Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

I år har Mors dag hamnat på Pingstdagen i den kyrkliga kalendern. Vi tänker på och hyllar våra mödrar och mammor i dag – och så firar vi pingst.Och man kan faktiskt säga att det hänger ihop!

Det är inte ovanligt att kyrkan ibland liknas just vid en god mor och mamma. Det är naturligtvis inte kyrkorganisationen som sådan jag talar om, utan den kyrka vi bekänner i trosbekännelsen när vi säger att ”vi tror på en helig allmännelig och apostolisk kyrka.” Luther uttryckte det så här i Stora katekesen: ”Kyrkan är vår moder, som närer och föder oss genom Guds heliga ord.

Och Pingsten handlar ju i högsta grad om kyrkan. Den apostoliska kyrkan, som på Pingstdagen utrustas av Gud, att föra ut evangelium i hela värden och ”föda barn åt Gud.” Den Helige Ande utgjuts över apostlarna och kyrkans tid i Guds frälsningsplan börjar. Associationen till den heliga Jungfrun, som när Anden kommer över henne, blir Guds redskap och föder världens Frälsare, finns också hela tiden där i bakgrunden. Det är berikande att tänka på kyrkan på detta sätt, i kvinnliga, moderliga termer. Det är moder kyrkans dag i dag!

Guds kyrka är Andens redskap att ge oss det nya livet. Utan Anden blir kyrkan till vilken organisation som helst. Därför var det så dramatiskt det som hände den första pingstdagen Och när vi i dag påminns om den Helige Andens utgjutande och hur lärjungarna blev förvandlade och fick ny entusiasm det verka som något avlägset som har mycket lite med oss och vår situation att göra. Vi kan tänka: Det som hände då – det händer inte i dag.

Men då tänker vi i helt fel banor. Gud helige Ande verkar än i dag och vill komma också till oss och inspirera och tända oss på nytt när vi tänker på i vilket stort sammanhang vi står – vi sentida barn i Guds kyrka, som många gånger har så svårt att se hur vår skröpliga kyrkorganisation hänger ihop med den kyrka som det talas om i trosbekännelsen.

Det är inte så att vi kan kontrollera Gud Ande: ”Han blåser vart han vill, lärde oss Jesus” Men vad vi kan göra, är precis som lärjungarna den gången. Det hade följt Jesus anvisningar. De hade samlats och väntade och hade förväntningar att det skulle ske – det som Jesus lovat. Han hade undervisat mycket om det som skulle hända, och lärjungarna gick där i spänd förväntan. Och Gud höll sitt löfte. Den Helige Ande utgöts över dem och allt förvandlades. Moder kyrkan trädde fram fylld av Andens kraft.

Till tidens slut skall hon genom den Helige Ande föda barn till Gud och omsluta oss i sin väldiga modersfamn. Genom dopets bad till ny födelse i den Helige Ande blir vi Guds barn. Genom Guds ord lär hon och påminner oss genom Anden om allt vad Jesus oss gjort för oss genom nattvardens heliga måltid förenas hela Guds familj i den innerligaste av gemenskaper. ”Den som inte har Kyrkan till moder, har inte heller Gud till Fader”, skriver en afrikansk biskop Cyprianus på 200-talet. Och han visste vad han talade om.

Vi kan inte bli Guds barn kan på något annat sätt. Vi måste födas, vi måste vårdas. Kyrkan, Andens redskap, är vår moder. Vi behöver henne. Så blir vi Guds barn.

Det är en av orsakerna till att vi inte kan bli eller vara kristna på egen hand. Kristen blir man genom att födas till nytt liv. Hos vår moder får vi insupa den himmelska modersmjölken, i hennes vård får vi växa så att vi kan ta emot fast föda. Och liksom en jordisk moder vill se sina barn rena och friska, så renas vi i Kyrkan genom avlösningen från våra synder och får våra brister helade. Ja, Kyrkan är en verklig mamma, som aldrig glömmer sina barn.

