Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

En person sa en gång till mig att det är så skönt med kyrkan. Där tar man ondskan på allvar. Man duckar inte eller flyr undan, utan ser verkligheten som den är. Jag tror att han har rätt. Det onda finns här – det goda måste vi kämpa för. Inte minst de senaste veckorna har vi fått en kuslig påminnelse om detta.

Situationen med krig i vårt närområde med Rysslands oprovocerade invasion av Ukraina har ställt allt på sin spets som vi talade om förra veckan har gått från värre till värst. Det som vi inte trodde var möjligt spelas upp inför våra ögon. I dag kommer vi tillbaka inför Herrens ansikte med våra böner och ber om förbarmande för alla drabbade och för oss själva. Herrens moder Marias bön inför Herren har följt med varje dag.

”Du gör mäktiga verk med din arm, du skingrar dem som har övermodiga planer. Du störtar härskare från deras troner och han upphöjer de ringa”

Läser vi vår Bibel noga ser vi att den hela tiden handlar om kampen mot det onda, det som fördärvar och bryter ner. Vi ser det till exempel i episteln i dag där Jakob verkligen brottas med frågan om allt det onda som händer. Han döljer inte på något sätt vilka prövningar som kan möta oss människor i livet. Varför finns de där och hur ska vi tänka när vi drabbas?

Men bibeln ger inte enkla färdiga svar, på våra många varför-frågor som kan läggas som en mall och förklara allt som har hänt eller händer just nu. Och framför allt får inga omedelbara svar på varför människor drabbas så olika i denna värld. Nej, Bibeln fungerar inte på det sättet som en uppslagsbok. Den talar om en Gud ”som inte i det ondas våld vill lämna dem som han har skapat till sin avbild”. Den är berättelsen om en Gud som vill rädda oss från det onda. När något som det som händer nu skakas vi om och tvingas reflektera vad livet handlar om.

Den trogne bibelläsaren tas med på en resa. Det är därför som det som vi gör just nu när vi firar gudstjänst är så viktigt. Bibeln ger ofta oväntade svar, nya perspektiv öppnas. Den är berättelsen om en trofast Gud och människors svek. Den talar om de stora sammanhangen, men också om det lilla – in i vår egen livssituation. På det sättet får något att hålla oss vid när det stormar runt omkring oss. I livets skola får vi en pusselbit i taget. När vi kan ta emot mer, ser vi mer och förstår vi mer.

Många människor ger sig inte tid att ta emot det Bibeln uppenbarar utan avfärdar alltsammans mycket lättvindigt och säger: ”Jag kan inte tro på en god gud när så mycket ont händer”

Låt oss jämföra det med Jakobs ord i dag: ”Ingen som blir prövad skall säga att det är Gud som frestar honom.” Det är det grundläggande bibliska svaret på alla våra frågor om ondskans realitet.

Bibeln uppenbarar för oss att Gud inte kunde acceptera att det onda, som tagit herraväldet i hans goda skapelse skulle segra. Gud fann en förunderlig väg att rädda oss tillbaka. Synden skulle sonas och döden skulle förvandlas. Han sände sin Son i världen för att övervinna synd och död och besegra det onda, för att bryta sönder ondskans makt inifrån. Han gick in under i våra villkor, gick in i kampen, levde vårt liv och dog vår död och vann seger för oss där vi är förlorare och skulle gå under. Han bestod provet och bröt en ny väg tvärs igenom det onda. Därför finns det hopp också för oss.

Jesus vann seger på prövningarnas väg och just därför kan Jakob skriva till alla som nu prövas och lider i denna värld: ”Salig är den som håller ut när han prövas, när han har bestått provet skall han få det eviga livets segerkrans, som Gud har lovat dem som älskar honom.” Jesu seger bli vår när vi prövas. Vi har fått en Frälsare, en som gått före oss och vunnit seger. Genom honom finns det hopp också för oss när vi får dela hans lidanden. Vi är aldrig lämnade ensamma i livets kamp.

