Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Det är förunderligt att en kort berättelse från Bibelns första bok kan kasta ljus över hela vår tillvaro och de villkor vi lever under. En text som är flera tusen år gammal kan hjälpa oss att förstå.

Allt vad vi vet om vårt ursprung, villkoren vi lever under och målet för våra liv har blivit uppenbarat för oss. Vår skapare söker oss. Gud har uppenbarat det för oss. Den Gud som har skapat allt, har gjort sig känd för oss. Själva skapelsen vittnar om att det finns en Gud, men vi skulle inte veta vem denne Gud är och hans avsikter om han inte satt ord på det. Därför står och faller hela vår tro på hur vi använder Bibeln.

Bibeln är given till människor i alla tider och människor inspirerades av Gud att teckna ned Ordet. Utan Bibeln skulle vi inte veta vem Herren är, vi skulle inte veta hur vi möter honom.

Utan Bibeln skulle vi inte veta vem Jesus är, att Gud sände sin egen Son i världen för att rädda oss. Utan Bibeln skulle vi inte veta om den Helige Ande och vem han är. Gud har satt ord på verkligheten, därför är vi helt och hållet beroende av den Heliga Skrift, uppenbarelsen från Gud. I Orden från Gud finns allt vad vi behöver veta om vad livet handlar om. Där får vi höra om Guds väldiga plan att rädda oss tillbaka när vi kom bort ifrån honom.

Men – och detta är viktigt. När Gud talar till oss människor gör han det med ordens alla möjligheter. Den heliga Skrift innehåller allt från historiska berättelser, lagar och förordningar för Israels barn, poesi och lyrik, ordspråk, böner och psalmer. Liknelser och profetior. Allt behövs för att uppenbara vem Gud är och vad som är hans vilja med oss människors barn. Allt vi behöver veta för vår frälsnings finns där.

De första elva kapitlen är mäktiga, de brukar kallas för urhistorien, korta berättelser som kastar ljus över så mycket och som har kunnat läsas av människor i olika tider och omständigheter. På ett djupt sätt skildras där, ja i enkla berättelser, livsvillkoren vi lever under: Gud har skapat allt, det finns en ond makt som vill dra oss bort ifrån Gud, om Guds löften att rädda oss, berättelsen om Noa och hans ark om Babels torn o.s.v. Genom tiderna, under alla slags förhållanden har människor i dessa berättelser funnit svar på livsfrågorna.

Nya sammanhang öppnas. Den kan läsas av lärda och olärda av barn och gamla, i alla tider och den hålls ihop av den underbara löftet och budskapet om Jesus Kristus, som själv håller ihop allt.

Låt oss därför hämta lärdomar i dag genom att se vad som står där: Det första vi ser, är att Gud har en fiende. Vi vet mycket lite om honom egentligen. Markus kallar honom Satan (=motståndare). Matteus använder ordet djävulen (=den som kastar isär, söndrar). Andra namn i Bibeln är den Onde (Matt 13:19) Fienden (Matt 13:39), Ovännen (Matt 13:24-30). Draken eller den gamle Ormen (Upp 12:9).

Vi får höra om skapelsen som en underbar trädgård, som Herren Gud hade skapat, i Edens lustgård. Vi möter där de två människorna Adam och Eva. Till man och kvinna har Gud skapat oss människor.

Vi som läser detta har ju facit i vår hand och vet att Ormen är den onda makten, som vill få oss loss både från Gud och från varandra. Vi hör hur ormen säger: Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av något träd i trädgården?”

Ormen talar fromt och vackert. Han talar om Gud Han vet att han finns men vill locka bort Adam och Eva från honom. Han för in Eva på ett samtal om hur man skall förstå Guds ord.

Den taktiken har alltid varit mycket effektiv för att bedra oss människor. Av berättelsen lär vi oss det ödesdigra om vi tar bort någonting från Guds Ord om vi lägger till någonting i Guds Ord. Och förändrar någonting av Guds ord.

1. Ta inte bort någonting från Guds ord.

Både ormen och Eva gör det. Ormen uppmuntrar inte Eva direkt att strunta i vad Gud säger. Han tar bara bort en liten bit och som gör att hela grunden vacklar. Han tar bort namnet på Gud: HERREN. Nu säger ormen till Eva: Har Gud verkligen sagt? Ordet Gud är en allmän benämning på Gud. Men Gud har uppenbarat sig som HERREN. Om vi tar bort HERREN blir Gud opersonlig. En idé. Många talar om ”gud som en högre makt”. Lägg märke till hur Eva, snabbt faller i fällan och hur hon också glömmer ordet Herren. … om frukten på trädet mitt i lustgården har Gud sagt… Det är lätt att glida in i ett allmänt tal om Gud. Eva luras – och vi får något att tänka på.

Människan skulle leva i frihet. Hon fick fritt äta av alla träden och bruka allt. Hon fick många ”får-bud! (som Bengt Pleijel uttrycker det) De fick bara ett förbud för att visa, att de var myndiga och själva fick fatta beslut.