Evangeliet lär oss till sist några viktiga saker om den Helige Ande och Kyrkan, som vi ska försöka komma ihåg denna Pingstdag.

En andefylld Kyrka känns igen därpå att hon målar Kristus, och talar om honom och visar på honom i allt hon gör. ”Anden skall lära er allt och påminna er om allt jag har sagt er”, säger Jesus. Den kyrkorganisation som försummar detta har inte Anden. När Anden påminner oss om vad Jesus gjorde för oss gör han det ”genom det som står skrivet.” – det som han själv en gång ingav profeter, evangelister och apostlarna att teckna ned.

Den Helige Ande gör Guds ord levande och för sin Kyrka djupare in i det som står skrivet, men han för oss aldrig vid sidan av det, för att Gud motsäger aldrig sig själv. Bibeln får liv, Kristus målas för oss, genom moder kyrkan påminns vi om det glada budskapet, att när tiden var fullbordad sände Gud oss en Frälsare, en Frälsare som alltjämt är verksam ibland oss i sin kyrka genom sin Ande.

”Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet,” säger Jesus i vårt evangelium.Det ord som man har försökt översätta med Hjälparen på svenska har ett så rikt innehåll, att det är nästan omöjligt att översätta det. Det betyder också Förespråkaren, Hugsvalaren och Tröstaren. Gud helige Ande känns igen på att han ger lindring, tröst och frid åt ett oroligt sinne. Han skapar frid omkring sig när han vittnar med vår ande att vi är Guds barn.

Vi gör oss ofta bekymmer, men Anden är Tröstaren och Hjälparen. Han försäkrar oss, att Gud älskar oss och har omsorg om oss. Han försäkrar oss om att vi har en Frälsare som burit alla våra synder och försonat oss med Gud. Han försäkrar oss om att Han aldrig skall över ge oss. Vår moder kyrkan, skall bestå till evig tid. Kyrkorganisationer och samfund hör denna världen till. De kan förändras och raseras – de kan utnyttjas av människor för sina syften, men den kyrka vi bekänner i trosbekännelsen, har inget slut. Den många gånger stridande och lidande kyrkan på jorden skall övergå i den segerfirande och triumferande kyrkan i himmelen.

Det är den Kyrkan som är vår moder. Många i vår tid tycker att torsobekännelsens Kyrka ser skröplig ut och vill inte längre kännas vid sin gamla mor, precis som ungdomar kan tycka att föräldrarna är mossiga och lever på stenåldern. Vi möter nyare, och vid första åsynen ibland tilltalande, moderna varianter med anspråk på att vara bättre mödrar som vill adoptera oss.

’Bry dig inte om den där gamla mamman, som envisas med att predika ett och detsamma: syndernas förlåtelse, liv och salighet … Det har vi hört förut. Nu handlar det om något annat. Och att vi ska omvända oss och hålla oss till Jesu ord och apostlarnas undervisning det kan man väl inte tro på. Nu vet vi bättre…’

Ja, nog är vår moder Kyrkan gammal, men inte gammal och skröplig, hon är gammal och vis. När modets vindar växlar, och trender och tidsanda blåst över, kan man nästan höra hennes säga: ”Var har du varit, jag har varit här hela tiden, och väntat på dig!”

För samtidigt som vår moder är gammal och vis är hon ständigt aktuell. Den ena, heliga, allmänneliga och apostoliska kyrkan är modern i alla tider och för alla tider. Med den gamla visheten i bagaget vill hon i Andens kraft och på nytt ta sig an tidens utmaningar och klä sig i nya gestalter anpassad efter våra problem och svårigheter. Ja, nog är Kyrkan vår generösa, älskande moder. Till henne får vi komma, och hos hennes är vi riktigt hemma. Hon är den gamla kloka kvinnan vi alla behöver. I dag på Mors dag hyllar vi henne.

AMEN

© Yngve Kalin | Skapad av Vestergård Webb & Design

© Yngve Kalin 
Skapad av Vestergård Webb & Design