Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Den söndag vi firar i dag är en av vÃ¥rt kyrkoÃ¥rs ljuvligaste och samtidigt en av de viktigaste dagarna eftersom den hjälper oss att förstÃ¥ vem Jesus, som kom till oss och levde bland oss pÃ¥ jorden som människa, vem han verkligen är av evighet. Alltför mÃ¥nga har aldrig lyft inte blicken till det heliga berget utan ser Jesus som en visserligen unik människa, men inte som Guds egen son ”av samma väsen som Fadern.”

Så mycket blir annorlunda också för oss när vi för ett ögonblick får se Jesus i hans himmelska sammanhang. Jesus var inte bara en märkvärdig människa. Han var Guds egen Son, Himlasonen som blev en Människoson för att uppsöka och rädda det som gått förlorat. Det var en omtumlande upplevelse för Petrus och de andra lärjungarna och långsamt började det smyga sin in i deras medvetande och som kom att förklara så mycket, både av det som redan hade hänt och som skulle komma att hända. Den här dagen förändrade livet för Petrus, Jakob och Johannes. Den satte outplånliga spår i deras sätt att se på tillvaron. Det finns en annan dimension än den materiella, den synliga, den som vi ibland kan tro är hela verkligheten.

Den som vi inte genom Bibelns ord varit med på Förklaringsberget kan nog egentligen aldrig fatta vem Jesus verkligen är. Kristi förklarings dag öppnar en flik av himmelen för oss och vi får liksom Petrus, Jakob och Johannes se vår Frälsare som han är i den himmelska verkligheten.

Det som hände var alltså att Petrus Jakob och Johannes hade av sin med sin Mästare tagits med upp på ett högt berg för att han skulle be och vara med sin himmelske Fader. Det hände säkert ofta men den just här gången hände något ovanligt och omskakande.

Jesus förvandlades bokstavligt inför dem: hans ansikte lyste som solen och hans kläder blev vita som ljuset eller som Markus skriver: ”sÃ¥ vita som ingen blekning i världen kan göra med nÃ¥gra kläder”! Och som om det inte räckte. TvÃ¥ av gamla testamentets store Moses och Elias uppenbarade sig och samtalade med honom om hans förstÃ¥ende lidande och död. Och ett lysande moln sänkte sig över dem och ur molnet kom en röst som sa: Detta är min älskade Son, han är min utvalde, lyssna till honom.” Ja, nog förvandlade den här dagen Petrus, Jakob och Johannes. Plötsligt kastades ljus över deras märklige Mästare! För vad de fick vara med om var ju att se den gudomlige Jesus, inte den Jesus de var vana vid, som trots att han inte liknade nÃ¥gon annan, ändÃ¥ var människa av kött och blod som de själva.

Petrus skriver själv om händelsen mÃ¥nga Ã¥r senare, som vi hörde i epistelläsningen: ”Det var inte nÃ¥gra skickligt hopdiktade sagor jag byggde pÃ¥ när jag förkunnade vÃ¥r Herre Jesus Kristi makt … utan jag har med egna ögon sett honom i hans majestät … när jag var med honom pÃ¥ det heliga berget.”

Nej, berättelsen om Jesu förklaring och förvandling var dyrbar och viktig för den äldsta kyrkan och den har aldrig upphört att inspirera och ge livsmod åt Guds folk inte minst under svårigheter och förföljelser. Himmelen stod öppen över jorden i Jesu gudomliga gestalt. Han, himmelens son kom till oss för att dela våra villkor. Han kom för att rädda oss, för att försona synden och vinna seger där vi förlorar och går under. Som människa kunde han bli vår ställföreträdare, och som Gud förmådde han utföra och fullborda det. Detta är Förklaringsdagens djupaste innebörd.

En sak till: Vi läser ofta att Jesus gick avsides för att vara tillsammans med sin himmelske Fader i bön för att hämta ny kraft i det som låg framför honom. Endast så kunde han utföra sitt verk. På ett sätt som vi kanske inte tänker på det kan man säga att också Jesus hämtade kraft genom att koncentrera sig. Han hämtade kraft genom koncentration, och därmed lägga allt annat åt sidan. Han visste vad som låg framför honom. Han skulle bli gripen, misshandlad och dödad. Vi vet att han ängslades. Han talade nu med Elias och Moses om det som måste ske. Han hade bett mycket och innerligt och ofta inför det som skulle hända. Han förberedde sig till ande, själ och kropp att bestiga ett annat berg: Golgata berg, där han skulle ge sitt liv.

Vi har mycket att lära av detta. Det kommer stunder och ögonblick i vÃ¥rt liv dÃ¥ vi mÃ¥ste ha klart för oss vad som gäller – vad som är viktigt och vad som är oväsentligt. Tider dÃ¥ vi mÃ¥ste koncentrera oss mer än vanligt pÃ¥ bön och stillhet. Tider vi mÃ¥ste samla ihop oss och se vad som är väsentligt. När Jesus gick in i sin bönekamp ville han ha med sig nÃ¥gra andra. Han bad ensam, men Petrus, Jakob och Johannes var där och Moses och Elias uppenbarade sig pÃ¥ scenen. Med dem samtalade Jesus. Jesus sökte hjälp och kraft hos sin himmelske Fader och blev styrkt men han gjorde det i sällskap med de andra. Han blev styrkt av de andras närvaro, precis som vi behöver varandra.

I Kristi församling är vi mÃ¥nga. Vi är mÃ¥nga för vi behöver varandras hjälp, stöd och förböner. Vi behöver varandras uppmuntran och hjälp att bära varandras bördor. Ett ensamt vedträ brinner inte, utan endast när det läggs tillsammans med andra. Jesus demonstrerade detta genom att ta med sig Petrus, Jakob och Johannes. Visst, det var för deras skull, men ocksÃ¥ för sin egen. Han visade vad det betyder att vi är tillsammans och bär och stöder varandra i de svÃ¥ra stunderna. Han gav oss exemplet – sÃ¥ att vi kan göra likadant.

AMEN

© Yngve Kalin | Skapad av Vestergård Webb & Design

© Yngve Kalin 
Skapad av Vestergård Webb & Design