Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

När man läser sin Bibel öppnar sig de stora sammanhangen. Vi har lyssnat till det underbara evangeliet i dag, hur den unga Maria öppnar sig mot sin Gud, och med bävan ställer sig i hans tjänst, att föda vår Frälsare. Men det finns en bakgrund, det finns en förhistoria, som om man tränger in i den hjälper oss att förstå det oerhörda, som hände när den unga Maria säger ja till Gud.

Vi måste börja från början, i Bibelns första bok. I det bibliska sammanhanget kallas ibland Jesus för den andre Adam. Skapelse- och syndafallsberättelsen bildar bakgrund för att vi skall förstå vem Kristus var och varför Gud måste sände sin Son i världen för att rädda Adams förlorade barn. Där Adam svek och drog fördärv över människosläktet segrade Jesus, Guds egen Son och blev till välsignelse för alla.

Genom Adam kom döden men genom Kristus, den nye Adam, vanns livet tillbaka. På samma sätt kan man tala om den kvinnliga motsvarigheten: Eva och Maria. Det är det vi fördjupar oss i idag. Eva bringade olycka och fördärv och den heliga jungfrun Maria lycka och försoning. Eva var den port genom vilken själafienden slingrade sig in i Guds goda skapelse. Maria blev porten genom vilken Guds Son, vår Frälsare, den andre Adam kom till oss.

Bibelns berättelse i urhistorien skildrar hur Eva blev offer för själafiendens list. Ormen ingöt tre giftdroppar i hennes öra. Han använde samma list som han alltid använt sedan dess: Först tvivlet: ”Skulle Gud ha sagt? sen lögnen: ”Inte ska ni dö” och slutligen lockelsen: ”Ni skall bli som Gud.” För så fungerar Bibelns första elva kapitel. De är exempelberättelser, som för människor i alla tider hjälper oss att förstå tillvarons yttersta villkor. Eva kunde inte stå emot, hon lyssnade till frestaren som ville föra bort henne från Gud och i stället för att bli ”moder åt allt levande”, som hennes namn egentligen betyder blev hon enligt Bibeln moder till ett dödsmärkt och lidande människosläkte.

Men Gud visade barmhärtighet. Redan i fallets stund och när domen fallit visar han sin kärlek. Han ger löftet om en frälsare, en frälsare född av kvinna som skulle besegra ormen och rädda upprorsmakarna. Gud sade: ”Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan, och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall trampa sönder ditt huvud, och du skall hugga honom i hälen.” Gud lovade en frälsare för att försona Evas och Adam skuld. De hade båda fallit, men en av deras eget kött och blod skulle bringa försoning i deras ställe. En av kvinnas säd skulle krossa ormens makt. Vi vet att det dröjde länge innan Guds löfte gick i uppfyllelse. Enligt Bibeln trodde Eva att redan vid Kains födelse var stunden kommen. När hon födde Kain utropar hon i glädje: ”Jag har fött en man genom Herrens hjälp.” Hon trodde, att hon höll Frälsaren i sina armar, men ondskan spred sig på jorden. Kain blev symbolen för detta. Han bringade inte frälsning utan dräpte sin broder. Och ondskan och olydnaden blev allt värre.

Hela gamla testamentet är fullt av underbara starka, trogna kvinnogestalter. Kvinnor som fört löftet om den utlovade Frälsaren vidare och som blivit mödrar åt mäktiga profeter, kungar och sändebud eller på andra sätt blivit förebilder genom sin trohet och lydnad för Herren vår Gud.

Vi behöver bara tänka på Sara, Abrahams trogna hustru och moder till löftessonen Isak. Och Jakobs älskade Rakel, moder till Josef och Benjamin, eller Joebed, vars namn betyder ”Herrens tjänarinna” och som födde Moses det störste av profeterna. Eller Hanna, Samuels moder. Eller Ester, Judit och Rut. Men ingen av dessa kvinnor valdes att föda den utlovade Frälsaren. Nej, när tiden var fullbordad, d.v.s. i den rätta tiden, valde Gud en jungfru i Galilén. Han valde Maria en av de stilla i landet, visserligen av Davids ätt, men en av de små och oansenliga i människors ögon.

Gud utkorade och valde henne att bli sitt redskap. Ja, Kristus själv, född av Fadern före all tid, av evighet ett med Fadern i Treenighetens mysterium är den enda som själv har fått välja sin jordiska moder. Sådan är vår tro. Ja, Jesus valde själv sin mamma. Det säger bäst hurdan Maria var. ”Av frukten känner man trädet” Bibeln målar en underbar bild av en ung kvinna som i lydnad böjde sig för Gud. På varje punkt där Eva fäll bestod hon provet. Till Maria kom en ängel som förkunnade: ”Var inte rädd Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en Son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den högstes son – och hans välde skall aldrig ta slut.”

Maria litade på Gud och trodde på ängelns ord och svarade ja till den gudomliga kallelsen. Vi ser hos Maria motsatsen till Eva olydnad. Mot självsvåldet ställs Marias ödmjukhet. Eva förkastade Guds ord. Maria trodde det. Maria svarade: ”Se jag är Herrens tjänarinna, ske mig som du har sagt.”

Namnet Maria är samma namn som det hebreiska Miriam och som betyder: ”Den Gud älskar.” Ja, Gud utkorade Maria i sin kärlek och gav henne den högsta kallelse som någon människa på jorden haft. Hon gav Frälsarens hans jordiska kropp. Hon blev trädet vars livsfrukt blev världens Frälsare.

Vi prisar och välsignar henne för detta. ”En kropp beredde du åt mig”, står det i Hebreerbrevet. Jesus Guds Son blev vår broder och ställföreträdare, en av oss. Han kunde därför träda fram i vårt ställe och försona oss med Gud. Sann Gud och sann människa, Gud med oss i Jesu person.

Idag på Jungfru Marie Bebådelse dag lovprisar vi Maria och kommer ihåg den roll hon spelade. Vi säger med Elisabet, Johannes Döparens moder. ”Välsignad är du bland kvinnor och välsignad vare din livsfrukt.” Hennes lydnad och ödmjukhet bringade oss frälsning, genom Jesus Kristus vår Herre. ”Så älskade Gud världen att han gav den sin enfödde Son för att var och en som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.”

Det Gud gjorde betydde att han blev en av oss för att rädda oss. Därför behövde han Maria. Han har själv känt vad det betyder att leva på denna jord, han känner den som vi, ja han känner den djupare. Han vet inifrån våra begränsningar, han vet vad som plågar oss och skiljer oss åt, han känner dess smärta och mörker. Han vet vad som fördärvar han vet vad som dödar oss men i allt detta blev han varit delaktig för att rädda oss.

Maria, den nya Eva, den utvalda, bar Frälsaren till världen. Hon fann nåd inför Gud, och genom hennes lydnad göts nytt liv in i världen. För Gud sände sin Son i världen …”för att var och en som tror på honom inte skall gå under.”

Gud gav oss genom Maria sin egen Son, för han visste att det var enda utvägen ur världens dilemma. Han måste bli människa för att rädda människors barn. Där mänskligheten sagt nej till Gud, sa Maria sin trofasta ja. I Marias ja till Gud har vi vägen till frälsning. Gud vill ge oss sin Son som Herre och Frälsare och vi kan bara ödmjukt svara som Maria: Jag vill ta emot din Son som Herre och Befriare.

AMEN