Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Profeten Jona är det väl många som förundrats och undrat över? Jag tror att de allra flesta har hört om Jona som hamnade i den stora fiskens buk.

Men varför hamnade han där och vad kan vi idag lära oss av denna målande händelse och uråldriga berättelse från Guds ord ska vi i dag titta närmare på. Vi behöver verkligen detta. Utan bibelkunskap blir vår tro svajig. Handlingen i Jonas bok utspelar sig på 700-talet före Kristus. Jonas bok skiljer sig från övriga profetböcker genom att den handlar mer om profeten än om hans profetior.

Budskapet till Nineve som Jona får i uppdrag att framföra är kort och koncist: Nineves invånare har 40 dagar på sig att omvända sig, annars skall staden förstöras. ( Jona 3:4).

Man har ifrågasatt om Jonas äventyr är ett historiskt faktum, men de under han fick vara med om är inte märkligare än andra under i Bibeln. Jesus nämner Jonas erfarenhet som en bild på sin egen död och uppståndelse (Matt 12:38-42) och det som hände i Nineve nämner han i sin undervisning som en viktig händelse när han förklarar vad omvändelse är. (Luk 11:29-32)

Jona får ett uppdrag av Gud. Assyrien var en stormakt, en ond och ogudaktig nation och var Israels mest fruktade fiende. Assyrierna stoltserade med sin makt inför Gud och hela världen genom att utsätta andra nationer för oerhörda grymheter. När Jona förstod att Gud ville att han skulle gå till Assyrien och uppmana dess befolkning till ånger och omvändelse blev han rädd och flydde i helt motsatt riktning. Jona vill inte. Han försöker gömma sig för Gud. Han tyckte om vad Gud sa, men han tyckte det var orimligt att Nineviterna skulle få chans att ändra sig. Vad hände då? Jona försökte gömma sig där för Gud. I hamnen i Jafo och gick ombord på en båt som skulle till Tarsis. Så trodde han att han skulle få vara ifred för Gud. Han trodde fel, naturligtvis. När fartyget kommit ut på öppet vatten sände Herren en våldsam storm, och fartyget höll på att gå under. Sjömännen blev rädda och ropade till sin gudar om hjälp och börjar kasta lasten överbord…

Men Jona ligger nere i skeppet och sover djupt. Kaptenen blir arg och frågar varför Jona sover då fartyget håller på att gå under. Men Jona berättar som det är, att han var israelit och att han var på flykt från sin Gud. Kasta mig i havet, ber Jona. Då kommer det att bli lugnt igen! ”Sjömännen gör ett sista tappert försök att ro mot land men det lyckas inte. Då ropade de till Herren: ” Herre, vi vill inte dö för den här mannens synder. Gör oss inte ansvariga för hans död, för detta är inte vårt fel. Du har sänt stormen över honom, och du har säkert dina goda skäl. Sedan tog de Jona och kastade honom överbord. Och stormen upphörde. Sjömännen blev så häpna att de lovade att tjäna Gud och de offrade till honom.

Men Gud är översakningarnas Gud. En stor fisk kom och svalde Jona. Han blev kvar inne i fiskens buk i tre dagar och tre nätter. Jona bad till Gud där han låg i fiskens mage: ”I min stora nöd ropade jag till dig och du svarade mig. Från dödens djup bad jag till Herren, och du hörde mig! Du kastade mig i havets djup. Jag sjönk i djupet, ner under de vilda vågorna. Då tänkte jag: ”Herre, du har förkastat mig. Får jag någonsin mer se dig i ditt heliga tempel?…” Jona bad och slutade med att säga: ”Jag ska hålla mina löften till dig, för min befrielse och räddning kommer enbart från Herren.”Då gav Herren fisken befallning att spotta Jona upp på land, och Jona for ut ur fisken och var räddad.

Men Gud hade inte ändrat sig. Han upprepar sin befallning: ”Gå till den stora staden Nineve, och varna dem som bor där.” Kom ihåg vad jag tidigare sa till dig.”

Nu lydde Jona och gav sig iväg till Nineve. Det tog tre dagar att komma igenom den, för det var en stor stad. Jona började predika så snart han kom till staden, och han ropade ut till alla människor som samlades omkring honom: ”Om fyrtio dagar ska denna stad förgöras!” Och det otroliga sker, man trodde honom och man utlyste en fasta, och alla klädde sig i säcktyg för att visa att man menade allvar och ville bättra sig. Kungen gav order till de boende om hur de skulle uppföra sig och hur de skulle lyda Gud. Och Gud bestämmer sig för att skona staden.

