Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Det är inte ovanligt att man läst de båda liknelserna från Jesu mun, som vi lyssnat till i dag, om trädet där himmelens fåglar kan bygga sina bon och om kvinnan som omsorgsfullt arbetar in surdegen eller jästen i en jättedeg tills allt blir syrat, att Guds rike kommer att omfatta alla människor till slut

Man vill förstå liknelserna som att av det lilla frö som såddes i Galiléens jord ska det bli en världsomspännande kyrka, där alla folk kommer att förenas. Hela mänskligheten ska bli genomsyrad av surdegen från Jesu undervisning. Evangeliet skall genomtränga allt och alla bli saliga.

Men den utläggningen är mycket diskutabel. Det är sant att evangeliet ska predikas för alla folk. Men Jesus sa själv att det inte kommer att tas emot av alla. Erbjudandet om räddning innebär inte att hela världen blir god. Nej, Guds rike mitt ibland växer sakta. Det gäller att förstå det och se det. Så verkar Gud för att rädda oss och förvandla oss. Gud fann en väg att nå oss, och nå oss på djupet och rädda det som räddas kunde ur en värld som vänt sig bort ifrån honom.

Vi behöver också tänka på de andra liknelserna som Jesus använde för att förklara och beskriva Guds rike. När man läser bibeln måste vi läsa helheten och låta de olika bibelställena belysa varandra. Det vi läser i dag måste vi läsa tillsammans med Jesu undervisning t.ex. att ogräset och vetet måste växa tillsammans intill slutet. Eller nätet som kastas i sjön samlar ihop fiskar av alla slag. De onda blir inte goda. På stranden kommer de att rensas bort.

Det onda har så tagit herraväldet att kommer att finnas kvar så länge jorden står, ja öäser man Jesus noga verkar han vilja säga oss att att blit allt svårare och hemskare på jorden ju äldre världen blir. Jesus förklarade att det kommer onda tider, då kärleken skall kallna hos de flesta. Kommer Människosonen att finna tro när Han kommer, frågar Jesus Nej, svarar hansjälv, människor ska göra som på Noas tid: Köpa och sälja, äta och dricka – men då när världens folk minst anar det kommer tillbaka och upprättar sitt rike!

Men vad handlar då dessa liknelser om? Vad ville Jesus lära oss? Om vi tänker efter så talar ju båda om en obegripligt liten början, som ingen kunde ana skulle få sådana följder. Senapskornet är ju det minsta av alla i frön som man kunde plantera i sin trädgård. Surdegen var den lilla klimpen av jäst deg, som hade sparats, och som nu användes för ett nytt bak – ett verkligt storbak på kanske 20 kilo mjöl. Och så blev det dessa följder! Vad är hemligheten med detta lilla obetydliga som det började med? Jo, Jesus svarar: Så kommer himmelriket till oss.

Något mer obetydligt än ett litet frö kan man knappast tänka sig. Hur kan det bli ett träd där fåglarna byggde bo? Jesus talade ju om hur himmelens fåglar skulle komma och få en tillflykt där i det som nu hände inför deras ögon. Han talde om sig själv.

Den som kunde sin Bibel anande nog direkt att Jesus gjorde en jämförelse meden profetia hos Hesekiel om en underbar ceder, som Gud skulle låta växa. Allt vad fåglar heter skulle bo under den. Men hur skulle den bli till? Av en späd liten kvist, som Herren brutit av det översta skottet på ett träd och som Han själv planterat på ett högt berg. Det var det som Gud gjorde i tidens fullbordan när hans Son kom till oss för att rädda oss. Han planterade ett skott, och om skriver en annan av profeterna, Jesaja, i det mäktiga 53:e kapitlet: ”Som en späd planta växte han upp inför oss, som ett rotskott ur torr mark. Han hade inget ståtligt yttre som drog våra blickar till sig … Han var föraktad och övergiven av alla … en plågad man … en som man vänder sig bort ifrån.”

