Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.
Vi kristna borde tala mer med varandra om vårt hopp inför döden och evigheten. Det är ju det som ger oss den stora tryggheten i våra liv. Vi har ju fått höra det underbaraste av alla glädjebudskap som vi kan dela med varandra och bygga upp varandra med.
Paulus sprudlar av glädje när han talar om detta som är vårt hopp och vår trygghet i det som är vår epistelläsning i dag: ”Vårt hemland är himmelen och därifrån väntar vi oss … honom som skall rädda oss, Herren Jesus Kristus.”
Vi har ju nåtts av det underbara budskapet om Kristus och hans ärorika uppståndelse och väntar på att han som slagit sönder ondskans och dödens makt ”och nu sitter på Faderns högra sida i himmelen,” skall komma tillbaka och rädda oss och upprätta sitt rike.
Hans seger har blivit vår genom tron – vi som står här frågande och förskräckta inför det som övergår vår värld och ondskans makt. När vi delar vårt hopp med varandra växer vår tro och vår frimodighet också inför detta svåra som heter död och uppbrott.
Vi grundar ju inte vårt hopp på egna tankar och spekulationer utan på Guds eget handlande som har uppenbarats för oss. Vi det förlorade paradisets barn som lever i en slagen och sargad värld har nåtts av budskapet att paradiset har öppnats på nytt. ”Vårt (rätta) hemland är himmelen.” Det liv i paradisisk glädje i gemenskap med vår Gud och Skapare som vi var ämnade för – har nu blivit en möjlighet, ja mer än så: Det är en verklighet genom vår Herre Jesus Kristus, vår Frälsare, som försonat hela världen med Gud och öppnat vägen dit. Vi väntar på den dagen då Kristus kommer åter ”och lägger allt under sig”. Vi väntar med förväntan på ”förvandlingen,” då vi ska bli honom lika och stiga in i den himmelska världen.
Jesus Kristus är Herre över liv och död. Det är denna söndags budskap som alla söndagars. Han är Frälsaren och Försonaren – Guds utvalde, som kom för att frälsa och uppsöka det som var förlorat Vi lever i väntan på att han skall komma åter och upprätta sitt rike.
Redan de gamla testamentets fromma levde i hoppet att dödens skulle besegras: ”Vakna upp och jubla, ni som ligger i graven, ty din dagg är en ljusets dagg, och jorden skall ge tillbaka de avsomnande.” Människor måste få höra om dödens överman. Jesus som själv blev dödad uppstod ur sin grav och upptogs till himmelen för att för liva och oförgänglighet fram i ljuset.
Människor i denna dödens värld måste få höra, att det liv som vi funnit hos Kristus är utan slut. Det finns en ny början hos Kristus. ”Det gamla är förgånget – något nytt har kommit. Det är ett ljuvligt och underbart budskap till våra medmänniskor i en sargad värld utan hopp.
Vi tror och bekänner att genom Jesu Kristus är dödens makt besegrad. Vi tror att han har försonat all synd och skuld. Vi tror att lever vi med honom här, skall vi av nåd få leva med honom i evighet. Han skall bevara de sina.
För ”Gud har bestämt oss … till att vinna frälsning genom vår herre Jesus Kristus, som har dött för oss för att vi skall få leva med honom,” skriver Paulus på ett annat ställe och tillägger där: Med detta skall ni trösta och bygga upp varandra. (1 Thess 5:9-11)
För vårt hopp, att Kristus har besegrat dödens välde, ger oss ett riktigt perspektiv på hela vår tillvaro.
Det ger oss mod att leva, att ta emot varje dag från Gud i förvissningen att Gud vill att vi ska leva här i väntan på Kristi återkomst. Han vill använda oss. Så länge vi får leva här kan vi vara trygga och tacksamma och veta att Gud vill det.
Men det ger oss också kraften att våga möta döden om den kommer innan Han kommer åter. Den onda döden, fienden som bryter ned och var konsekvensen av synden har Kristus förvandlat och besegrat. Han har gjort den till porten in i ”vårt (rätta) hemland himmelen.”
Gud gav oss sin Son för att rädda oss och ge oss en ny chans. Genom honom är allt förändrat. Det är inte upproret, synden och döden som har sista ordet. Det finns nu frälsning, det finns hopp – det finns en framtid i Jesu namn när det nya kommer.
När vi liksom upptäckt Jesus och vad Gud har lovat genom honom så öppnas nya perspektiv. Vi är glada och tacksamma för varje dag vi får leva – får vi ser dem som gåvor från Gud. Dagar att bruka, dagar att tjäna honom.
Vi kan längta efter befrielsen, efter fullkomligheten, när striden ska vara slut och allt förklaras. ”Han skall förvandla den kropp vi har i vår ringhet så att den blir lik den kraft han har i sin härlighet, ty han har kraft att lägga allt under sig.” Jesus övervann synden och döden för vår skull, han uppstod och vann evigt liv för oss.
Denna värld är förlorad, här råder förgängelsen – men Gud valde att rädda vad som räddas kan. Därför fick vi en Frälsare. Han vill förändra våra liv, här och nu. Han vill ge oss tron och han vill fullkomna den så att vi går trygga fram genom livet till den sista stunden.
När vi drabbas av motgångar och svårigheter står vi inte ensamma och utan hopp. Gud har förbarmat sig. Vi har ett levande hopp, grundat på vad Jesus gjorde för oss. Det är detta vi behöver påminna varandra om. Det är detta hopp vi ska bygga upp varandra med och med frimodighet förkunna.
Jesus tröstar oss i dag och säger: ”Var inte rädd, du lilla hjord, er Fader har beslutat att ge er riket.” Lämna dig till honom innan det blir för sent för på det löftet kan vi leva i förtröstansfull väntan på hans återkomst och på det löftet kan vi dö.” Allt i Jesu namn.
AMEN