Den här världen är korrumperad av det onda. Så länge den står kommer den att vara märkt av människosläktets avfall från Gud. Vi är både offer och förövare, vi har del i världens bortvändhet från Gud och märker hela tiden att vi frestas att sätta oss själva i första rummet. Kanske den ärligaste frågan om det onda i stället för att skylla på Gud borde vara: Hur kan Gud vara så god och fortsätta att ha sådant tålamod med oss. Varför fortsätter Gud att älska sin skapelse? Jo, han vill rädda – rädda så många det går.

Men varför drabbar det onda då oss människor så olika? Vi är ju alla skyldiga och borde alla lida som ”våra synder förtjänar det”, som det förr hette i syndabekännelsen.

Jakob brottas med frågan – och ger ett oväntat svar: Just i stycket före vår text säger han till och med att ”vi skall skatta oss lyckliga när vi utsätts för prövningar.” Han menar att de gör oss realistiska, att vi inte bygger luftslott och skapar oss en tillvaro av illusioner. De är föraningar av det som skall komma – för en dag kommer verkligen Guds tålamod att ta slut. Det onda måste få sitt straff – för rättvisans och rättfärdighetens skull. Därför kan prövningarna vi möter fostrar oss till uthållighet, att stå emot, de visar vad vi hoppas på och sätter vår tro och lit till. Och Bibelns Gud lovar oss, att han mitt i våra prövningar ska vara med oss och rädda oss. Han ska leda oss igenom det svåra, det onda, det hemska när vi överlämnar våra liv till honom. Därför kan prövningarna, hur fruktansvärda de än är till och med fördjupa våra liv, för det ger oss en sann realism då alla falska säkerheter vi bygger upp för vår existens raseras.

Vår Gud frestar ingen, han är inte det ondas upphov, slår Jakob fast. Men han kan förvandla till och med det onda från meningslöshet till mening, från fasa till trygghet, från Satans anslag, till livets tjänare.

När vi med Guds hjälp övervinner dem – förkunnar vi hans seger och makt.

Gud gav oss sin Son och blev människa som en av oss för att dela vår nöd och försona våra synd. Det är något annat än ett teoretiskt svar. Jesus är Guds svar i vår kamp och vår strävan. Gud vill vårt eviga väl. Han vill rädda oss till det paradis vi skapades för, där ingen ondska, ingen död, smärta eller lidande ska vara mer.

Därför kan ingen säga: Den onda som drabbar kommer från honom. Den djupa sanningen som Jakob uppenbarar är att Gud visar sin makt, att till och med det onda måste betjäna honom. Gud har förvandlat till och med döden det som i Bibeln kallas för syndens och upprorets obönhörliga konsekvens. Vi kan inte undfly den, den drabbar alla till slut, men Gud har förvandlat den till segerns port. Döden, har blivit vägen hem till Gud för dem som tror på honom.

Det onda har blivit tämt och tvingast tjäna Gud. Så visar Gud sin makt. Dödsredskapet korset – har blivit ett segertecken. Vi kan fara illa i denna syndens värld, men segern som Jesus vann kan ingen utom vi själva ta ifrån oss.

Världen och dess makter är i uppror men Gud vill rädda oss till den skapelse han har i beredskap för oss. Så tröstar oss Guds ord, klart och hoppfullt, trotsigt och ihärdigt, när vi gråter, när vi känner ondskans makt och vi i vårt övermod tror att vi är herrar över livet och på egen hand kan lösa allt.

Vi får löften om att bli bevarade och räddade mitt i den verklighet som är vår. Det ger oss hopp när ondskan slår till och alla våra mänskliga förklaringar slår slint och vi känner oss undrande, maktlösa och små och undrade. Vi får anstorma honom med våra böner, om nåd och förbarmande för Ukrainas folk och alla andra offer för det djävulstyg vi människor förmår tillfoga varandra.

Han svarar oss att allt inte är förlorat. En gång ska den brustna världen bli hel igen. Den trösten kan ingen ta ifrån oss.

AMEN

© Yngve Kalin | Skapad av Vestergård Webb & Design

© Yngve Kalin 
Skapad av Vestergård Webb & Design