Ormen börjar få Eva på fall genom att göra honom opersonlig och ogin och missunnsam. Sådana blir vi människor lätt.

2. Lägg inte till någonting i Guds ord.

Både ormen och Eva gör det om vi läser noga. Det fanns ett träd som de inte får äta av. Men ormen lägger till alla andra träd också. Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av något träd i trädgården? Den onde lägger till och överdriver.

Och på detta sätt lurar han in Eva i en diskussion. Hon går i försvarsställning och rättar honom. Men lägg märke till hur Eva drivs att också lägga till någonting. Hon säger: Vi får äta frukt från träden, men från frukten från trädet mitt i trädgården har Gud sagt: Ät den inte och rör den inte!

När en människa tappar tron på HERREN Det räcker inte med vad han har sagt. Hela gudsförhållandet uppfattas som regler och ”akta dig.” Detta är kanske ett tecken ett sätt att komma undan Gud. Jag vill inte vara beroende av Gud utan jag vill välja och vraka själv.

3. Förändra inte någonting av Guds Ord.

Eva gör så. Och ormen gör så. Gud hade förbjudit Adam att äta av kunskapens träd på gott och ont. Han hade sagt vad som skulle hända om han gjorde så: Gör ni det skall ni dö. När Eva berättar om detta, säger hon att Gud sagt: Gör ni det kommer ni att dö. Alltså lite uppmjukat, lite snällare. Det kanske blir så att …

Men då kastar den onde masken! Han hugger till, uppkäftigt, fräckt, triumferande: Ni kommer visst inte att dö! Den onde beskyller alltså Gud för att vara en lögnare. Gud har sagt något som inte stämmer. Men Gud vet att den dag ni äter av frukten öppnas era ögon och ni blir som gudar med kunskap om gott och ont.” Ormen har nu lurat in Eva att tänka som han. Från denna nya utsiktspunkt ser hon på trädet som ger kunskap om ont och gott. Det ser ut att vara ett gott träd. Något eftertraktansvärt! Tänk att kunna förstå!

Och så plötsligt låg det förbjudna där i hennes hand… Och hon tog av frukten och åt. Lägg märke till hur enkelt och naturligt syndafallet skildras. Det är ofta småsakerna som får oss att snubbla. Eva ger också åt Adam. När någon går bort från Gud, drar hon ofta andra med sig i fallet. Frestaren utbildar oss till frestare…

Då öppnades deras ögon, och de såg att de var nakna… De hörde Herren Gud vandra i trädgården i den svala kvällsvinden. Då gömde de sig för Herren Gud och för varandra. Människan rädd för Gud och Människan rädd för människan.

Vad gör Herren Gud när han kommer på besök i vår berättelse? Jo, han ropar efter människan: Var är du? Ja, var finns du människa som gömmer dig i det paradis du försöker bygga upp åt dig själv och bestämma?

Gud letar efter alla som gömt sig för honom. Han vill att varje människa själv skall uttrycka sin situation. Var är du? Vad har hänt? På Herrens rop svarar mannen. Han är rädd. Han skäms. Därför gömmer han sig. Men han talar inte direkt och öppet om vad han gjort. Och precis så gör också vi så ofta. Vi snurrar runt omkring våra problem.

Vi tycker synd om oss. Men vågar inte se att det är synd i oss. Men Herren Gud fortsätter sitt själavårdande samtal med mannen. Gud kunde naturligtvis pekat på orsaken direkt. Men han ställer frågor till människan, därför att han vill att varje människa själv skall uttrycka sin situation. Vem har talat om för dig … Har du ätit?

Adam och Eva får svara för vad de gjort. Adam erkänner att han har ätit. Men han har ett försvar för sin handling. Det var faktiskt inte hans fel. Det var Guds eget fel. Kvinnan som du har ställt vid min sida. Och det var kvinnans fel: Hon gav mig. Då vänder sig Gud till Eva och säger: Vad är det du har gjort? Också Eva skyller ifrån sig: Det var ormens fel. Ormen lurade mig och jag åt.

Känner vi igen oss här i både mannen och kvinnan. Det var inte mitt fel. Det var inte jag som började.

Det är andars fel. Samhällets fel. Men varje gång en människa vågar säga: Det var jag som gjorde fel, förlåt mig, så slår hon vakt om sitt människovärde.

Markus berättar i evangeliet i dag om hur Jesus konfronterades med Satan. Efter den kampen står det att änglarna betjänade honom. När vi säger nej till den Onde och säger ja till Jesus, öppnas himlen över oss. Vi får leva ett rikt liv. Där Adam och Eva föll bestod Jesus provet. Genom honom är allt försonat.

Ja, mina vänner. När vi läser som det står i Guds ord får vi mycket att tänka på.

AMEN

© Yngve Kalin | Skapad av Vestergård Webb & Design

© Yngve Kalin 
Skapad av Vestergård Webb & Design