Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Kristus är uppstånden. Påskens underbara budskap klingar ännu i våra öron – och i våra hjärtan. Nu efter påsk i söndagars rad påminns vi om vad det betyder det att Kristus gick levande ur sin grav och lever för evigt och vad han vill vara för oss.

En bild vi får är bilden av en herde. En god herde, som går före, och som går med. En herde som inte drar sig undan när det blir tufft. En herde som söker den som gått bort. sig. Jesus själv använde ofta den bilden om sig själv. Men vi ska i dag koncentrera oss på vad som händer med oss när Jesus får vara vår herde och som aposteln i Hebreerbrevet lyfter fram i vår epistelläsning.

”Han låter det som behagar honom förverkligas i oss,” skriver aposteln. Många tror att vara en kristen är att lägga sig till med nya vanor och värderingar.

Men lägg märke till vad aposteln skriver om vem det är som handlar och som agerar. Det är Herren som förvandlar och omskapar oss. Det är Gud som formar oss efter sin vilja. Han som uppväckte Jesus från de döda, han vill göra samma sak med oss. Han ger oss nytt liv. Han vill förvandla oss och rädda oss genom Jesus Kristus.

Vad vi kan göra, och vad vi ska göra, är att vi ska överlämna oss och våra liv precis som vi är. Då, då börjar det hända underbara och stora saker. Det är så det går till.

Det finns många olika sätt i Bibeln att förklara detta, vad Gud vill göra med oss.

En underbar bild gavs oss förra söndagen där Gud liknas vid en krukmakare, som tålmodigt arbetar vid sin drejskiva. Vi människor är som leran i krukmakaren hand. Om Gud är vårt livs krukmakare blir verket gott, som det heter i vår läsning i dag: ”då låter han det som behagar honom förverkligas i oss.” Då formar han oss efter sin vilja, efter Jesu Kristi bild. Den gamla fördärvade människan formas till en ny.

Det är så vi blir förvandlade, ja det är så vi blir vad Gud vill att vi ska vara. Det är precis tvärtemot vad många människor tror. De tror att vara en kristen betyder att krampaktigt försöka ändra sig, lyda regler och ha vissa åsikter och på så sätt bli godkända av Gud.

Men Guds ord säger något annat: Om du kommer till mig så ska jag förvandla och omskapa dig och forma dig efter min vilja. Det är det som gör evangeliet så underbart. När Gud ser på många människor, så är det nog sant att han ofta ser på dem med sorg. Han ser vad han skulle kunna göra med dem och av deras liv. De kämpar och misslyckas, de försöker förverkliga sig själv på denna världens villkor. Men Gud ser hur det skulle kunna vara, om han bara fick chansen, om han bara fick börja forma dem efter sin vilja med sina verktyg.

Gud ser på oss med längtan vårda sig om oss som en herde. Han vet att vi misslyckas och vilka fiender vi har att kämpa emot. Han ser våra problem och svårigheter, men han vill leda oss och ge oss sin seger och rädda oss. Han vill forma oss för sitt rike, som skall bestå när allting annat förgår. Genom dopet lyfter han ut oss ur syndens onda cirkel och ställer in oss på livets väg. Där vårdar han oss genom sitt ord och alla löften. forma oss. Genom ordet får vi hopp och tröst. Vi får gång på gång höra att vi har en barmhärtig och nådig Gud. En Gud som förbarmade sig och kom till oss i Jesus för att leva vårt liv och dö vår död för att så besegra alla våra fiender. Vi får höra att Gud som hatar synden och vad den ställt till med, älskar syndaren och som inte har sparat någonting för att ge oss en ny chans.

Genom nattvarden uppfylls vi med den kraft som uppväckte Jesus från döda. Vi fylls med liv, det nya livet som skall bestå, även när våra kroppar är utslitna och vi måste skiljas från livet som vi känner det här med alla dess brister, sjukdom, lidande och död.

Vi blir förvandlade när vi kommer till Gud. ”Han upplyser oss med sina gåvor, helgar oss och bevarar oss i en rätt tro”, som man sa förr när man läste katekesen. Därför är det så viktigt, att ta vara på möjligheterna så att Gud får möjlighet att omskapa oss.

Egentligen handlar det om att göra bruket av Ordet, bönen och nattvarden till en självklarhet – inte något som man lämnar åt tillfälligheter. Vill vi ha del av Guds gåvor, måste vi ”hämta dem”, för att tala i klartext.

Vi måste bringa sådan ordning i våra liv, att vi känner mötesplatserna där Gud är särskilt nära. Så blir vi trygga. Vi är inte utlämnade. Vi söker tröst och vägledning i hans ord genom gudstjänsten och genom att läsa i vår Bibel, vi hämtar kraft vi nattvardsbordet när det dukas upp för oss. Vi kan inte rädda oss själva. Därför erbjuder Gud oss frälsning. Kyrkan mitt ibland oss är ett tydligt bevis på detta. Här får vi ta emot dopets gåva, här erbjuder oss Gud vägledning genom sitt Ord och predikan i kraft av Ordet.

Här hör han våra böner och här finns nattvardens bord. Här omsluter han oss med sin godhet, hit får vi komma redan innan vi själva förstår vad som händer och ta emot frälsningens gåva genom dopet. Och när vi vandring är över och vi förs tills gravens vila, hörs löftenas ord, att den som lämnat sitt liv i Guds hand, han skall leva om han än dör.

För Gud utföra sitt verk med oss, blir slutet gott. Gud vill alltid välsigna och benåda. Det är aldrig för sent att börja. Du har chansen i dag att lämna dig på nytt till Gud och be att han börjar sitt verk i dig. Och du som redan har tagit steg på denna väg. Gud är här för att befästa dig i trons hopp. Ja, ”må han låta det som behagar honom förverkligas i dig genom Jesus Kristus. Hans är härligheten i evigheters evighet, amen.” Vad Gud vill ge dig, vet vi. Vad du önskar, vet du bara själv. AMEN

AMEN