Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Det går inte att ta miste på jubeltonen i de gamla profetiorna vi läser i advent varje år på tröskeln till julfirandet. ”Herren vänder tillbaka … han kommer för att trösta sitt folk.” Profeterna hade uppdraget från Gud att trösta och kalla åter ett splittrat och plågat folk..

Vi kan i advent bara instämma i profetens ord hur ”härligt det är att på nytt få höra budbärarens steg när han … bär bud om seger och ropar ut goda nyheter.” Vi sjunger adventstidens innehållsrika sånger och gläder oss.

För profetorden är också budskap till dig och mig när vi står i begrepp att på nytt fira Kristi födelses fest. Vi ska gå in i julfirandet med förväntan. Herren är nära, han kommer till oss igen för att ge oss sina gåvor.

Han som utlovades av profeterna, världens Frälsare kommer nu till oss i julens alla gudstjänster för att skänka oss sin frid och för att hela oss och ge oss frukterna av det som han vann när han levde mitt ibland oss – och segrade där vi förlorar. Han kommer för att ge oss hopp och påminna oss om att tillvarons innersta väsen inte är mörker och självsvåld, inte elände och olycka utan ett klappande fadershjärta.

Vi skall vänta oss något av julen. Vi skall vänta oss och utbe oss att Gud vill uppfylla sina löften också hos oss. Förväntan bereder väg för Herren till våra hjärtan. För han vill inte bara komma till oss som en tillfällig gäst, utan vill bli vår Herre och konung, för att använda Jesajas uttryck.

Han vill att vi ska ta emot honom genom att stanna upp inför julens mysterium, där Herren bli ett barn i vår mitt.

Men vi får inte glömma bort att han inte bara är barnet i krubban, han vill också stanna kvar hos oss och växa i oss, för att ge oss det som bara han kan ge och låta oss växa i glädje och förtröstan på hans makt och härlighet.

Man skulle kunna säga, att julens är den stora möjligheten Gud ger oss. Vi får börja med att ta emot ett barn, och sedan växa i tro och mognad med barnet och alltmer se Guds frälsning och frälsningens hemligheter. Det finns en verklighet bakom alla symboler.

Det pågår ett antal lokala debatter om skolans julgudstjänster i kyrkan. Vi läser om det i tidningarna.

Men har ni hört många av de nya julsångerna – de sånger det svenska skolväsendet tycker det är viktigt att lägga tid på att lära eleverna? Melodierna är trevliga, barnen glada men texterna är otroligt tunna och egentligen intetsägande.

Eftersom, vissa proffstyckare anser, att man inte längre ska använda de kristna symbolerna som talar om det som verkligen hände när Jesus föddes – så blir det bara ljus och värme kvar. När man inte längre kan tala om Kristus som världens ljus eller de kristnas uppgift att vara ljus i världen eller leva som ljusets barn, måste allt inskränkas till själva fenomenet ”ljus”. Allt blir så mysigt – men samtidigt så tomt!

De ljus man sjunger om sjunger om ger värme och lyser i mörkret och vi blir alla så glada över det lilla ljus jag har – o.s.v. o.s.v.

Liljeholmens och andra ljustillverkare kan glädja sig över sina försäljningsframgångar. Men så blir det när den bakomliggande verkligheten retuscheras bort. Till slut återstår bara utanpåverket.

Vi har fått en ny religion, som Dag Sandahl har kallat den: Stearinljusreligionen.

När Kristus, Guds gåva till oss, plockas bort blir ingenting kvar. Hur kan ett brinnande stearinljus – rädda mig? Den eftertänksamma reflekterande tron ersätts med stämningar, känslor och stearinljus.

Det håller inte att leva på och inte att dö på. Det håller som bäst fram till jul, om inget händer dessförinnan!

Nej, tack gode Gud för de gamla advents- och julsångerna, som vi sjunger i kväll. Det finns en verkligheten bakom sångerna ”Herren vänder åter.” Han kan och han vill frälsa dig, han kan och vill omskapa och förvandla var och en av oss och förlåta oss alla våra synder. Gud känner var och en av oss, han ser vår livskamp.

För ”hur ljuvliga är icke glädjebudbärarens fotsteg … när han kommer för att förkunna ett gott budskap.”

Vi är kallade att bli glädjebudbärare genom att sjunga ut vår glädje och visa den i handling. Ta på dig ansvaret att denna jul tänka och bedja för andra, för alla i din omgivning och i församlingen, för alla som du vet är ensamma och har det svårt, alla som denna jul t ex sörjer någon kär som var hos dem förra julen, alla som är sjuka och ensamma.

Vi är alla kallade att sprida julbudskapet till andra och särskilt dem som har det svårt. Ja, nog behöver vi alla bedja och dra ned nåd från himmelen och frid från himmelens och jordens Herre över alla som bor här i vårt land och särskilt i våra församlingar. Men vi ska också tänka vidare ut i vår värld. Hur mycket ska vi avstå till människor i nöd?

Tänk efter nu vad just du skall göra – det är kanske den viktigaste julförberedelse du någonsin gjort.

För den underbara är att ju mer vi sprider julbudskapet till andra, desto mer får vi själva del av julglädjen. Guds frid och glädje kommer till oss när vi gör hans vilja.

Ja, hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens fotsteg, när vi nu åter går att fira jul i Guds kyrka. Ty Herren tröstar sitt folk. Vi skall ännu en gång få se Guds Frälsning.

Låt oss fröjdas och vara glada. Herren är nära.

AMEN

© Yngve Kalin | Skapad av Vestergård Webb & Design

© Yngve Kalin 
Skapad av Vestergård Webb & Design