Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Det finns ett uttryck i slutet av Petrus undervisning som vi har hört mÃ¥nga gÃ¥nger, men som i praktiken är väldigt svÃ¥rt att fÃ¥ grepp om, om man inte blir väldigt tydlig och praktisk. Petrus säger, att Jesus dog för vÃ¥ra synder, han försonade dem, för att vi skulle dö bort frÃ¥n synden och leva för rättfärdigheten.

Jag tänkte vi skulle fundera lite över detta svÃ¥ra ämne i dag Vad betyder detta, att vi ska dö bort ifrÃ¥n synden? Jesus har burit vÃ¥ra synder, säger Petrus, de är försonade, säger han, men just därför skall vi dö bort ifrÃ¥n dem och sträva efter och leva för rättfärdigheten.

En del resonerar dÃ¥ ungefär sÃ¥ här, att eftersom alla synder är förlÃ¥tna och Gud är kärleken, sÃ¥ behöver vi inte orda sÃ¥ mycket om dem. Gud förlÃ¥ter ju allt. Det stÃ¥r det ju i Bibeln och dÃ¥ borde de väl räcka att leva sÃ¥ där lagom anständigt som de flesta andra. Inte ska man hÃ¥lla pÃ¥ att rota i dem – det gjorde man ju sÃ¥ mycket förr i kyrkan, och det gjorde ju ingen människa glad.

Men nu är det här allvarligare än vi tror. För det är bättre att förfäras och gråta en stund i kyrkan över sin synd än att gråta i evighet, över att man inte tog vara på tillfället och omvände sig. För det står ju att vi ska leva för rättfärdigheten.

Guds kärlek är ofattbart stor – det är sant – det är det underbaraste av alla budskap. Han vill ingen syndares död, utan att alla omvänder sig och ”arbetar med fruktan och bävan pÃ¥ sin frälsning.”. Det finns ingen synd som inte kan bli förlÃ¥ten – det finns inte sÃ¥ stora synder att inte Jesus försonat dem. Men det finns inte heller sÃ¥ smÃ¥ synder att de inte behöver förlÃ¥tas. Gud älskar syndaren, men hatar synden.

Gud kan omskapa och förvandla oss när vi kommer till honom. Han kan skapa nytt det som brutet. Det är det sättet att bli helad. Så blir Kristi rättfärdighet vår.

Vi människor kan försöka ignorera vÃ¥ra synder och felsteg. Vi kan försöka intala oss att det inte är sÃ¥ farligt – men de finns kvar och dyker upp igen och styr vÃ¥rt beteende undermedvetet.

Det är som slarvigt förbundna sÃ¥r – när som helst kan de spricka upp och vara och börja blöda igen. En människa kan verka lugn och säker och likgiltig för hon lever, eller har levt, men det är lugn som är den andliga dödens. Men frid är den gÃ¥va som Gud giver när han skapar allting nytt och hela alla vÃ¥ra brister. Han ger oss ett vaket samvete, sÃ¥ att vi lever för och strävar efter rättfärdigheten. Han förvandlar oss, och omskapar oss pÃ¥ ett sätt som vi knappt märker själva. Guds Ande helgar oss och omskapar oss efter sin vilja.

Nej, att söka leva för rättfärdigheten är att ständigt kämpa mot synden. Man kan säga, att var och en som vill vara en kristen och lyda Gud måste arbeta med sig själv på tre olika sätt.

Det första och mest uppenbara är i det yttre.

Där är det inte svÃ¥rt att reda upp och snygga till. En människa som tar Gud pÃ¥ allvar märker att det gÃ¥r att vÃ¥rda sitt sprÃ¥k, och sluta upp med att svärja och missbruka Guds namn och tänka pÃ¥ hur man talar om andra människor. Det gÃ¥r att fÃ¥ ordning pÃ¥ sin kyrkogÃ¥ng och tänka pÃ¥ att avstÃ¥ pengar och ge en hyfsad kollekt. Det gÃ¥r att börja använda sin tid för andra, att tänka pÃ¥ dem som har det svÃ¥rt. Och tänk sÃ¥ roligt det är och sÃ¥ mycket glädje man fÃ¥r tillbaka….