Men Jona är missnöjd. Han tycker Gud är velig, ja han drar sig inte för att öppet trotsa Gud och kritiserar honom: ”Detta är precis vad jag trodde du skulle göra, Herre, när jag var hemma i mitt eget land och du för första gången sa till mig att gå hit. Det var därför jag försökte komma undan och ge mig iväg till Tarsis, för jag visste ju att du var en nådig och barmhärtig Gud, som sällan blir vred men är god och omtänksam. Jag visste hur lätt det skulle vara för dig att ändra dina planer på att förgöra detta folk.” Och han forstätter: ”Döda mig nu, Herre! Jag vill bara dö nu när inget av det jag sa till dem kommer att hända!” Det var inte roligt att vara profet när nu Gud plötsligt ändrar sig . Då sa Herren tålmodigt:”Är det verkligen rätt att bli arg för den sakens skull? Men Jona är irriterad och missnöjd: Han gick iväg ut ur staden, där gjorde han ett tak av löv för att få lite skugga medan han väntade på vad som skulle hända. Gud lät en ricinbuske växa upp som skulle ge Jona skugga. Detta passade Jona som började tycka om Gud igen.

Men nästa dag såg Gud att maskar ätit av busken och att den vissnade och dog. När solen var som hetast befallde Gud en östanvind som blåste på Jona, solen brände på hans huvud tills han inte längre stod ut… Jona tyckte att det vore bättre att dö än att vara viss om att busken dog och att han hade det så eländigt. Då sa Gud: ”Är det verkligen rätt av dig att bli så upprörd över att busken dog?” Jona svarade: ”Ja, det är det! Jag är så arg så att jag kan dö!” Då sade Herren: ” Du tycker synd om dig själv när busken som skuggar dig vissnar ner och dör, trots att du inte själv gjort ett dugg för att den skulle växa där. Varför skulle jag då inte få förbarma mig över Nineves 120.000 invånare, som lever i ett djupt andligt mörker, och all den boskap som också finns där? Visst har jag rätt att tänka på dem och deras väl!”

Detta är berättelsen om Jona som inte ville lyda Gud. Men vad handlar den egentligen om mer än att profeter och Guds tjänare ska akta sig för att trotsa Gud. Jo, det handlar om hur vi människor ofta tänker och handlar. Vi tror oss alltför ofta veta bättre än Gud och tänker ut egna planer. Jona insåg inte att Gud inte bara är Israels Gud utan hela världens Gud. ”Hans vägar är inte våra vägar och hans tankar är inte våra tankar.” Därför ska vi veta att vi inte ska begränsa Guds möjligheter att rädda människor. ”Vem kan känna Herrens tankar, vem kan vara hans rådgivare?” Ingen av oss har ju förtjänat hans nåd. Jona fick dyrköpt lära sig att han man inte kan komma undan Gud.

Det finns mycket att lära av Jona-berättelsen. Vi skenar ofta iväg och tänker att vi vet vad som rätt och rimligt. Vi tror oss veta och ibland ligger vi snubblande nära Jonas trots. Vi tror att vi vet, och ibland frestas vi att anklaga Gud och blir missnöjda. Då åker man berg-och-dalbana som Jona. När allt går väl bekymrar vi oss inte, men när något går snett så ropar vi på Gud om räddning.

Med ett sådant sätt att leva blir vårt andliga liv svajigt. En daglig kontakt med Gud ger vår tillvaro stadga, den som vi så väl behöver. Räkna med Gud! både i med- och motgång och lita på Gud. Han vet vad han gör. Gud skonade sjömännen från undergång, Han räddade Nineve när de lyssnade till Jona förkunnelse. Gud svarar på varje bön om hjälp som riktas emot honom.

Hans yttersta vilja är att varje människa ska söka honom och bli räddade för evigheten. I Bibeln finns all den undervisning vi behöver. Till slut handlar det om tillit till Gud, men också att ta emot tillrättavisningar av Gud. Gud vet vad han gör … det borde räcka att veta.

AMEN

© Yngve Kalin | Skapad av Vestergård Webb & Design

© Yngve Kalin 
Skapad av Vestergård Webb & Design