Jesus, Guds egen son föddes i ett stall mitt i vår verklighet bland de fattiga och små. Han lades i en foderkrubba, Han arbetade i snickarverkstaden. Han vandrade hemlös omkring, Han blev bespottad och sönderslagen och torterad till döds. Han dog under fiendernas triumferande hån. Men sådan var Guds hemlighetsfulla väg att vinna oss tillbaka! Så kom himmelriket till oss på jorden i Jesus.

Gamle Simeon vi läste om idag såg det. Han såg det ”i det lilla barnet han höll i sina armar. Han kunde säga: ”Mina ögon har sett din frälsning – den som du berett åt alla folk.”

Lärjungarna såg det: ”Vi såg hans härlighet, vi såg en härlighet som den ende sonen får av sin Fader.” Rövaren som korsfästes med Jesus såg det: Han såg att han skulle komma i sitt rike – han, den plågade och hånade som hängde där på korset.

Den fråga vi måste ställa oss alla är. Har vi sett det? Och vilka konsekvenser har vi dragit? Men så samlar Guds sitt folk för sitt rike. Genom en hemlighetsfull kraft vill Gud genomsyra sin skapelse och förvandla den. Något nytt växer, stilla men säkert. Vi dras med, inte i det spektakulära och stora, nej i kraften som fanns och finns hos Jesus. Det började fär och de växer genom århundradena.

Till slut står trädet där, och fåglar har kommit från världens alla ändar, från öster och väster, av alla stammar och folk och tungomål, de som förstått hemligheten med det som började i obetydlighet där i Betlehem. Detta var vägen Gud valde att rädda dem som låter sig räddas. Han kom inte med änglabataljoner för med våld slå ner ondskans makt och krossa tyranniet. Nej, han kom i Jesus och vill vinna oss och förvandla oss.

Aposteln Paulus skriver till en av de första församlingarna: Ni vet, säger han, hur det var när ni blev kallade: Det som i världen var dåraktigt och föraktat, det utvalde Gud – ja, det som ingenting var, för att han skulle göra till intet det som någonting var.

Vi vill gärna att kyrkan skall vara framgångsrik och populär eller åtminstone vinna uppskattning av denna världens visa och kloka. Men i samma stund som vi försöker få henne att bli stark på det viset, är kraften borta. Det farligaste som kan hända är att tro att det är vi som bygger Guds rike.

Men Gud verkar genom det som ser ut som nederlag. För senapskornet gäller vetekornets lag. Om det inte dör, förblir det ett ensamt korn. Också surdegen måste försvinna. Det är så den verkar. Vi vet att detta gällde Jesus. Han fick ge sitt liv. Apostlarna har lärt oss, att det gäller också hans efterföljare, hela hans kyrka.

Världen har alltid triumferat och sagt: Nu är det slut med kyrkan. Men hans seger på korset var det mest omvälvande och genomgripande som har skett på vår jord. Det såg ut som ett nederlag på Golgata men som Gud förvandlade till påskdagsmorgonens seger. Genom den segern har var och en av oss fått en ny möjlighet, en helt fantastisk möjlighet: Till förlåtelse, till att få bli barn hos Gud, hans älskade barn, mitt i vår svaghet och mitt i denna onda värld.

Den segern kommer att visa sig till slut på Herrens dag, då han kommer åter i härlighet och gör allting nytt. Då är Guds tålamod slut med vår upproriska värld. Då kommer det att visa sig, att det var som han sagt. Det obetydliga, nederlagstippade, det oansenliga blev det som bestod till sist. Genom död till liv.

Ännu växer hoppets träd i världen, där kan vi finna tillflykt och längta och vänta. Gud fann vägen att finna oss och dra in oss i det nya som ska komma med obeveklig kraft. I dag är Jesus här för att räcka över himmelrikets hemlighet i det enkla oansenliga, i nattvardens bröd och vin. Den förvandlar oss när vi tar emot det i tro – och bevarar oss till evigt liv. Så verkar Gud, i det fördolda.

AMEN