Men det är ändÃ¥ bara utsidan. Nästa steg är svÃ¥rare och kräver mera ansträngning och kamp. Det är i det inre livet.

Där gäller det att ge i kamp med sådana synder som att hysa avund eller bitterhet, att ruva sig över en oförrätt, att kämpa mot viljan att hävda sig, mot högmodiga tankar över huvud taget, att döma och fördöma. Det är grämelsen och bitterheten.

Men där finns också begärelsens och lustans frestelser. Där finns också upprorets ande. Jag struntar i att försöka försona mig med den eller den, han är så jobbig och har bara sig själv att skylla. Nån måtta får det väl vara på vad man kan begära.

MÃ¥nga människor bryr sig inte om att ens försöka göra en riktig storstädning i det inre. Det är ju ingenting som behöver synas sÃ¥ tydligt. Det är ju mitt eget – mitt privata. Vad jag tycker och tänker kan jag väl behÃ¥lla för mig själv!

Men egentligen finns det bara ett sätt att segra in den kampen. Det är att lÃ¥ta Guds Ande fÃ¥ leda storstädningen och ge oss nya hjärtan. Det är ju det vi ber om i den gamla syndabekännelsen: ”Skapa i mig Gud ett rent hjärta och ge mig pÃ¥ nytt en frimodig ande”

Men det finns ett tredje omrÃ¥de- kanske det svÃ¥raste av alla: det förgÃ¥ngna.

Det är allt det onda och kärlekslösa som blev sagt och gjort och som man ångrar och som svider eftersom det inte kan göras ogjort eftersom tiden gått ifrån en. Den som man behöver tala ut med kanske redan är borta.

Det är ocksÃ¥ allt som man borde sagt och gjort men som blev försummat. Vad som blev ogjort det förblir ogjort för tid och evighet. Kanske är vÃ¥ra värsta synder just vÃ¥ra försummelser. Vi skulle ha gjort det och det. Vi skulle handlat pÃ¥ ett annat sätt – men det blev inte sÃ¥….

Den som har upptäckt detta – den människan börjar ana vad förlÃ¥telse kan innebära, och hur Gud kan skapa allting nytt.

När minnena anklagar förstÃ¥r man innebörden i psaltarpsalmen, där bedjaren ropar: ”Tänk inte pÃ¥ min ungdoms synder, om du Herre vill tillräkna missgärningar vem kan dÃ¥ bestÃ¥? DÃ¥ först börjar man förstÃ¥ det verkliga evangeliet: Hemligheten med Guds kärlek. Gud sände sin Son i världen för att vi skulle leva genom honom. Genom hans sÃ¥r är vi helade. Allt kan bli förändrat när vi kommer till Gud sÃ¥dana vi är utan att försöka dölja nÃ¥got.

SÃ¥ länge vi tiger talar han om vÃ¥ra synder och ger oss ingen ro. SÃ¥ länge vi lämnar nÃ¥got ogjort i kampens mot ogräset finns ingen verklig frid. Det är som det stÃ¥r i Psaltaren: ”SÃ¥ länge jag teg försmäktade mina ben vid min ständiga klagan, ty dag och natt var din hand tung över mig. DÃ¥ uppenbarade jag min synd för dig och överskylde icke min missgärning.”

Så står det. Och så är det fortfarande. Att ta Gud på allvar betyder att vilja han med Gud att göra i allt. Och att ha Gud med i allt betyder att leva för rättfärdigheten och dag från dag dö bort från synden.

Gud omskapar och förvandlar oss när vi lever med honom och gör oss till redskap för sin frid. Vi lär oss att älska, därför att han först har älskat oss. DÃ¥ tar man inte lätt pÃ¥ sitt sätt att tala, tänka eller göra. För ”kärleken är tÃ¥lmodig och god, inte stridslysten, inte skrytsam och uppblÃ¥st, inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen nÃ¥got ont. Den gläds i sanningen.

Då är vi fria, fria att älska och fria att leva och tjäna. Då är vi sådana som Gud vill ha oss, på väg till den eviga friden, förlåtna upprättade syndare.

AMEN

© Yngve Kalin | Skapad av Vestergård Webb & Design

© Yngve Kalin 
Skapad av Vestergård Webb & Design