Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Vilket underbart löfte som möter oss ur Skriften när vi nu tagit steget in i det nya året: ”Jag skall aldrig överge dig, aldrig svika dig.” Lyssna en gång till och tänk på vem som säger det: Jag skall aldrig överge dig, aldrig svika dig.”

Det är den evige, oföränderlige Skaparen själv som har sagt det. Det är han som lovar det. Han lovar att vara med oss och skydda och bevara oss, när vi följer honom och söker vårt fotfäste och vår trygghet hos honom. Därför kan vi med aposteln tryggt säga: Herren är min hjälpare, jag skall aldrig frukta.”

Ingen av oss vet vad det nya året kommer att bära med sig. Ingen av oss vet om det är vårt eller hela världens sista. Vi vet inte vad som kan komma att förändras. Men en sak kan vi veta, han som är livets Herre förändras aldrig. Allt annat kan förändras, vi vet ingenting om framtiden, vi råder inte över livet. Men den Treenige Guden är densamme. Hans löften står fasta.

Vi behöver påminnas om det här när vi så påtagligt upplever tidens gång som vi gör vid ett årsskifte och vi ska minnas denna dags budskap till oss med orden:

DET SOM FÖRGÅR OCH DET SOM BESTÅR.

Här, ungefär på denna plats, i Holsljunga/Mjöbäck vet vi att det har funnits kyrkor i hundratals år. I dag kan vi tänka på alla dem som levt här i denna socken före oss. Här i kyrkan tog man emot dopets gåva, här har man konfirmerats och lyssnat till Guds ord undervisning, här har tiotusentals människor bekänt sin tro och funnit fotfäste i tillvaron, och här vigdes man till slut till den sista vilan innan man bäddades på kyrkogården här utanför.

Hundratals olika präster, aposteln i dag kallar dem lärare, av alla de slag har predikat Guds ord. Tiderna har varit olika men generation har fogats till generation. På den plats där du nu sitter har du tusentals föregångare. Samma Guds ord som möter dig i dag har varit deras ord. Samma dop, samma konfirmation, samma Ord och nattvard räcktes till dem. Det som växlar är inte Ordet – det är prästerna och den gudstjänstfirande församlingen. Vi som i dag firar gudstjänst tillsammans är bara en länk i en lång, lång kedja.

Ur evighetens synvinkel är vår levnad här på jorden ett ögonblick. Det spelar ingen roll om vi vägrar att erkänna det, eller skjuter det ifrån oss och inte vill tänka på det. ”Vem av oss kan med allt vårt bekymmer lägga en aln till vår livslängd?”

Det är detta som gör vår levnadstid så viktig. Den tid som snart kan ta slut, det är den tid vi skall ta tillvara. En gång, kanske mycket snart är också din och min levnadsdag förbi, då tar evigheten vid. ”Släktena följa släktens gång.” Och lika förgängliga som vi människor är själva, lika förgänglig är jorden som nu bär oss och allt det som är vår tillvaro och verklighet. Bibeln påminner oss ofta om det: ”I urtiden lade du Gud jordens grund och himlarna är dina händers verk, de skall förgå, men du förblir, de skall nötas ut som ett klädesplagg, du skall förvandla dem som man byter sin dräkt.”

Ja, så bräcklig är egentligen hela vår tillvaro – den tillvaro som så många räknar som den enda verkligheten. Men just förgängligheten gör ju livet så mycket viktigare. Vi har fått det som en gåva från alla goda gåvors givare. Det borde göra oss ännu mer tacksamma och förnöjsamma över allt det goda som möter oss här..

Att vår levnadstid är kort och hela vår jordiska tillvaro förgänglig betyder ju inte att det gör detsamma hur vi lever. Tvärtom, vår begränsade tid borde göra oss ännu mer rädda om allt det goda som vi möter här. Vi har fått det till låns – det är inte vårt.

Ser vi livet i evighetens synvinkel får allt här sitt rätta mått och värde. Bönen ”Lär oss betänka hur få våra dagar är, för att vi må undfå visa hjärtan,” sammanfattar allt detta.

Den oändliga namnlösa skaran, våra egna släktingar, våra egna förfäder som levde och verkade här fick möjlighet att höra evangeliet om det som består innan deras dagar på jorden var slut och de vigdes till den sista vilan.

De nåddes av evangelium: att ”Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i all evighet.” När minnet av dem alla förbleknat, är ingen mindes dem längre på jorden, när inte ens namnet på en gammal gravsten skulle säga någon något, är de ändå inte glömda.

Så sant de var döpta och tagit emot evangelium står deras namn tecknade i Livets bok hos Gud själv i himmelen. Det som består när allting annat förgår är Gud själv, han som är begynnelsen och änden och alla dem som hör honom till.

För att på samma sätt som Gud förblir evinnerligen så förblir hans ord och löften i evighet. Den som lyfter sina ögon upp från den jordiska till den himmelska verkligheten skall en gång få ta emot ”det oförgängliga, obesmittade och ovanskliga arvet som är förvarat i himmelen”. För ”vad inget öga har sett och ingen människas hjärta har kunnat tänka har Gud berett åt dem som älska honom.”

När allting annat tar slut är det vårt enda hopp och vår enda tröst. Har vi lärt känna vår Skapare och Frälsare under vår korta nådatid och tagit emot allt det han vill ge oss är vår framtid alltid ljus och lång. Då skall vi en gång få skåda vad vi här trodde på. Då skall allt som var dunkelt här i underbart ljus förklaras. Det blir en evig glädje och skall bestå i evighet.

Det som består när allt annat tar slut är det som hör Gud till. I ditt dop lades du i hans hand. Han lovade att föra dig genom denna förgängliga världen till sitt himmelska rike. Genom sitt Ordet som består visar han var vägen går. Genom nattvarden ger han oss färdkost så att vi kan klara av vår färd ända hem.

Den korta tid vi lever här är den prövotid Gud ger oss. Hans löften består, men hur lätt är det inte att bländas av denna värld. Ju bättre en människa har det på jorden förefaller det som om hon förblindas av den. Hon lever i illusionen att han kan skydda sig mot allt. Det är lätt att glömma bort, att allt ar slut, bara Gud och det som hör honom till består.Till oss som är så bräckliga säger Gud i dag: ”Jag skall aldrig svika dig.”

Det löftet har gett människor fotfäste i tillvaron genom århundraden. På jorden kommer vi att glömmas bort, men Gud glömmer ingen som hör honom till. Därför kan vi glädjas över livet, men ännu desto mer över evighetens gåva. Ta emot den tryggheten, medan tid är, och ge ditt liv på nytt till Gud när du nu fått börja ett nytt år. Ta efter fädernas tro. Den förde dem fram till målet. Ännu är vägen öppen – men ingen, ingen kan säga hur länge. Ingen utom Gud allena.

AMEN

© Yngve Kalin | Skapad av Vestergård Webb & Design

© Yngve Kalin 
Skapad av Vestergård Webb & Design