklagar och skuld tynger oss, och vi känner oss ynkliga och små, finns det bara en tröst, att ta till sig de orden: för min skull har Jesus lidit och dött. För hans skull finns försoning, upplåtelse och frid. När vi försonar oss med Gud, kommer meningen tillbaka, vi ser allt på ett nytt sätt. Vi ställs i livets tjänst, det är den försoningen som kan rädda vår värld. Det är inte våldet, terrorn och tyrannin som får sista ordet. Vi är kallade att visa på Jesus och kärlekens väg i alla konflikter.

Gud vill att alla människor skall bli frälsta och komma till kunskap om sanningen, men han kan inte frälsa någon som vägrar att erkänna sanningen om sig själv och sin synd och skuld och del i världens bortvändhet från Gud. Gud sände Jesus för att frälsa och uppsöka det som var förlorat, därför gick Jesus upp till Jerusalem för att öppna en ny väg.” Tro på honom så bli du räddad.” Han gjorde det också för dig. Han har gått i döden för din skull, för att du ska få leva. Han segrade för att du skulle få livet tillbaka. För dig och mig och hela världen segrade han och bröt udden av dödens makt. Bortom lidande och grav skiner evighetens ljus. Hans var starkare än döden. Hans försoningsverk fullbordades. Det betyder att vägen tillbaka till Gud är banad. För hans skull är hoppet om syndernas förlåtelse, uppståndelse och evigt liv inte bara fromma förhoppningar. Han segrade för dig och mig. Därför vågar vi leva och Därför vågar vi dö. Dödens makt är bruten, syndens skuld är försonad. Livet är vunnet tillbaka.

Det är detta som han vill överlämna till var och en av oss i varje gudstjänst. Paulus skriver: ”Jag är Kristi sändebud och Gud manar genom mig. Jag ber er på Kristi vägnar: låt försona er med Gud.” Som Jesu Kristi sändebud säger jag detsamma i dag: ”Låt försona er med Gud. Kristus är här, för att ta hand om ditt liv och räcka dig sin seger. Han vill på nytt stadfästa dig i sin kärlek. Han dog för dig. Han försonade din synd. Han vill frälsa dig.

Det bli så tydligt när vi firar nattvard. Var och en får höra när brödet och vinet, Kristi kropp och blod räcks över: ”För dig – för dig utgjutet till syndernas förlåtelse. Herrens Jesus Kristus vilkens kropp och blod vi tar emot bevarar oss till evigt liv. Så vår vi del av vad Kristus gjorde för oss. Han kommer med livet han vann för oss. Då blir vi omskapade och förvandlade. Så får vi livet tillbaka. Du är kallad och älskad. ”Jag ber er på Kristi vägnar: Låt försona er med Gud.” Du kommer aldrig att ångra dig!

AMEN